On our way home! Hej då Stocolmo.

Helgen har spenderats i Stockholm tillsammans med Fever produktions gänget. I fredags em började roadtripen mot Stocolmo där vår uppgift var att filma en musikvideo åt Billy Geson för låten (Who the FUCK is MAFIA). Lyssna gärna på spotify.
Vi kom fram sent på fredag så det var bara att bädda ner sig för att samla energi inför lördagen så filminspelningen skulle börja.

Stockholm bjöd ganska okej väder i lördags fm men därefter kom regnet. Vi började dock dagen med att äta frukost ute på Cafe kladdkakan. Mumsigt och mysigt var det.

Kl.12 blev det samling för att hälsa på alla ”skådisar” som gjorde det hela möjligt och därefter var det dags att sätta igång.

I helgen har jag alltså varit med om massa nya äventyr tillsammans med alla på Fever produktion. För att kolla på bilder och framöver se musikvideon kan ni besöka www.facebook.com/feverproduktion
Där dyker även alla våra andra projekt upp.

Nu är vi alla påväg hem efter en intensiv helg med nya erfarenheter och massa sug för att fortsätta utvecklas.

Helgen som sådan har inneburit noll träning förutom promenader runt om de små gatorna i underbara Stockholm. Men lite vila behöver vi alla. Jag är glad ändå. Men jag längtar efter min löpning och det första som skall göras imorgon är att ta en löprunda.  Skall bli härligt att gå back to basic. Rutiner is the shiet.

Nu skall jag vila huvudet, och sedan försöka överleva denna långa resa hem. Och här kommer iallafall lite bilder.

image

Jag och Limpan. Vi står uppe på Gondolen(bron)

image

Kaffe från kafè kladdkaka

image

image

A Selfie is a must;)

Ha det gott allihopa och hoppas att ni alla haft en trevlig helg.

Videoblogg Underground Marathon/ Kalkminelobet

Lite film från Danmark då jag sprang Underground Marathon, kom 1:a bland damerna och satte nytt banrekord:)

För att komma till videorna klicka på inläggets rubrik.

Del 1

 

Del 2

 

//Yudith

 

Videoblogg Stockholm Ultra 100km

Lite videoblogg då. Filmerna är gjorda av självaste Fever. Jag tackar honom för att han bevarar allt åt mig på detta fina sätt.

Obs. Filmerna går ej att ses via mobilen, tyvärr.

För att komma till videorna klicka på inläggets rubrik.

Del 1 från Stockholm Ultra 100km

 

Del 2

Del 3

 

//Yudith

Efter allt.

Nu har det hunnit gå några dagar efter loppet. Benen känns lika fräscha som efter att jag hade fått duschat av mig i lördags, vilket är ett gott tecken. Tröttheten när det gäller sovandet finns dock kvar. Efter loppet i lördags kunde jag inte sova vilket resulterade i att jag satt uppe hela natten och kollade på solsidan och flabbade för mig själv. Inte mig emot förutom att all trötthet kom på en gång på söndag kvällen. Jag var helt snurrig när jag väl kom hem och det enda jag längtade efter var min goa säng.

Innan jag åkte hem från Stockholm hann jag med en hel del. Lite promenad för att utforska området där jag bodde vilket är helt Underbart. Svårt att slå. Och sedan besökte jag även GUMSE GYM i Sollentuna. Därifrån fick jag med mig lite goda bars och gott protein. Mumsigt värre.

20140811_110354 Barsen är otroligt goda. Har ni chansen testa!

När jag väl kom hem på söndag kväll gick ögonen i kors så det var nästan så att jag la mig direkt. För att sova ut.

På måndagen vaknade jag runt halv tio och drog iväg till min syrra och åt frukost med henne. Fortfarande lika sömnig kämpade jag för att hålla mig vaken för att sedan på kvällen träna Styrketräning. Jag ville så fort som möjligt sätta igång med min träning för att inte bli alldeles för rastlös.

Idag har det blivit både ett litet längre pass med min strider och sedan styrketräning. Och snart är det dags att lägga in lite crosstrainer med så att man inte tappar för mycket inför nästkommande mål som är uppsatta. Trots att det är långt tid kvar ser jag redan nu fram emot det.

Tills dess ska jag fokusera på att njuta av livet, se till att fossingen blir frisk och ta mig en massage och en spadag eller några spadagar på bästa Kurorten i Varberg Nu när man ändå har semester och faktiskt har tiden.

