Sjuk…:(

Saknar min träning nu, min vardag och mina rutiner. Först skador sedan sjukdomar. Just nu är jag sänkt av en öroninflammation och en förkylning som vägrar ge sig. Och ärligt talat så börjar jag bli lite less på det hela. Jag vill planera mina dagar med mina pass vad gäller löpning, styrketräning m.m. Men just nu är det inget sådant som fyller mina dagar. Orken finns inte och sedan får jag inte då jag har en infektion i kroppen. Men det är bara att stå ut antar jag för att sedan aktivera kroppen igen när jag väl är fri från skiten.  Tills dess får jag fortsätta längta efter min träning och fylla ut mina dagar med att göra ingenting…vilket jag inte är så bra på. Men jag får helt enkelt lyssna på kroppen så att den kan lyssna lite på mig sedan..men i slutändan gör den som den vill..Nu är det snart läggdags, fast det enda jag gjort sen ja kom från jobbet är att sova…received_10207862489181367

Knastmarathon 22maj 2016

Jag hade nu tänkt få ner allt jag upplevt genom några rader, får se om jag lyckas. Men då kör vi!

Jag börjar redan med dagen det, alltså söndagen den 22 Maj 2016.

Efter en natt med bra sömn som jag annars sällan har innan ett lopp vaknade jag vid 06.05 för att klä på mig och göra mig i ordning då frukosten öppnade 06.30. Alla i sällskapet var i tid för att fylla på depåerna inför loppet. Frukosten var enkel men god och uppskattad. För min del blev det lite äggröra; 2glutenfria mackor med skinka och ost samt 2koppar kaffe och lite mjölk med flingor.

13262425_10209494449099345_341754133_o

Lite av frukosten

13262104_10209494450779387_1278478949_o

Det fanns en del marmelader att välja mellan, samt annat gottigt

Kl.08.00 var det bestämt att bussen skulle hämta oss för att köra alla till fängelset. Vi samlas 10minuter innan för att få en gruppbild och sedan väntar vi in bussen tillsammans. Resan till fängelset gick snabbt, om jag inte minns fel tror jag att det var ca 10km dit.

Väl på plats ca 9.30 inser jag att det nu helt plötsligt börjar närma sig. Trots att det är så tidigt skiner solen  och värmen kommer smygandes precis som  Nervositeten. I väntandes tider passade jag på att redan utanför smörja in mig med solskyddsfaktor då solen stekte på rätt rejält och jag ville inte bli allt för påverkad av värmen innan loppet.

13288791_10209494447899315_2082754713_o

Bussen anländer till fängelset.

13271549_10209494448059319_208676146_o

Passagerarna, som är upprymda över vad som komma skall:)

13262518_10209494446539281_293099382_o

Väntar på att få komma in

13262138_10209494446979292_1022396958_o

Och så väntade vi lite till:)

 

 

 

 

 

 

Det första man såg när man kom fram var självklart den stora porten; namnet på fängelset samt den röda dörren som vi alla skulle komma att passera. Och anledningen till att vi fick vänta ett bra tag var för att de endast tog in 12pers åt gången.

 

 

Efter ett tag öppnas dörren igen och ytteligare 12pers får komma in. Nu är det min tur. Jag är fortfarande nervös, ser mig omkring efter att vi kommit in. Nu känns det nära, men än är jag riktigt där. När alla 12 pers kommit in stängs dörren och vakten börjar tala. Som tur är pratar han på engelska.

Han ger oss all info vi behöver veta om momenten som skulle komma att ske. Först och främst ber han oss att ta fram pass, sedan får vi lägga ner våra väskor på golvet för att köa till första säkerhetskontrollen. Vi skall nu en och en passera en sådan där som man passerar på flygplatserna. Jag klarade mig och pep inte. Därefter fick man gå fram till en man och en kvinna som kollade passet och bockade av en lista där de kunde se att man var anmäld till loppet. När de hade kollat igenom att det stämde fick man ett orange armband.  Vakten gjorde klart och tydligt att detta armband var vår väg in och vår väg ut. Inte under några omständigheter skulle vi ta av oss det. De små siffrorna som står på den vita delen av armbandet skrevs sedan ner på ett personlig kuvärt där vi fick lägga in mobil samt pass. Allt detta förvarades sedan i receptionen . Varje kuvärt förseglades framför våra ögon.

