Bygger upp mig sakta…

Efter en lång skadeperiod verkar kroppen samarbeta med mig. Jag kan springa utan skavanker och utan att känna av min skada. Jag gör fortfarande mina rehab övningar och jobbar med att stärka allt vad det innebär. Efter att ha varit skadad en längre tid så vill ja verkligen göra allt för att undvika hamna där igen.

I februari sprang jag Kiel Maraton. Som ett test. Bara för att se hur kroppen fixade av det. Jag tog mig runt och njöt av loppet. Det var tungt för kroppen då den kändes rätt ovan. Men återhämtningen efter loppet var kanon och jag fick ett gott besked.

I lördags den 16april blev det en snabbvisit i Malmö tillsammans med en vän. Vi passade båda på att springa Heleneholms Maraton.
Jag hade under veckan varit lite kass och inte känt mig riktigt 100 vilket även gjorde att jag faktiskt inte va ritkigt säker på att jag skulle starta.

Men jag gick upp på lördags morgonen med inställningen att jag skulle springa. Känna så att allt kändes okej i kroppen muskler och leder. Och framförallt ta lopet som ett långpass.
Sagt och gjort.
Heleneholm bjöd på fantastiskt väder, och härligt lopp. Som bonus kom jag därifrån med en andra plats en medalj och ett riktigt glatt leende.

Jag kunde springa utan att ha ont. Inga skavanker. Det betyder att jag nu kan fortsätta bygga upp mig och jobba fortsätta jobba framåt. Lyckligare än så kunde jag inte bli:)

Min vän Spräckte sub 3 och kammade också hem en andra plats bland herrarna. Så jag är en stolt vän?

Nu hinner jag knappt landa innan det är fullt ös med jobb och sedan ska jag packa väskorna för nästa äventyr;)

image

image

image