Battle of the rookies 2019

2019-09-08

I början av min idrottsliga karriär som jag då inte visste att jag skulle få uppleva var jag en vilsen 21-åring med ca 30kg’s övervikt. Inget i livet stämde riktigt och jag var framförallt inte nöjd. Besattheten av gå ner i vikt var enorm, det gjorde att jag testade alla sorters olika dieter,plågade mig,min kropp mitt sinne. Allt för att jaga ett ideal som jag trodde stämde in på mig. Men jag gav upp den fajten, efter att ha pendlat upp och ner otaliga gånger lät jag bli alla svältdieter.

I samma veva bestämde jag mig för att antingen infinna mig i min övervikt, lära mig att älska mig själv eller att hitta en hälsosam livsstil som skulle vara för evigt.

Då kom styrketräningen & löpningen in i mitt liv. Som en fet knytnäve som fick fullträff i ansiktet. Ni kan ju bara inbilla er en 21-årig tjej på sisådär 87kg som aldrig i sitt liv tränat skulle nu helt plötsligt ändra på det där. Jag förstår inte att jag orkade bära på alla dessa extra kilon. Jag orkade knappt lyfta en 4kg hantel över mina axlar, så svag var jag.

Jag har mött alla möjliga människor under min resa, det har funnits människor som försökt trycka ner mig för mina framgångar för vem tror jag att jag är egentligen. Sedan har jag haft otroliga vänner och familjemedlemmar som varit där i vått och torrt. Men i början av min resa hade alla möjlighet att ta sig in i mina tankar. Jag var aldrig bra nog, jag var inte stark, varför skulle jag klara somliga grejer som ingen annan har gjort men samtidigt hade jag även de positiva tankarna i huvudet. Det är klart att jag fixar det, jag är stark och finns det en vilja så finns det alltid en väg.

Det är surrealistiskt att jag för 9 år sedan befann på en en helt annan väg i livet och att jag nu 9 år senare både har tävlat i det ena och det andra & att jag gjort saker jag inte ens kunnat drömma om.

För exakt en vecka sedan gjorde jag min första enskilda Crossfit tävling. Jag vet knappt hur det hände men jag vet att jag alltid söker utmaningen, spänningen ,utvecklingen. Jag är alltid hungrig på mer. Men jag är också rädd. Inför mina löptävlingar bröt jag alltid ihop, det var som en slags ritual. En vecka eller några dagar innan tävling var katastrofala, rädslan var så stark ,att inte veta ifall jag skulle fixa det fick mig att må illa. Jag grät och grät, kände mig vilsen ,liten och rädd. Rädslan av att folk skulle gotta sig i mina misslyckanden skrämde mig.

Men Battle of the rookies då, denna tävlingen var resultatet av ett spontant agerande sent på natten när man inte kan sova och istället skrollar i telefonen, man går in på facebook och ser ett inlägg som lyder: anmäl dig till en nybörjar tävling om du vill testa på att tävla utanför din box för första gången. Då är tävlingen perfekt för dig.

Tja varför inte, sagt och gjort pang pang pang. Jag hann knappt blinka innan jag hade reggat mig betalat och fått bekräftelsen.

Efter det läser jag kriterierna, de få månaderna jag hållt på med crossfit har lärt mig mycket men jag kommer aldrig att bli fullärd men detta var en nybörjartävling som skulle ge oss newbies en chans att känna oss duktiga eller.? Enligt kriterierna skulle du kunna göra baslyft med stång, använda KB singla pullups och kunna göra double unders. Jag har inte lyckats knäcka koden för double unders än, lyckades inte till tävlingen heller men jag övade fram tills dess och infann mig i att göra double unders 1 och 1 och så var fallet ifall att de var något vi skulle göra på tävlingen.

Jag hade ingen aning vad jag skulle förvänta mig, men en sak var säker vad det än blev skulle jag inte ge upp, hur tufft det än blev.

Alla 3 eventen som vi gjorde på tävlingen fick vi reda på innan, detta gjorde att jag hemma kunde testa och förbereda på att det skulle bli tufft.

