Det skall inte vara ett måste utan falla sig naturligt…

Jag lever..men gör dock inte mycket väsen av mig. Men jag vill inte känna något krav om att helatiden uppdatera folk om vad som sker. Det skall falla sig naturligt. Påtvingat blir aldrig bra.
Och hur mycket skall man egentligen dela med sig av ens liv?.  Somliga skriver/postar varje sak de gör..andra mer sällan. Jag dömmer ingen sålänge personen i sig känner att det känns rätt är det upp till var och en.

image

Just idag fick jag den känslan..att jag behövde skriva av mig. Lämna lite avtryck. För om det är nåt som är positivt med sociala medier så är det alla minnen som bevaras där. Detsamma gäller min blogg. Om några år kan jag bläddra bland denna bloggen och antingen tycka att jag var helt blåst som skrev som jag gjorde eller faktiskt känna att jag var rätt förnuftig. Om inte annat kan jag nog skratta åt mig själv.

image

Jag vet inte riktigt vad det är jag behöver skriva av mig. Kanske är det bara känslan av att knappra på tangenterna som ger mig en slags tillfredställelse. Eller så är det bara att jag behöver skriva av mig om allt och inget.

Livet rullar på..med alla ups and downs. Ibland anser man sig ha världens problem medans världen utanför håller på att rasa. Men trots allt elände som händer på jorden har vi all rätt att känna som vi gör angående våra problem även om det är petitesser. Det är ju trots allt där vi kan göra störst skillnad..med våra liv, med våra nära och kära och det är därifrån man kan börja göra skillnad.  Jag har haft en period där jag har vart väldigt ledsen och även arg och besviken. Ledsen för att ja tycker att det alltid kommer något i vägen för mig. Arg för att jag inte kan göra det jag älskar och besviken för att jag inte har kunnat hantera det hela bättre.
Jag anser mig numera vara en starkare person än vad jag varit tidigare. Men helatiden behöver jag utvecklas och byggas upp när det gäller den biten. Ja kan aldrig bli för stark och tålig. Då kanske ni undrar vad som bringat fram alla dessa känslor.

image

Jag har inte kunnat springa på grund av att en sena i foten är överbelastad. Nu är det mycket bättre och jag kan snart börja springa några km igen hoppas jag.

image

Men det har varit mindre bra. Jag har känt att hela min värld faller samman när något jag älskar bara försvinner. Jag har låtit det påverka mig och låtit alla känslor ta över. Ingen som inte älskar löpning eller som varit skadad förstår egentligen mig. Och några kanske tycker att jag är en lipsil som gråter över en liten skada när det hade kunnat vara värre. Men som jag brukar säga..alla har vi rätt att känna, alla har vi rätt att gråta för vad vi går igenom. När dom tårarna har släppts ut då kan man börja bearbeta och kämpa vidare. Det kan alltid vara värre..det kommer säkerligen komma fler skador under min karriär som löpare. Men just nu har denna skadan varit värst..framöver..det är då det.

Det är inte bara jag själv som tagit mig igenom det hela. Det hade knappast gått. Som sagt, jag har vart ett vrak. Jag har varit en bitch för jag inte kan springa. Jag har varit extra känslig mot allt som sägs och skrivs till mig för jag inte fått göra det jag älskar och framförallt har jag saknat allt som löpningen ger mig.

Men till nuet då. Tack vare mina otroligt fina vänner och coach som stöttat och gett mig kärlek och som lyssnat när jag beklagat mig har jag bearbetat och kämpar självklart vidare.
Och även tack vare mina fina sponsorer på Varbergs Kurort som hjälp mig med akupunktur och all avslappning jag kan njuta av  i deras underbara spa. 
Så nu är jag på uppbyggnadsfasen igen.

image

Nu är jag i en annan stadie där jag är tacksam för att jag får gå igenom det hela trots att jag hade gett allt i världen för att slippa. Men jag lär mig, detta ger mig en annan slags utveckling. Bringar fram annat hos mig. Och ibland behöver vi motstånd för att utvecklas. I slutändan kommer detta bringa med sig massa gott. Tills dess får jag fortsätta blicka framåt.

image

image

Just nu längtar jag efter att få träna intervaller..köra så hårt att jag vill spy..längtar efter att känna hur allt bara försvinner och man blir ett med löpningen när man är ute och gör ett längre pass. Jag längtar efter allt jobbigt löpningen kräver..Jag längtar efter att kunna tycka att det är kämpigt, jobbigt men samtidigt härligt.

image

Jag skall fortsätta längta..för när det väl är dags att sätta igång igen så är det uppbyggnad inför en ny säsong..nya mål ny glädje och nya äventyr som väntar. Tills dess får jag forsätta med all alternativ träning jag kan göra .

Sådär..det kändes bra det här..att skriva av sig. Det föll sig helt naturligt. Vilken lättnad det är efteråt. Jag vill vara mig själv och kunna visa er en del av vem Yudith/Jag är. Och det är såhär jag funkar. Det skall göras på mina villkor. Jag skall skriva och dela med mig för att jag vill och känner för det. Inte för att det är ett Måste!

image

Ha en fin helg allihopa!

Postat med WordPress för Android