Blogg

Den som förlåter… (Mitt liv som barn ..Del 2)

Desperationen i kroppen är enorm, rädslan krossar mig men mest av allt den förtvivlan i hjärtat som jag känner när jag ligger där på sängen. Huvudet nergrävt i mina egna armar, snor rinnandes ur näsan och tårar som rinner febrilt. Förnedringen är enorm och inte nog med att jag inte är tillräckligt stark för att hålla tillbaka tårarna så är jag i stunden så svag att jag kissar på mig av ren rädsla. Slag efter slag möter min kropp och läderskärpet gör ljud ifrån sig som får mig att skaka. Tid och rum försvinner och min sköra lilla kropp tar emot slagen.

Jag skakar och ber henne att sluta, – förlåt jag är så ledsen för det jag gjort yttrar jag mig men jag inser att det är lönlöst.Detta är straffet jag får  ta för att jag förmodligen var olydig.

Att aga barn i Centralamerika och förmodligen i gamla tidens Sverige är inget nytt. Det anses inte som konstigt därborta och i stort sett så växer alla upp med detta. Det är så man uppfostrar sina barn och det är så man lär dom rätt och fel. Gör du fel, sköter du inte dig eller respekterar du inte dina äldre kommer du att få lida för det. När väl straffet är taget har du lärt dig en sak och det är att du Aldrig mer igen skall upprepa ditt misstag.

Stunden ovan avbröts när min morbror kom in i rummet och stoppade det hela. Det var inte såhär ett barn skulle uppfostras och det var sista gången min gammelmormor straffade mig på det viset. Jag minns han stora trygga famn som omfamnade mig, hur han torkade mina tårar och tröstade mig tills jag kände mig såpass trygg att jag slutade skaka. Rädslan i blicken fanns kvar, men jag visste att jag nu var säker. Tonen i hans röst tillrättavisade min gammelmormor på ett bestämt med respektfullt sätt. Där och då visste jag att hon aldrig mer skulle behandla mig så igen.

Märk mina ord väl nu. Jag Älskar min gammelmormor, jag skyddar inte hennes agerande men hon agerade som hon blev lärd, precis som resten av folket i landet. Stunden ovan blev en lärdom för henne som gjorde att hon insåg sina brister och därifrån kunde hon förbättras.

Livet är som en evighetsskola. Man slutar aldrig att lära och man går igenom olika öden av olika anledningar. Allt jag har gått igenom har präglat mig till den jag är och desto mer tiden går desto mer kommer jag att utvecklas som person. Jag är helt övertygad om att min gammelmormor lärde sig enormt mycket av mig, hon utvecklades som person under tiden hon uppfostrade mig. Och framförallt lyckades hon bryta en vana som hon var uppvuxen med.

Jag vill avsluta detta inlägget med att påminna er därute om att våld inte är lösningen på något, att slå är inte kärlek, våld lär ingen någonting förutom att man skall vara rädd. Den som slår lägger ofta skulden på den utsatta. På grund av det du gjorde slår jag dig.  Fel! Du som slår har något att ta itu med, för att kunna hantera en situation på ett mognare sätt. Ett barn har aldrig en chans mot en fullvuxen människa. Och oavsett vad är våld aldrig lösningen. Vi vill inte lära våra barn att vara rädda. Vi vill inte lära dom att hantera saker och ting med våld. Tvärtom, vi vill lära dom att respektera sina medmänniskor och vi vill att de ska se lösningar på problemen på ett bra sätt. Alla kan inte göra allt men alla kan göra något.

Respektera varandra därute.

”Den som förlåter och inte har hämnd i sig kan finna ro i hjärtat”

 

 

Mitt liv som barn. Del 1

Livet har sina vändningar, och jag har under min snart 28 åriga livstids lyckats samla på mig en del livshistorier som jag bär på men som få vet om.

Jag har nu bott i Sverige i 20 år och jag har ett liv som jag knappt kunde drömma om. Hade jag bott kvar i El Salvador hade livet utan tvekan sett annorlunda ut.

Idag tänker jag dela med mig av vad ja väljer att kalla Mitt liv del 1.

6 oktober 1989 kom jag till världen. Ovetandes om vad detta liv hade att erbjuda. Min biologiska mamma ( Som vi kallar för C ) då 17 år var ett barn själv men valde trots det att behålla mig. El Salvador är ett fattigt land med hårda förutsättningar. Livet där är ingen dans på rosor. Så att föda barn när man är så ung är inte en självklarhet då allt blir svårare.

Med hjälp av familj och framförallt gammelmormor (G-mormor)  avlastades hon från sin uppgift som mamma i den mån det gick. Blott 17 år var hon inte redo för mammarollen och ansvaret gällande mig övergick till familjen. G–mormor (Julia) tog på sig ansvaret och där tillbringade jag mina första år.

Det är svårt att få tillbaka alla minnen från mina unga år men trots den unga åldern har jag lyckats bevara mycket. Kanske för att man på något sätt växer upp snabbare i länder som El Salvador. Det gäller att hänga med, hjälpa till i tidig ålder och lära sig snabbt. Eller kanske för att det är känsliga händelser.

G-mormor var en hård dam. Hon var änka sedan många år tillbaka och hade ensam tagit hand om sina barn. Livets hårda skola hade gjort henne till en bestämd och hård kvinna. Det var inte snålt med kärlek i hushållet trots en sträng uppfostran. Det var aldrig någon tvekan om att jag var G-mormors Allt och hon var min diamant. Hon var den som tröstade mig när jag var ledsen, som gav mig mat och lärde mig saker och ting. Hon var min hjälte och min (mamma).

