Lite tankar, lite känslor ,lite av allt…

1901488_10204890809651236_7751055978977661082_n 10410852_10152888759676802_588977951995906090_n

Jag vet inte riktigt vad jag skall känna. Är jag kanske tom på känslor nu? Eller är det för mycket att kropp och knopp stänger av? Jag har ingen aning. Försöker känna av några slags känslor men jag kan inte riktigt greppa det som kommer ut. För det är i stort sett ingenting. Jag försöker att inte tänka för mycket utan bara låta allt ta sin egna väg. Det är så det är just nu. Det är såhär ja gör när ja laddar om. Jag stänger  väll helt enkelt av lite då och då.

Att springa Göteborgs Maraton var inte en självklarhet för mig. Jag har haft en tuff träningsperiod i den bemärkelsen att träningen inte gått som jag velat. Jag har känt mig kass som atlet och väldigt otränad. Det har inte alls flutit på tyvärr.
Då jag vet att jobbet även tar sin del av min energi så har jag tillåtit mig själv att vara trött, jag har tillåtit mig själv att ta två vilodagar istället för en. Jag har tillåtit mig själv att springa kortare distanser trots att ja borde sprungit längre. Och ibland har ja inte tränat alls. Det har inte funnits någon ork, inga krafter… nada.

Ibland undrar jag om detta är en del av min mentala resa, kommer jag längre fram kunna se detta som något som byggt upp mig. Kommer jag kunna dra nytta av detta inför framtida mål.? Kanske. Det vet jag inte än,men jag hoppas.

Många vet att jag siktar på Bislett som mitt stora mål i år. Jag ser fram emot det loppet på alla sätt och vis. Jag får träffa massa löparvänner, förhoppningsvis lära känna nya och sedan får jag göra en ny resa, min alldeles egna resa under dessa 24-h.

Gällande  Göteborgs maraton så gick det bra med tanke på omständigheterna. Jag har ju känt mig i dålig form. Men jag har höjt min lägsta nivå ett snäpp vilket tyder på att jag ändå har utvecklats. Men jag är inte där jag vill vara. Jag är dock inte besviken på min prestation. Så långt vet jag.
Tårar har runnit nerför mina kinder dagar innan loppet på grund av en slags inre frustration. (Inget ovanligt när det gäller mig) Jag gråter ofta innan tävlingar. Det bildas så mycket känslor inom mig att ända sättet att få ut dom är att gråta. Trots allt detta tog jag mig till startlinjen och bestämde mig för att se detta loppet som ett långpass. Målet avklarades och med massa bonus upptill.

Vet inte riktigt vart jag vill komma med detta inlägget. Kanske ingenstans, kanske behöver jag bara skriva av mig. Släppa på allt för att sedan kunna börja om. Men jag vill att alla ska veta att Inget jag gör är tvång från någon annan. Alla mål jag sätter upp kommer från mig själv, sedan har jag personer jag bollar detta med och som ger mig råd, men i slutändan är det jag som bestämmer.

Trots det jag känner eller inte känner nu så är Bislett fortfarande kvar som årets sista MÅL. Det dyker upp i tankarna innan läggdags under dagen och på morgnarna. Jag vill dit, jag ska dit och jag skall göra det.

En dag skall jag förhoppningsvis  kunna se tillbaka till det här och se att detta har varit en liten bit av det som byggt upp mig under min livstids resa. Det är tungt just nu…men så länge jag försöker..så är jag en Vinnare!

Massa kärlek från mig till er<3

image

image

image

image

image

SM I VÄSTERÅS 4-5 Okt

Ja här sitter man en fredag kväll i en bil påväg till Västerås. Jag har smått kramp i rumpan av ha suttit liite för länge men vad gör det.
2012 befann vi oss vid Olimps monter där vi intervjuade olika sköna profiler. Under helgen skall vi åter igen befinna oss i Västerås för att filma och intervjua olika profiler som dietat och slitit för att ta sig upp på SM scenen.

image

I år kommer det skilja sig lite från 2012 då vi inte kommer filma själva tävlingarna alls. Men vi kommer att fokusera på att fånga upp annat roligt som händer runt omkring. Är ni där kom förbi, är ni hemma och vill följa oss gå in på länken nedan.

KLICKA HÄR!!!!!