Copenhagen Marathon- ett bra besked.

Sedan jag kom hem från Playitas har jag börjat träna fart, för att va så förberedd det gick att vara inför Köpenhamn och även inför framtida lopp. För mig och min kropp blev det en stor omställning då jag inte alls är van vid sådan fart och framförallt mentalt hade jag svårt att tro att jag skulle vara kapabel till att fixa det. Men kroppen tog åt sig träningen på ett bra sätt och jag började bygga på tron på att jag faktiskt kunde fixa det.

 

Jag träffade på ett fan/supporter som också trodde på mig=)

Jag träffade på ett fan/supporter som också trodde på mig=)

 

Tillsammans med ett härligt gäng åkte vi till Köpenhamn 3 av fem för att springa de andra var med för att supporta och  ge oss eller ja..mest mig kunglig behandling 😉 Jag var också den som var mest nervös vilket inte alls är ovanligt.

11349954_10206687936938295_1409642268_n

Hela lördagen spenderades i lugnets tecken. Laddade så gott jag kunde under dagen, inga konstigheter.

image

Med mig var även min mästerfotograf..som lyckas fånga nästan alla ögonblicken på bild;)

Hämtade nummerlapp, satt ute och tog en go kaffe med gänget ute på någon terrass och njöt av vädret för att sedan mot kvällen avsluta det med Måns uppträdande på Eurovision.

Jag var förvånad över hur utvilad jag kände på söndags morgon trots att jag vaknade upp några gånger under natten. Nu kände jag mig taggad och förväntansfull. I lugn fart förberedde jag mig och intog min frukost för att sedan 08:45 gå mot startlinjen med resterande.

11281710_10206687930938145_727712737_n

En nervös tjej påväg ner mot lobbyn…

 

Väl på plats kände jag hur kyligt det var..jag skakade. Det var dock en del nervositet och resten kyla. Fick börja värma upp sakta men säkert för att få upp värmen. När klockan började närma sig start fick jag göra en sista check gällande skor energi och allt vad det innebar och sedan fick jag inta mina sista peppande ord från bästaste G (Fever)

Benen skakade av nervositet och när startskottet gick trodde jag ärligt talat att jag skulle falla ihop. Inte förrens vid ca 10km släppte det och jag kunde då börja njuta av löpningen ordentligt. Vädret sprack upp ganska omgående och solen kom fram med stekande värme.

Ute på banan

Ute på banan

Var 4:e km tog jag min energi och jag blev glatt överraskad över hur bra min kropp hanterade farten. Det hjälpte självklart mitt mentala men jag visste att det förr eller senare så skulle det komma att bli tufft och då var det bara att bita ihop och hålla i sig. Första delen kändes kanon och publiken gjorde ett underbart jobb med att heja fram alla löparna. Jag höll dock en lite för hög fart för det tillsammans med värmen gjorde att jag tappade i slutet. Jag var väl medveten om det men jag kunde inte göra mer än att fortsätta kämpa och försöka göra mitt bästa. Jag var trots allt fortfarande väldigt glad inombords över att jag  fixade att hålla en för mig helt ny fart i denna distansen. Vid 3 tillfällen snappade jag upp min tränare (G) som skrek så hela Köpenhamn vaknade till liv. Helt otroligt vad det gör. Sista gången jag hörde honom skrika var när jag hade ca 1,5km kvar. Och då hejade publiken fram mig på banan och skrek mitt namn. Jag kände mig redan där som en vinnare. Nu var det bara att ge allt. Ända in i mål. Och det var precis vad jag gjorde, min ena vad hade tagit stryk efter kullerstenarna och jag var nära att få kramp, men inte ens det kunde stoppa mig från att ge allt den sista biten. Sagt och gjort.  Och såfort jag passerade målet kom spyan. Men värre än så blev det inte. Sedan var jag go å glad. Kunde gå som vanligt, och kände mig trots allt ganska fräsch i benen.

11263857_10206684900502386_1904752493_n

Glad tjej =)

Med ett nytt PB på 3.03, 4:e plats i min åldersgrupp, 12:a bland alla kvinnorna och Som Bästa svenska kunde jag nu  glatt njuta av resten av dagen.

Kroppen gav mig åter igen ett bra besked , träningen tar sig och jag tror att jag är på rätt väg.  Jag fortsätter att jaga den bästa versionen av mig själv!

“To give anything less than your best is to sacrifice the gift”

Smellwell, min nya sponsor.

Ammi & Jag.

Ammi & Jag.

Här sitter jag och smälter min glädje och lycka över att ännu fler personer väljer att stötta mig som atlet. Jag kan glatt meddela att Smellwell är en ny sponsor! (klicka på länken så kommer ni till deras hemsida)

Det är så mycket som händer i mitt huvud när jag får sådana här glädjebesked där folk väljer att stötta mig. Jag blir och är otroligt tacksam glad och motiverad. Men det får också mig att blicka tillbaka på allt som skett sen den allra första dagen jag började träna.  Ibland måste jag försöka se saker och ting utifrån för att förstå att det hela faktiskt handlar om mig. Det är mitt liv, det är mig de väljer att stötta. Alltså lilla jag, en numera löpare med höga mål som förr inte ens existerade. Jag trodde knappast jag var kapabel till att springa när jag först började träna med Fever.