 

Här kommer lite fler bilder från helgen.

1 2 3 4 Ibland känns det som att det är en dröm jag lever i men varje gång jag vaknar så inser jag att det faktiskt är jag som får turen att uppleva denna resan:)

 

Avslutar med ett citat:

Like success, failure is many things to many people.With positive mental attitude, failure is a learning experience, a rung on the ladder, a plateau at which to get your thoughts in order and prepare to try again.

Det är vad Borås gav mig, en läxa. Men som gav mig styrka att fortsätta tro på mig själv och viljan till att fortsätta kämpa för mina mål!

 

Nu skall jag njuta av sista timmarna på kvällen med en film.

Godnatt på er alla//Yudith

 

Stockholm Ultra 2014

Börjar med att skriva…Varning för lång text;)

I drygt 3,5 vecka var jag ifrån löpningen efter Borås. Efter att ha försökt springa 5km några dagar efter loppet haltade jag hem på grund av smärtan i min vrist där inflammationen sitter. Ganska förstörd och besviken började jag inse att  Stockholm som var inbokat kanske inte alls skulle bli av för min del. Det är så mycket som sker i skallen, tankar som gnager tårar som väntar på att få komma ut för att man blir så känslomässig då man inser att man kanske inte kommer kunna göra något man faktiskt älskar. Och jag inser att för varje dag så blir min kärlek till löpningen starkare. Jag vill absolut inte leva utan det.

Trots omständigheterna gav jag aldrig upp stockholm Ultra som mål. Alternativ träning fick det bli. Street strider och vid några få gånger crosstrainern. 1,5 vecka innan Stockholm kunde jag börja springa men väldigt lugnt. Men jag kände fortfarande av foten vilket satte spärrar i huvet och min tränare sa till mig att ja skulle överväga att kanske inte starta då jag måste vara smart.
Självklart visste jag innerst inne att jag chansen till att inte kunna stå vid startlinjen fanns. Men det beslutet ville jag ta i Stockholm precis innan start.

Efter förberedelser och planering befann jag mig nu i underbara stockholm. Hämtade ut nr lapp och kände redan där hur magen pirrade av nervositet. Fredagen var ren uppladdning in en harmonisk och fin miljö tillsammans med underbara vänner/supportrar.

image

image

Lördagen

Jag är inställd på att starta. Tejpar foten ordentligt, sätter på en linda som extra stöd och ber till de högre makterna att vara vid min sida.

När jag åkte till loppet åkte jag dit med hoppet om att kunna springa, kunna vara ett med löpningen, njuta och framförallt fullfölja utan att magen kraschade och att foten pajade. Det var målen jag hade i mitt huvud eller snarare sagt mina önskemål.

Jag står vid startlinjen och tar några djupa andetag när nedräkningen inför start börjar. Nervös som bara den talar jag om för mig själv att jag springer mitt eget lopp för min skull, för att jag älskar detta och att vad jag än gör så skall jag inte dras med i någon annans tempo. Min taktik var att öppna smart..ett behagligt men bra tempo som ja kände att ja kunde hålla, precis som jag diskuterat med G.[tränaren]
Och så började det.
Med ett leende kunde jag starta loppet och började njuta av löpningen redan då. Efter första varvet började jag sedan känna hur tejpen började skava. (Skit)Jag var tvungen att stanna för att få upp tejpen så den inte tryckte för hårt vid hälen.
image

(Det blev skavsår och ett sådant som gjorde jäkligt ont i efterhand. Nu är det omplåstrat.)

Denna procedur fick göras ännu en gång. Efter 2 mil fick jag stanna snabbt på bajan. Stopp tre. Jag lät dock inte stoppen påverka mig utan körde mitt eget race. Fyllde på vid varje drickstation, kylde ner så gott jag kunde och sprang i skuggan i den mån det gick. Allt kändes så skönt, jag var såå lycklig och njöt något så otroligt av att kunna springa. Steget kändes bra och foten samarbetade och även så magen. Mentalt kände jag mig stark!

Fram till 6mil höll foten utan några smärtor alls. Sedan började jag känna av det. Men det var en kontrollbar smärta. Men rädslan av att det skulle göra för ont kom fram. Men ja kanske var för uppspelt och inne in the moment att jag till slut inte la för mycket fokus på den smärtan. Varv in och varv ut kämpade jag, vid vissa tillfällen upplevde jag att jag nästan haltade. Men nu i efterhand säger de som såg mig springa att de kunde inte se något haltande så jag inbillade nog mig.

När jag hade ca 5 varv kvar fick jag fin support och hejarop av Sophia sundberg längs banan som gjorde susen. Funktionärerna och alla andra löpare var även dom kanon på att Heja fram mig och jag blev så Glad när jag hörde mitt namn. Även om jag kanske inte alltid visade det på grund av min fokus i löpningen.Ni ska alla veta att det drev mig framåt och värmde något enormt.

Under de sista varven hade jag fortfarande ett tempo som kändes behagligt och trots att jag på grund av foten fick gå upp för de små uppförsbackarna som banan bjöd på så kändes det bra.
Vid näst sista varvet fick jag reda på att det fanns stora chanser till att jag kunde springa in under 9h om jag lyckades hålla samma tempo. Nu var det mycket vilja som skulle driva mig fram. Tempot var fortfarande hanterbart och målet ekade i mitt huvud (under 9h). Varifrån de sista krafterna kom ifrån vet jag inte men i mål kom jag hel! Nöjd och glad letandes efter vatten som jag kunde svalka ned mig med. Och ännu gladare blev jag när jag hörde tiden jag sprang in på.

Ett personligt rekord med 19 min, Målgång på 8.53 och en 3:e plats med prispengar var en  Stor bonus med tanke på förväntningarna jag hade från början.
Jag fajtades och hantera allt enligt mig själv kanonbra i värmen som var. Det finns inte ord som beskriver mina känslor. Men mitt leende fick i stunden säga allt, och även så nu.
Framöver hoppas jag kunna hålla mig skadefri för med lite mer träning och noll skador tror jag personligen att jag har mer att ge! Alltså fler mål att jaga;)

image

Här är jag med vinnaren Nikolina Sustic från Kroatien.

image

Jag är megaglad över min prestation denna helgen och skall se till att njuta ordentligt. Och tack till alla som tror på mig!

Jag Kommer sedan att skriva ett inlägg om hur jag känner mig nu efter loppet gällande kroppen skadan m.m. Men nu är det dags att vila;)

//Yudith

Vägen genom livet är inte spikrak…

Drygt en månad sedan jag sprang i Borås. Ett tufft lopp som gav mig nya erfarenheter och som bringade fram en ny sida av mig . Efter det loppet väcktes mycket känslor, vissa av dom har gnagt fint i huvudet men efter att ha bearbetat och lyssnat på alla kloka människor som stöttar mig har jag valt att gå vidare och låta det hela göra mig starkare. Som Käre K-G sa ” blott 24-år Vägen genom livet är ej vad det än gäller spikrak, det är bra med kurvor”.  Borås var en bra läxa och jag har blivit starkare och hungrigare. Det är aldrig fel att bygga på den mentala styrkan och tro mig…det gjorde jag där!

Dessvärre var banan inte den skonsammaste och en av mina fossingar tog lite mer stryk är vad jag hade velat vilket har resulterat i noll löpning, fram tills en vecka sedan då jag kunde börja lugnt igen. Under tiden har jag gjort mycket alternativ träning för att inte förlora det jag jobbat upp. Street stridern har alltså varit min Vapendragare. En bra sådan, älskar den. Det går inte att jämföra med löpningen men har man inget annat val så väljer jag Stridern tusen gånger om än att stå på en crosstrainer inomhus.

Trots att allt inte har gått som jag tänkt mig så har jag haft mina mål i sikte ändå, det är vad som drivit mig fram och som fått mig att kämpa vidare. Stockholm Ultra har varit inbokat sen ett tag tillbaka och trots min skada har jag velat kämpa för att till sista sekund se vad beslutet blir. Målet är att springa, njuta och att det skall kännas bra. Men det får tiden avgöra. Fyra dagar kvar och jag hoppas att allt går vägen.

 

Förberedelserna är i full gång och jag ser fram emot en helg i storstaden.

20140802_155915_000 20140802_202834_003 Jag har under min skadeperiod varit lyckosam och kunnat spendera tid på Varbergs kurort, en helt underbar miljö. Och efter mina pass är det rena himmelriket att doppa sig i deras isbad;)