13288294_10154331294101802_1009535168_o

Efter att vi vart klara med den delen fick vi gå upp för en liten trappa för att sedan scanna den innehavda väskan. Därefter fick en vakt kika igenom väskan för att sedan släppa oss vidare till nästa moment. Ett rum med bänkar där vi skulle sitta korsade eller hur man nu ska säga. En med benen framåt och sedan skulle nästa person ha benen åt samma håll som den andres rygg pekade åt. När alla bänkar hade fyllt sa en vakt något på tyska och sen gick han för att sekunden senare komma tillbaka med en narkotikahund. Väldigt fin och rejäl vovve som nu skulle sniffa på oss och våra väskor för att se om den fann något av det olagliga slaget. Efter att ha klarat av vovvens sniffande på vissa av oss mer och på andra mindre fick vi alla till slut passera den sista dörren och helt plötsligt var vi där. Igenom alla säkerhetskontrollerna inne i fängelset. Nu var vi bakom stängda dörrar/portar. Det var fängslande att komma in dit och känna solen värma på,musik spelades, folk skrattade, vart jag än vände mig log folk av förtjusning. jag var så nyfiken på allt om jag hade kunnat hade jag gärna sett mer av fängelset i den bemärkelsen att jag hade velat se hur cellerna ser ut. Hade jag kunnat hade jag även stannat och velat höra en del av fångarnas livshistoria. Jag var där av en anledning, men vad har de gjort för att hamna där, hur förändrar denna löparfesten deras tillvaro.

 

Jag kunde inte stå och dagdrömma utan följde strömmen och såg till att få min nummerlapp och göra iordning chipet . Säkerhetsnålarna var gjorda av aluminium, detta för att inte ta några risker. men något jag även märkte var att de fångarna som sprang hade ingen nummerlapp på sig.

Loppets starttid blev 10.10, innan dess hann jag fylla på med mer dricka, gå på toa ex antal gånger och kika runt med förundran och nyfikenhet. Vakterna agerade fotografer och fångarna agerade funktionärer. Det spelade härlig och mycket bra musik, det bjöds på dricka, kakor, mackor, kaffe och you name it. Då snackar vi innan loppet ens har börjat.

Internerna bar en vinröd t-shirt och gråa mysbrallor. De som sprang som var fångar hade vita t-shirts. Man kan inte låta bli att mitt i allt undra. Man undrar hur dom har det bakom dessa galler. Man hör alla skriken, rop och busvisslingar som kom från fönstrena som hade galler för med bara massa små kikhål. Så olika världar vi lever i.

Det var en varvbana ca 1,7km om jag inte minns fel. En okej bana med lite väl skarpa kurvor då och då. Värmen var extrem och man fick vara väldigt flitig med att svalka sig. Men stationerna med vatten för avsvalkning var kanon. Jag hade med mig en svamp som jag blötte ner under hela loppet.

Jag tror att de flesta blev påverkade av värmen men trots det hela var det glad stämning och härlig publik runt om i banan. Jag sprang in som 3:e dam vilket också var en härlig känsla. Jag fick nämligen känningar  av en skada efter 25km men lyckades tugga på efter att ha sänkt farten lite. Men vad gör det. Jag lyckas beta av ännu ett lopp i annorlunda miljö. Och jag är glad att jag fick dela den upplevelsen med min fantastiska vänner.

received_10209478210173382received_10209478209013353

received_10209478207533316received_10209478207413313 Miguel kom 2:a bland herrarna och jag 3:a bland damerna. Med oss hem fick vi ett fantastisk pris, en ny erfarenhet och massa nya minnen.

 

 

 

 

 

Bygger upp mig sakta…

Efter en lång skadeperiod verkar kroppen samarbeta med mig. Jag kan springa utan skavanker och utan att känna av min skada. Jag gör fortfarande mina rehab övningar och jobbar med att stärka allt vad det innebär. Efter att ha varit skadad en längre tid så vill ja verkligen göra allt för att undvika hamna där igen.

I februari sprang jag Kiel Maraton. Som ett test. Bara för att se hur kroppen fixade av det. Jag tog mig runt och njöt av loppet. Det var tungt för kroppen då den kändes rätt ovan. Men återhämtningen efter loppet var kanon och jag fick ett gott besked.

I lördags den 16april blev det en snabbvisit i Malmö tillsammans med en vän. Vi passade båda på att springa Heleneholms Maraton.
Jag hade under veckan varit lite kass och inte känt mig riktigt 100 vilket även gjorde att jag faktiskt inte va ritkigt säker på att jag skulle starta.