Numera är det annorlunda och jag tänker på ett helt annat sätt än vad jag gjorde förr. Men i min utveckling har jag också haft rätt stöttning. Och nu är det fler som hoppar på tåget för att jag sakta men säkert skall kunna utvecklas ännu mer satsa ännu mer och bli en bättre version av den jag är idag.

 
image

Tack till Smellwell för att ni väljer att tro på MIG!

 

 

 

 

 

 

Bra, mindre bra, bättre

Tiden tickar och träningen rullar på bra.Jag har fått ett nytt upplägg för att få lite fart på benen inför mitt nästa lopp vilket har funkat bra. Visst är det jobbigt och kroppen blir smått chockad då jag inte är van men ack så skönt när man känner att det börjar släppa sakta men säkert. Allt börjar falla på plats på något sätt. All träning börjar gå bättre och bättre och jag kan glädjas åt att kroppen svarar.

Men det är inte alltid bra och lätt, jag har mina dagar jag med. Där jag helst av allt vill ligga kvar under täcket och inte vistas ute. Sedan jag kom hem från Las Playitas har jag haft ett helsike med all pollen. Jag har vart ett vrak, haft svårt att andas, varit så trött att jag trott att jag käkat sömnmedel och det har påverkat mitt mentala enormt. Har känt mig så otränad och allmänt omotiverad. Jag har inte haft lust att springa eller ork, det har vart pest och pina. Men jag har trots allt pressat mig och gjort mina pass. Det har inte vart lätt och ibland har jag velat gråta av frustration men det fanns bara ett alternativ och det var att bita ihop. Jag har varit hos läkaren nu och tagit nya tester. Tar nya tabletter mot allergin och nu när det har vart en del regn har jag mått betydligt bättre. Så jag är glad att jag trots allt följt schemat och gjort mina pass för nu känner jag att det sakta men säkert börjar bli lite fart i mina små ben.

Så nu när det känns bättre kan jag även känna att det är något som händer med mig….jag kan känna utvecklingen. Som att mekanismen uppdateras. Mentaliteten stärks, kroppen blir tåligare och jag vill mer. Det är en speciell känsla, svårt att förklara men bara tanken på att jag vet att jag utvecklas får mig att le. Det är skönt. Så jag hoppas innerligt att jag får ha kvar den känslan länge till och att all Pollen inte påverkar mig lika mycket framöver. För nästa vecka är det dags för mig att springa. Då ska jag ta en liten utlandstripp till ett av grannländerna. Men tills dess är det bara att fortsätta träna och förhoppningsvis utvecklas lite till samt vila, äta och jobba.

image

Avslutar med lite Nalle Puh vett;)

/Yudith

En kort liten sammanfattning.

Nu har det gått två veckor sedan ja kom hem från en underbar resa där jag fått chansen att träna njuta och utvecklas.
image

När jag anlände till Playitas kändes det som en dröm. Jag kunde inte tro att från att ha haft drömmen om att åka dit på träningsläger så var det hela nu verklighet och där stod jag och kände den varma luften och solen mot min hud.

Första veckan gick bra och andra veckan  bättre..mitt mål var att samla så mycket mil i benen som jag bara kunde.

image

Sagt och gjort bara att samla mil i två veckor fokusera på träningen och på att må bra. Dessutom behövde jag aldrig tänka på mat. För det var bara att gå in i restaurangen och plocka av den fräscha maten som serverades 3 gånger om dagen. Jag kände mig redigt bortskämd men ack så skönt.

image

image

Playitas har en kanon miljö att springa i, jag fick uppleva värme,vind och defenitivt ett annat underlag än vad jag är van vid. Jag har upplevt så mycket, jag har blivit jagad av en liten ilsken hund, blivit överraskad av en annan liten vovve som ville leka. Fått stanna för att getter korsar vägen och flertalet gånger gått vilsen för mitt lokalsinne suger. Roliga minnen men huvudsaken är att kroppen samarbetade med mig och tog åt sig löpningen precis som jag önskade.

image

Jag kunde köra två pass om dagen samt ett styrkepass upptill. Och när jag hittade något roligt pass som de körde i grupp så passade jag på att vara med på det också. 

image

Andra veckan kom jag bättre in i mina rutiner och och samlade lite mer mil än vad jag gjorde första veckan. Bara av att tänka tillbaka på det ler jag. För jag är så otroligt tacksam att kroppen min verkar vara rätt träningstålig.

image

Att ha fått möjligheten att åka iväg och bara få koncentrera mig på mig och min träning har varit guld värt. Det har gett mig möjligheten att sätta upp nya mål, att tro ännu mer på att jag kan. Jag har så fint och bra stöd utifrån så om jag är villig att lägga ner tiden på det så kommer jag så småningom att ta mig dit jag vill.

image

Det otroligt stora gymmet jag fick nyttja.

Stort TACK till min sponsor Ezy för att de gjorde detta möjligt, tack för att ni valt att vara en del av min resa.
Och detsamma gäller min klubb Varbergs GIF Friidrott som från dag ett stöttat mig.
/  🙂