När jag bodde hos min G-mormor kom C och hälsade på ibland. Det minns jag väl. Så fort hon kom till G-mormor ville hon överta mammarollen, det gick inte för sig. Jag hade andra rutiner inne och det var G-mormors regler som gällde.

G-mormor hade ett hus,med 3 rum som hon hade tillsammans med sin son . Där bodde vi alla tre. Förr var vi 4 men en av hennes söner avled. (Återkommer till den historien).

På framsidan av huset hade min morbror sin snickeri verksamhet och vi hade även en bakgård. Där hade vi höns,citronträd och där kunde jag leka fritt. Jag brukade ha min badbalja där och njuta av solens strålar samtidigt som jag plaskade i vattnet.

5 år har hunnit gå av mitt liv, trots en annorlunda uppväxt var mitt liv fyllt av glädje, busighet och massa kärlek.Jag var ett tryggt barn som hade precis det jag behövde.

5-6 år


Ca 4 år på bilden

 

En dag minns jag att jag åkte iväg med C. Vi skulle till hennes vänner. Och de hade också barn som jag kunde leka med. Till min förvåning blev jag kvar där. Inte en dag utan flera. Med främlingar jag inte ville vara med. Jag förstod att hon hade lämnat mig här och min fråga var bara när jag skulle bli hämtad av mina nära och kära. Jag längtade efter G-mormor, och min morbror. Den önskan om att bli hämtad slog plötsligt in när dom plötsligt knackade på dörren.

-som vi har sökt efter dig lilla flicka. Detta ska aldrig få hända igen. Min G-mormor var rasande och hon satte även familjen som tagit emot mig  på plats. Hur kunde vuxna människor inte veta bättre.

Jag visste att C var i knipa. Hon hade lämnat mig hos en familj jag inte kände, tagit mig från G-mormor och svikit hennes förtroende.

Den kvällen var ren lycka för mig, mindre för C. G-mormor ville inte veta av henne. Hon var djupt besviken,hur kunde hon ge bort sitt barn när jag redan hade min familj och ett hem, slita mig från min trygghet. Hon gick över alla gränser som fanns och det kunde inte G-mormor tolerera. Så nu skulle hon inte under några omständigheter få vara ensam med mig.


Jag är nu 5 år, mer medveten, mer på alerten men fortfarande ett barn. Jag befinner mig på bakgården plaskandes i vattnet medans solens strålar värmer huden. Glädje och frihet är det jag känner. När jag plötsligt ser en kvinna som står och tittar på mig. Det var C (Jag har fått det bekräftat att det var C då jag bara hade en suddig bild av just ansiktet )Hon ser uppgiven ut och bakom henne kan jag se skymten av en resväska. Jag minns hur jag tittar på henne och samtidigt försöker jag återgå till mitt plaskande som om ingenting. Hon går fram till mig med tårar rinnandes nerför hennes kinder, hon klappar mig huvudet och kramar om mig. Jag ställer mig upp och kramar henne. Förståendes om att något är fel. Hon gråter samtidigt som hon säger till mig:

-min fina flicka, Jag  måste ge mig av…

Känslorna var miljontals på en och samma gång, paniken i hjärtat, slaget som kom när hon sa det chockerade mig. Inga tårar, ingenting. Jag minns bara att jag bad henne att ta med mig.  Där höll jag hårt i hennes hand, rädd för vad som skulle ske, tårkanalerna börjar bränna. Men hon släpper min hand och går. Jag ser henne vända mig ryggen ta sin väska och gå. Och där sitter jag igen i min badbalja väl vetandes om att hon nu skulle vara långt långt borta och förmodligen aldrig återvända.

Det var sista gången jag såg henne…..

 

Fortsättning följer…..

 

”If you live in a cold world, don’t forget to be warm hearted”

 

Summertimes

  1. Sommaren bjuder på olika väder och även massa olika händelser. Tittar tillbaka och inser att man konstant är med om saker och tiden flyger förbi. Jag borde bli bättre på att dokomentera dagarna. Det är ett fint minne att titta tillbaka på.

Jag börjar med midsommar. Som bjöd på härligt väder tidigt under dagen vilket resulterade i att jag kunde springa till Glommen för att sedan fira med alla härligheter midsommar har att komma med. Löpturen var tung då det blev riktigt varmt och jag var rätt tom på energi. Kilometrarna kändea längre och längre för varje minut men med ett leende tog jag mig till slutmålet.

Det blev en härlig dusch för att sedan kunna skåla och njuta med resten av sällskapet.

 

Midsommarafton bjöd på ännu en fest. Eller kalas. Min syster firade sina 15 år på denna jord. Kändes som att det var igår hon föddes. Men just då i den stunden som man ser henne blåsa ut ljusen på tårtan inser man att tiden har gått blixtsnabbt. 

Det var i vilket fall en fantastisk dag med familj och vänner samt massa glädje och kärlek:)

Den fantastiska tårtan var gjord av familjens fina vän Dellis.

Fantastiskt god mat..härligt sällskap och fint väder. Bättre kan man inte ha det. En bra dag Helt klart.

 

© Copyright - Yudith Hernandez - Powered by