Första eventet gav mig fullpott i poäng. Det var en Armrap på 8 långa minuter. 600m löpning samt 10kb swing+10 goblet squat resterande tid. Att 8 minuter kan kännas som en evighet. Jag var nöjd, nervositeten ,spänningen hade lagt sig och första eventet var över. Vilken kick, sådan glädje men vilken urladdning av kroppen. Man ger verkligen allt, sedan är det bara att ladda igen och invänta nästa event. Jag var i heat 1 vilket jag fann skönt. Skönt att få det gjort, inte gå och vänta.

Event 2 bestod av powercleans med viktökning efter varje 15st och 8 laterala handrealease burpees, vikten på stången skulle du själv ändra 20-30-35-40-50-55 Tid 15min.. Här har jag mycket att lära vad gäller teknik men jag gjorde mitt yttersta och det var jag väldigt nöjd med. Men min usla teknik och ren skär envishet och jädra anamma kom jag till vikt 40 och var i slutet när kl ringde.

Men satan i gatan vilka starka brudar det var på plats, vi tjejer är envisa och starka individer.

Event 3 innebar rodd kcl och shoulder to overhead 30kg 40-30-20-10 tc 10min.

Spyvarning på den säger jag, efteråt var jag helt utslagen och jag var helt säker på att mitt sista event var gjort. Jag hade inte en chans mot dessa andra tjejer dom var riktigt starka, proffsiga och såg ut som de hade hållt med detta typ alltid.

Jag var då klar för dusch och hemfärd, tills jag hör att jag kommer med i finalen. Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta, detta skulle helt klart komma att bli min död. Inte bokstavligen, jag har ändå tävlat såppas mycket i mitt liv vad gäller löpning att jag vet att jag fixar det mesta och tar mig igenom det om en på mitt sätt men jag gör det. Så detta skulle inte bli något undantag men lite ville jag ju springa för mitt liv.

Event 4 innebar 40wallballs följt av 20 pullups ,40hang power snatch 20kg 20boxhopp 40 hang power snatch följt av ytterligare 20 pullups och sedan 40wallballs tills. Tc 18min.

Skrattretande situation pullups är en stor svaghet hos mig, jag klarar några men 40st följt av massa annat jobbigt. Detta var helt klart eventet som skulle ta den sista kraften ur mig.

Men min inställning var aldrig ge upp, Aldrig. Och så blev det, 40wb check, 20 pullups not so much. Alla då menar jag verkligen alla kunde kippa förutom jag. Jag singlade 20 pullups så check på den och check på resterande övningar tills vi kom till 20 pullups igen, jag önskade att min haka var spetsigare och längre just då. Åter igen singla pullups. Fick typ 2 no rep och ni anar inte hur mycket det tar när man egentligen ger allt för varje pullup. Men ack den som ger sig. 20st gjordes och så hann jag göra ca 16wb innan klockan ringde. Pang, slut. Nu kunde jag dö lycklig.

Jag var och är så otroligt stolt över min prestation, jag vann över så otroligt mycket där och då. Känslan av tillfredsställelse efteråt är obeskrivlig även så träningsvärken. Jag har gjort 24h lopp ,sprungit i 6 dagar 630 km sprungit maraton ja,,you name it. Jag har nog aldrig upplevt den sortens träningsvärk som efter denna tävling. Riktigt rolig upplevelse faktiskt ont i varenda muskelfiber med det är vad jag älskar med att testa något nytt. Man vet aldrig vad som väntar förens man gjort det. Än har jag inte smält det hela , men jag tar med mig denna erfarenheten med glädje, och ser fram emot fler sådana. Mitt nästa mål är att tävla i team utanför boxen och hoppas att det blir av så småningom. Jag hoppas att fler i boxen vågar sig på att tävla om det så är enskilt eller i team spelar ingen roll, men får ni chansen ,Gör det våga er ur komfortzonen. Det gjorde jag och tack vare det hamnade jag på Crossfit varberg hos ett gäng som blir som en träningsfamilj, träningskompisar som delar samma glädje och syn på träning, där vi lyfter varandra istället för att trycka ner.

Våga göra något nytt, något som känns läskigt.

Jag måste lära mig att stå på händer så om ni hör någon skrika lite då och då i boxen som står upp å ner så är det definitivt jag, för jag är livrädd.

0 Kommentarer

Lämna en kommentar

Want to join the discussion?
Dela med dig av dina synpunkter!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *