Ett kaos av känslor men påväg tillbaka
En vecka sedan jag lämnade Bislett på ett sätt som jag aldrig hade kunnat tänka mig. Men som sagt, vad är ultra om inte fullt av överraskningar.
Jag är på fötterna igen återhämtar mig för fullt och försöker finna en slags inre ro för att kunna stärkas av allt som hände. Visst, det är fortfarande väldigt känsligt. Och jag får tårar i ögonen när jag ser medaljen och min tröja. Hela jag är väldigt känslig och kräver mycket förståelse och kärlek framförallt.
Men sakta men säkert byggs jag upp igen och när jag är stark nog och redo kommer jag stå där igen inför mitt 5:e 24-timmars lopp. Lika uppspelt lika glad typ lika kär i sporten. För jag är inte redo att släppa den kärleken. That’s were i belong.
Försöker tänka som citatet nedan:
”With Positive Mental Attitude, failure is a learning experience, a rung on the ladder, a plateau at which to get your thoughts in order and prepare to try again.”
Men ni ska alla veta att jag mår bra. Jag har fått och får mycket stöd och alla ni därute som sänt mig en tanke,mail m.m. Ni är guld värda. Den kärleken sugs in och uppskattas enormt.
Nu väntar en lugn vecka framöver. Där jag bara kan vila och njuta av nuet. Så nu får ni hänga med lite i vardagen istället;)