Men jag gick upp på lördags morgonen med inställningen att jag skulle springa. Känna så att allt kändes okej i kroppen muskler och leder. Och framförallt ta lopet som ett långpass.
Sagt och gjort.
Heleneholm bjöd på fantastiskt väder, och härligt lopp. Som bonus kom jag därifrån med en andra plats en medalj och ett riktigt glatt leende.

Jag kunde springa utan att ha ont. Inga skavanker. Det betyder att jag nu kan fortsätta bygga upp mig och jobba fortsätta jobba framåt. Lyckligare än så kunde jag inte bli:)

Min vän Spräckte sub 3 och kammade också hem en andra plats bland herrarna. Så jag är en stolt vän?

Nu hinner jag knappt landa innan det är fullt ös med jobb och sedan ska jag packa väskorna för nästa äventyr;)

image

image

image

Let,s rock 2016

Jag har börjat springa igen, nu är jag där. Inte riktigt där jag vill vara men påväg. Kämpandes om att nå den formen och de målen jag satt upp. Första loppet för iår är redan bokad och blir redan i slutet av februari. Det känns rätt pirrigt och nervöst. Det var längesen jag sprang ett lopp. Men nu siktar jag vidare. Skadeperioden är historia för jag skall se till att sköta mig så gott jag kan och stärka upp kroppen ännu mer.

På grund av min långa skadeperiod förra året har jag även beslutat att inte göra några 24-h lopp iår. Ett beslut som tar emot i mitt hjärta men det är ett beslut som min kropp kommer tacka mig för. Detta året kommer jag satsa på att bygga upp och stärka mig kropp för att inga skador skall få komma i vägen när jag 2017 ställer vid startlinjen på ett 24-h lopp igen. Tillsvidare kommer jag att fortsätta tävla men fokus kommer läggas på maraton, 6-h eventuellt 12-h och något 100km lopp. Något som jag faktiskt ser mycket fram emot. Med det sagt så ser jag fram emot att träffa alla mina löparvänner ute på dessa tävlingar..

Förutom att jag vill utvecklas inom min löpning har jag även påbörjat en ny sport. Tyngdlyftning(bänkpress) Redan på lördag skall jag få göra min första bänkpress tävling för att känna på hur det är och hur allt går till. Otippat att hålla på med två  sporter som är så olika men jag ser fram emot alla nya erfarenheter som detta kommer ge mig. Så jag tävlar för klubben Pure Power . 

Jag är verkligen glad och otroligt tacksam över alla enskilda personer och företag Seminoff(sponsorer Ezy, smellwell, wake up) som står bakom mig för att jag skall kunna utvecklas. Känns verkligen otroligt bra att ha er alla som på ett eller annat sätt stöttar mig för att jag skall kunna uppnå mina mål.

Förutom sportsliga mål har jag även satt upp en del privata mål där jag hoppas kunna utvecklas. Jag skall se till att bli löparcoach.Det kommer öppnas nya dörrar framöver, Planer håller redan på att smidas och jag  ser så fram emot allt vad det innebär. Det kommer krävas hårt arbete, men vem sa att det skulle bli lätt. Let´s rock 2016!

Idag fick jag lära mig ett nytt mantra så här får ni: Den som vågar Vinner mest!

 

Yudith 055 Fight fight fight;)

 

 

Det skall inte vara ett måste utan falla sig naturligt…

Jag lever..men gör dock inte mycket väsen av mig. Men jag vill inte känna något krav om att helatiden uppdatera folk om vad som sker. Det skall falla sig naturligt. Påtvingat blir aldrig bra.
Och hur mycket skall man egentligen dela med sig av ens liv?.  Somliga skriver/postar varje sak de gör..andra mer sällan. Jag dömmer ingen sålänge personen i sig känner att det känns rätt är det upp till var och en.

image

Just idag fick jag den känslan..att jag behövde skriva av mig. Lämna lite avtryck. För om det är nåt som är positivt med sociala medier så är det alla minnen som bevaras där. Detsamma gäller min blogg. Om några år kan jag bläddra bland denna bloggen och antingen tycka att jag var helt blåst som skrev som jag gjorde eller faktiskt känna att jag var rätt förnuftig. Om inte annat kan jag nog skratta åt mig själv.

image

Jag vet inte riktigt vad det är jag behöver skriva av mig. Kanske är det bara känslan av att knappra på tangenterna som ger mig en slags tillfredställelse. Eller så är det bara att jag behöver skriva av mig om allt och inget.

Livet rullar på..med alla ups and downs. Ibland anser man sig ha världens problem medans världen utanför håller på att rasa. Men trots allt elände som händer på jorden har vi all rätt att känna som vi gör angående våra problem även om det är petitesser. Det är ju trots allt där vi kan göra störst skillnad..med våra liv, med våra nära och kära och det är därifrån man kan börja göra skillnad.  Jag har haft en period där jag har vart väldigt ledsen och även arg och besviken. Ledsen för att ja tycker att det alltid kommer något i vägen för mig. Arg för att jag inte kan göra det jag älskar och besviken för att jag inte har kunnat hantera det hela bättre.
Jag anser mig numera vara en starkare person än vad jag varit tidigare. Men helatiden behöver jag utvecklas och byggas upp när det gäller den biten. Ja kan aldrig bli för stark och tålig. Då kanske ni undrar vad som bringat fram alla dessa känslor.

image

Jag har inte kunnat springa på grund av att en sena i foten är överbelastad. Nu är det mycket bättre och jag kan snart börja springa några km igen hoppas jag.

image

Men det har varit mindre bra. Jag har känt att hela min värld faller samman när något jag älskar bara försvinner. Jag har låtit det påverka mig och låtit alla känslor ta över. Ingen som inte älskar löpning eller som varit skadad förstår egentligen mig. Och några kanske tycker att jag är en lipsil som gråter över en liten skada när det hade kunnat vara värre. Men som jag brukar säga..alla har vi rätt att känna, alla har vi rätt att gråta för vad vi går igenom. När dom tårarna har släppts ut då kan man börja bearbeta och kämpa vidare. Det kan alltid vara värre..det kommer säkerligen komma fler skador under min karriär som löpare. Men just nu har denna skadan varit värst..framöver..det är då det.

Det är inte bara jag själv som tagit mig igenom det hela. Det hade knappast gått. Som sagt, jag har vart ett vrak. Jag har varit en bitch för jag inte kan springa. Jag har varit extra känslig mot allt som sägs och skrivs till mig för jag inte fått göra det jag älskar och framförallt har jag saknat allt som löpningen ger mig.

Men till nuet då. Tack vare mina otroligt fina vänner och coach som stöttat och gett mig kärlek och som lyssnat när jag beklagat mig har jag bearbetat och kämpar självklart vidare.
Och även tack vare mina fina sponsorer på Varbergs Kurort som hjälp mig med akupunktur och all avslappning jag kan njuta av  i deras underbara spa. 
Så nu är jag på uppbyggnadsfasen igen.

image

Nu är jag i en annan stadie där jag är tacksam för att jag får gå igenom det hela trots att jag hade gett allt i världen för att slippa. Men jag lär mig, detta ger mig en annan slags utveckling. Bringar fram annat hos mig. Och ibland behöver vi motstånd för att utvecklas. I slutändan kommer detta bringa med sig massa gott. Tills dess får jag fortsätta blicka framåt.

image

image

Just nu längtar jag efter att få träna intervaller..köra så hårt att jag vill spy..längtar efter att känna hur allt bara försvinner och man blir ett med löpningen när man är ute och gör ett längre pass. Jag längtar efter allt jobbigt löpningen kräver..Jag längtar efter att kunna tycka att det är kämpigt, jobbigt men samtidigt härligt.

image

Jag skall fortsätta längta..för när det väl är dags att sätta igång igen så är det uppbyggnad inför en ny säsong..nya mål ny glädje och nya äventyr som väntar. Tills dess får jag forsätta med all alternativ träning jag kan göra .

Sådär..det kändes bra det här..att skriva av sig. Det föll sig helt naturligt. Vilken lättnad det är efteråt. Jag vill vara mig själv och kunna visa er en del av vem Yudith/Jag är. Och det är såhär jag funkar. Det skall göras på mina villkor. Jag skall skriva och dela med mig för att jag vill och känner för det. Inte för att det är ett Måste!

image

Ha en fin helg allihopa!

Postat med WordPress för Android

Mångkamp- funktionär

Vilken helg det har varit. Jag har för första gången fått vara funktionär för Mångkampen som min klubb Varbergs Gif anordnar. Det har var en lång men händelserik helg.

Gruppen som jag var med i gällande funktionärerna hade hand om Män och Pojkar 19.
Så från lördag till idag söndag har det tävlats.

I lördags gick det smidigt för alla i början. Men därefter blev det förseningar vilket drog ut på tiden. Det var riktigt segt tyckte jag som var funkis..och ja kan även föreställa mig hur jobbigt det blir med all väntan för de tävlanden.  I vilket fall som helst så höll de humöret uppe och gjorde vad de skulle.

Idag söndag gick det hela mycket smidigare. Det var mindre folk vilket fick det hela att gå lite fortare.

Lägger upp lite bilder som är tagna under lördagen den 19 sept och söndagen den 20 sept.

image

Flickorna väntar på startskottet.

image

Pojkarna hoppar stav.

image

Hoppen kunden se annorlunda ut men alla var lika fokuserade.

image

Många var ute efter att få till en snygg teknik . Jag var impad av alla bara dom klarade av att komma över ribban utan att riva;)

image

I lördags fick vi fint väder..likaså idag. Bilden ovan är från idag innan tävlingarna hade dragits igång.

image

Tjejerna förbereder sig för längdhopp.

image

Höjden P19 skulle hoppa över.

Bara jag såg denna häcken blev jag förskräckt men impad av killarna som skulle hoppa över detta. Sjukt högt enligt min mening och inte ens om jag försökte skulle jag komma över.

image

Joel Thölix in action

Ja..killarna lyckades att komma över häckarna galant.

image

Kenneth från Danmark.

image

Joel innan målgång.

Och återigen är jag grymt impad. Och fann det mycket spännande att titta på de olika grenarna.

image

En av flickorna som precis hoppat längd

image

Efter häcklöpningen var det diskus som gällde för gruppen vi hade hand om.

image

Joakim...en av Gif's stjärnor;)

image

Han fick också smaka på Wake up..☺

image

Sen fick dom hoppa stavhopp där en av danskarna klarade av 340 som högst.

image

Här har ni honom.

image

Från stav..till spjut.

Samuel fick bli min testperson (Wake up). Dan är lång och alla vill vara fokuserade och kunna prestera. Jag frågade om han gillade redbull(svar-ja) och jag gav då honom 3 wake up  20min innan start.

image

Sen drar killen till med ett grymt kast med spjutet och det blev även dagens längsta. 61,51 och inte nog med det. Det var nytt PB för honom! Grattis säger jag!☺

Jag bjöd på några extra och  väntar med spänning på en liten notis om vilken skillnad han känner när han gymmar tex.

image

Samuel Olsson Lundh lyckades kasta längst med 61.51

image

Hans klubbkompis Joel.

Det hela var för mig en ny och rolig upplevelse. Att få se så många barn och Män/killar som verkligen ger gärnet. Kul att höra andra tränare eller föräldrar som coachar sina adepter/barn. Man hör hur de så gärna vill att de ska lyckas och göra sitt yttersta. Man ser unga tjejer och pojkar dra fram tävlingsinstinkten. Man hör hur alla ger varandra råd och tip. Trots att alla tävlar mot varandra och för sig själva så blir alla som en enda stor familj.

Jag blev helt klart inspirerad..sugen på att själv träna (löpning då..såklart) men faktiskt även sugen på att testa hur det är att stöta kula. Det fanns flera som man såg hade IT under helgen. Unga killar och tjejer som redan var riktigt rutinerade, med grym teknik och en grym vilja. Vem vet..ja kanske såg en ny Carolina klüft eller en ny Christian Olsson..oavsett vad är jag nöjd och glad över att jag har fått ta del av allt detta i helgen och tackar alla tävlanden som omedvetet motiverat mig till att själv vilja jobba ännu hårdare inom det jag håller på med.

image

Nu välkomnar jag måndagen med öppna armar.

Postat med WordPress för Android

Gårdagen.. lördagen den 12sept.

Igår var det dags för den årliga uppgiften som farthållare för Stockholm halvmaraton och min farthållartid var 1.40. Påvägen hade jag följe med min farthållarkompis Stefan och resterande löpare som ville klara sluttiden på 1.40. 

image

Stefan & Jag, en stund efter målgång.

Jag tyckte det var lite kallt innan starten men när jag väl hade börjat springa var det väldigt kvavt. Men annars var vädret kanon att springa i.

image

Wake up..är alltid med och en självklarhet innan start:)

Jag var lika glad och nöjd som alltid efter min uppgift. Det är en härlig känsla att passera mållinjen tillsammans med ett gäng löpare slm följt en hela vägen och därefter är det flera som tackar så ödmjukt för hjälpen.Det är defenitivt det bästa med att vara farthållare. Att veta att man hjälper så många och sedan få bekräftat att man gjort ett bra job  genom löparnas tacksamhet.

image

Nöjda farthållare på tiderna 1.40, 1,45 & 1,50:)

Efter loppet var det dock snabba puckar som gällde. Tåget hem väntade och det fanns ingen tid att slösa bort. Lämnade in flagga +t-shirt. Hämtade ut min väska och mina fina nya skor från Nike som vi farthållare fick som belöning:)

image

Alltid kul att kunna addera ett par skor till samlingen<3 Tack stockholm för denna gången:) Medans jag sprang hade jag vänner som tävlade på andra håll. Emil krigade sig igenom Helsingborg Marathon, bra jobbat vännen! Och min fina bikinibabe till vän Annelie tävlade i Veteran SM i Bikinifitness och kammade hem ett Silver. Jag är så stolt över DIG! [caption id="" align="alignnone" width="528" caption="Här är hon min lilla Barbie."]image[/caption]

Ja det var helt klart en bra dag idag. Nu skall jag trampa lite på min crosstrainer (kommer från Vartex) som jag har adderat till möbleringen här hemma

image

Defenitivt en bra investering. Nu räcker det med att ja går upp på morgonen tar en kopp kaffe och ställer mig och trampar och kollar på mina serier. Skönt! Känner mig bortskämd.:).om ett tag kanske jag kan addera ännu en maskin. 😉

Nu dags att trampa, sedan blir det lunch med mina grabbar:)

Postat med WordPress för Android

Vardagen och lite till…

Dagarna går som vanligt otroligt fort. Jag är nu inne på min andra och sista semester vecka. Känns rätt lagom med 2 veckor ledighet. Inte för att jag hade tackat nej till fler men ja är ju iväg å flänger på tävlingar å lite annat å då kommer resten av ledigheten tillhands.

Vad har jag då hittat på under min ledighet. Jo jag har passat på att sova tills jag vaknar av mig själv..jag är som sagt ingen morgonmänniska så det är rätt skönt att slippa ställa klockan.Jag tränar vilar upp mig och sedan orkar jag träna igen. Rätt skönt att kunna göra flera pass utan att stressa. Jag Umgås med vänner å njuter av att kunna vara ledig helt enkelt.

Under styrketräningen så kan de se ut såhär

image

Mats & Jag

Benpass är en utav mina favoritpass..det är en hatkärlek till det hela..ja vet hur jobbigt det är..men det är också min styrka. Extra kul blir det när ja klår killarna;)

Äta bör man, annars dör man så mat fyller jag också på med mellan varven;)

image

Så kan det se ut.

Tjejig som jag är så ska klorna fixas till lite då och då. Och då går man till min polare och träningskompis Malin såklart.

image

Hon stärker mina egna naglar med gellack och pimpar till dom med lite glitter:) Sen är jag redo att träna med stil☺

För att jag sedan skall orka med att träna bra under dagarna så laddar jag med Wake Up. Brustabletter som ger bättre fokus. Inget uppigande utan bättre fokus!. Det är en go känsla när man märker att man inte alls har lust att träna eller att man är trött i kropp å knopp. Då tar man lite Wake up,sen är man där..med ny fokus och vilja som gör att man tränar bra. Detta går även bra att använda i pluggsammanhang,jobb eller så kan man dricka det för att det är gott. Det smakar redbull eller citrus/lime om man föredrar det.

image

Ja vad har ja mer hittat på..

I fredags var jag iväg på nåt riktigt roligt. Jag var i Jönköping och passade då på att besöka Concept’s utställning där man kan prova massor av olika träningsmaskiner. Jag var i ren extas när ja tillsammans med mina vänner fick komma in och skåda himmelriket som var inne i byggnaden. Det var stort,fyllt med maskiner och framförallt hade dom en ny maskin som ganska nyligen kommit till sverige. The Zero runner från Octane fitness.

image

En maskin som tar bort allt vad belastning heter. Det var skönt att känna att man kunde ta dom där löpstegen riktigt ordentligt utan att känna i knän m.m. Samtidigt fick ja kämpa och jag fick upp pulsen rätt fort. Det var jobbigt men kul som bara den. Som sagt perfekt för alla med skador eller för de som vill utöka träningen utan att riskera att gå sönder. Den skapade ett (vill ha) begär hos mig❤

image

Utöver det fick vi alla testa på att klättra.

image

Testade även lite andra maskiner. Och fick även springa lite och öva på snabbheten;)

image

Stort tack till Concept för att vi fick besöka er.

image

image

Nu har jag precis avverkat veckans benpass och laddar för lite lugn o ro hemma. Imon är det en ny dag med nya utmaningar=)
image

image

Postat med WordPress för Android

Kärlek kan driva en till stordåd…

Stockholm Ultra 100km (SM) fanns inte i mina planer. Ni som följt mig vet att jag helgen innan sprang i Skövde Ultra festival 24h men fick kliva av banan efter ca 12h på grund av att magen inte tog emot någon energi.

Jag vet inte vad som hände med mitt huvud men såfort jag kom hem började jag fundera på ifall det trots allt kanske kunde vara möjligt för mig att delta i Stockholm Ultra och göra loppet för 3:e året i rad. Jag själv tyckte att jag inte lät riktigt klok…skulle jag hinna återhämta mig, var jag tillräckligt stark orkade jag verkligen med detta. Jag lät det hela vara, men jag gick och tänkte på det konstant, bara tanken av att jag möjligtvis skulle springa där gjorde mig lycklig och alldeles uppspelt. Det är liksom en obeskrivlig kärlek till sporten, till loppet som gjorde att jag tog beslutet att åka. Och självklart ett intygande från min Coach som tyckte att jag verkade såpas fräsch i kroppen att jag var kapabel till att fixa detta loppet med bravur. Sagt och gjort. Boende bokades, fixade så jag kunde få ledigt från jobbet och så var det bara att ladda om på nytt. När jag anmälde mig visste jag att det inte fanns någon återvändo. På spontan resan/tävlingen hängde även familjen Falkek med, Emil anmälde sig till 50km även han deltog i Skövde. Sprang då 6h och avverkade 70km.(för er som inte vet så är Emil en maskin)..han springer hela tiden & han gör det bra. Han inspirerar mig:)

 

Tävlingen startade 07:00 vilket innebar en tidig uppgång..Jag är inte jätte morgonpigg så jag var riktigt sömnig när klockan ringde strax efter 5 på morgonen.

11845128_925006174207344_5653255822155872007_o

Påväg till Starten för att lägga upp mina saker på bordet.

11838961_925006030874025_9138053051058135268_o

Nu påväg till startlinjen med bestämda steg, nervös, uppspelt men glad.

Redan från tidig morgon bjöd Stockholm på vackert väder.

11058291_925006004207361_4344061259220090495_o

11845023_925003840874244_1337196820466689429_o

Innan start fick jag kramas med massa goa människor och en av dom var underbara Jan-Erik.

10481914_925003687540926_350169638573956362_o

I väntan på att startskottet ska avlossas. Nu börjar jag inse att jag faktiskt ska springa 100km..Att jag för 3:e året i rad står vid denna startlinjen.

Fokus låg på att hitta ett jämt och bra tempo från början inte pressa mig för mycket då det redan från start var riktigt varmt och jag var rädd att värmen skulle ta hårt på mig. Jag ville hitta en go rytm i stegen och andningen. Och visst gjorde jag det. Jag njöt så mycket jag kunde, tog åt mig alla hejarop och blev alltid varm i hjärtat när någon ropade mitt namn.

Ja var duktig och fyllde på med energi vid varje station, kylde ner mig och försökte hålla så jämt tempo som möjligt. Vid några tillfällen närmare slutet började jag känna mig lite trött och jag tyckte att jag tappade tempot helt men jag slappade inte för det utan fyllde på med än mer energi och sedan var jag back on track. Upplevde aldrig att jag hade någon mental svacka. Men alla funktionärer publik och självklart min coach och Familjen Falkek spred så mycket kärlek så det var inte mycket negativt som fick plats i tankarna.

11850554_925007100873918_3441025243897116486_o

11792175_925005554207406_6859126890742357289_o

Sista varvet skrek hela familjen Falkek + Georg så högt att jag hörde dom över på andra sidan. Det var som att jag fick eld i baken och helt plötsligt fick jag mer energi och glädje. Så jag ökade farten lite.Längtade efter att få passera målinjen:) Det är svårt att med ord beskriva vad det gör när man hör att någon hejar på en med entusiasm vilja och kärlek. I vilket fall som helst är det en fantastisk känsla.

11145209_925004997540795_2593387264133425322_o

Den klassiska ..hälla vatten över huvet kortet efter målgång:)

11845011_925005627540732_4083664190758038230_o

Tröstas av Birgitta, en härlig funktionär som varit med alla tre åren & som alltid tagit emot med och gett mig medalj efter målgång:)

När jag sedan hade stannat upp lite blev jag än mer känslosam. Allt bubblade upp och jag kunde inte hålla tillbaka tårarna.

11838605_925004927540802_3161704903510028884_o

och lite mer tårar.

Men sedan var jag på fötterna igen. Kände mig otroligt pigg och fräsch i kropp och knopp. Så då passade jag på att fotas med lite andra löpare.

11059962_925007054207256_7893566118564608283_o

Här tillsammans med Johan Steene.

11792085_925007004207261_4851979506747318499_o

Här tillsammans med värdslöparna från Kroatien. Nikolina Sustic och Marija Vrajic.

Sedan var det dags för prisutdelning. Jag kunde knappt fatta vad jag lyckades åstadkomma. Jag slog PB med 19min, sprang in på 8.34 & blev SM 3:a. Jag var och är överlycklig och så tacksam för att min kropp samarbetade med mig på detta viset.

11816065_925004847540810_5604337501097885955_o

Stolt Tjej!

11807404_925005747540720_209341692550678930_o

11856248_925004794207482_8762638914487864379_o

Lycka rakt igenom!

11728997_925005670874061_892553230422814166_o

11864792_925006957540599_1072547978083199682_o

Frida Södermark 2:a, Stina Svensson 1:a & jag 3:a. Stolta och glada!

Allt kändes rätt overkligt efteråt för mig. Jag har aldrig känt mig såhär fräsch efter ett lopp, vilket är positivt. Det betyder att jag har mer att ge och att jag kan utvecklas än mer.

Tack till alla funktionärer runt om på banan, vilket kanonjobb ni gör, stort tack till alla medlöpare som hejade fram mig och alla er som stod vid sidan av och ropade. Det betyder mycket.

11059634_10207279696451913_6773862903388169472_o

Tack till alla på Fever gym som driver och peppar under träningspassen!

11823090_10153661398416802_1876430125901248697_o

Mina supportrar i helgen:)

Och Mega stort tack till Mina underbara supportrar i helgen som gav mig kärlek pepp, massa energi och glädje. Jag är så otroligt glad över att Emil +familj var lika spontana och bestämde sig för att hänga med så att vi blev ett härligt gäng:) ❤
image

Ja vad ska jag mer skriva.. Jag är stolt och lycklig med ett nytt pers och ett SM Brons. Jag  är helt säker på att kärleken till det hela(sporten) och kärleken jag fick vid sidan av gjorde sin del med.
Nu fortsätter min resa och jag siktar in mig på nya äventyr:)

Men nu får jag tacka för mig. Måste äta, plocka ur tvätten och sedan jobba:)

Dagen innan Skövde 24-h

Allt närmar sig med stormsteg. Just nu fokuserar jag bara på att låta kroppen vila så mycket den kan. Sedan matar jag huvudet med massa bra grejer som ger mig motivation, glädje och ännu mer vilja. Sakta men säkert låter jag även min fighting spirit träda fram.

image

Tillsammans med Lilla Iriz❤

Det märks på mig så tydligt att ja har börjat lägga fokus på mig själv..på loppet och allt som hör till. Ja kan inte längre kommunicera med folk utan att mina tankar vandrar iväg till annat. Jag är bara närvarande i få sekunder sedan går ja tillbaka till mitt huvud och fortsätter jobba där. Om folk pratar med mig och det inte handlar om något som hör till tävlingen ja..då stänger min hjärna av. Då vet jag att det är allvar..att min kropp och knopp håller på att koppla samman för att klara av denna resan.

image

En bild som påminner mig om den eviga fighten mot mig själv.

Jag har nu precis slutat jobba för dagen och skall nu bara packa klart..gå igenom allt ännu en gång och sedan är det bara för mig att ta det lugnt. Låta tiden gå och vänta in fredagen med tålamod.

Jag känner mig glad..förväntansfull och sugen på att springa..

image

En bild fylld av glädje..här tillsammans med min fina vän Annelie❤

Det är rätt mycket jag vill skriva men precis som i verkliga livet så är jag fåordig såhär precis innan tävling. Men jag försöker dela med mig så gott jag kan just nu. (Hoppas ni har förståelse)

För er som vill följa tävlingen hemifrån så kan ni kika in HÄR För er andra som vill skicka hälsningar..känn er fria att bomba min facebook eller telefon med kärlek:) om Jag inte ser det under tiden så kanske någon annan läser upp det för mig;)

image

Dags för mig att fortsätta göra ingenting typ..men samtidigt ladda.

Håll tummarna för oss alla som krigar!

Postat med WordPress för Android