Linde 6-timmars

20 juli, 2015/0 Kommentarer/i Formen, Tävlingar /av Yudith Hernandez Melgar

Detta blir 3:e gången jag ger detta inlägget ett försök. Precis efter varje gång jag skrivit det och skall publicera det så har det försvunnit. 😕

Jag tänkte bjuda på lite bilder från helgens bravader och försöka hålla mig någorlunda kort när det gäller texten.

Det var min spontanitet och suget efter att springa som tog mig och 3 grabbar till Lindesberg denna helg. Det hela planerades ganska snabbt och så helt plötsligt var vi på plats.

Miguel var en av grabbarna och den enda av dom som sprang. De andra 2 var supportrar och såg till att vi fick det vi skulle. Miguel debuterade i Ultra och skulle därmed bli av med oskulden.

Efter att vi kommit fram vandrade vi runt lite och såg oss omkring. Det var gångavstånd till allt och det var lugnt och skönt. Dessa bilder är tagna nedanför Stadshotellet i Lindesberg där vi bodde.

Efter ett litet tag var det dags att fylla på med mat. Vi åt på Cafè Oscar som tillhörde hotellet. Vi beställde in huset pyttipanna i egen version. Jag vill helst inte äta saker som magen inte är van vid dagen innan lopp. Men efter lite justeringar så slank allt ner i magen.

Med mig hade jag även min Ph9 flaska som ser till att jag får bästa tänkbara vattnet!

Efter att få i oss mat bar det av till hotellet för att sakta men säkert göra oss iordning inför natten.

Tävlingsdagen:
Vi alla fick sova ut för att sedan njuta av en enkel frukost på hotellet. Därefter kunde vi i lugn och ro förbereda oss inför loppet samt vila lite innan. Loppet startade inte förrens 14.00. Om jag får säga det själv är det lite för sent men det gick.

Här är vi påväg till starten med bestämda steg.

Här tillsammans med resten av gänget från fever gym som skulle springa. Vi alla är styrketräningskompisar och kämpar även där tillsammans.

Står och väntar in nedräkningen samtidigt som vi får lite info av tävlings arrangören.

Startskottet går och det är dags för alla att dra iväg. En del av löparna sprang 1, 2,3 eller 6timmars.Och alla som hade anmält sig kom.

Emil och jag krigade sida vid sida länge.

Blåsten var tuff denna lördan och den tog rejält. Varje gång jag försökte trycka på kändes det som att någon drog tillbaka mig. Men jag är så otroligt glad över att jag lyckades vinna över vinden och inte störa mig på det särskilt mycket. Bra mental träning. Och när det var ca 55 min kvar la jag en rejäl spya men lyckades trots allt kötta på rätt bra sista varvet.

Emil han är en maskin. Han slog pers och vann Motionsklassen. Han är lite av min nya idol och jag kan stolt säga att han är min styrketränings buddy☺. Leendet ni ser på bilden..det hade han i stort sett under hela loppet.Härligt tycker jag.

Lindesberg var ingen jättelätt bana och det var inte den lättaste fighten i helgen. Men jag åkte dit med rätt inställning och övervann rätt mycket den dan. Fick mycket mental träning, fick samlat lite mil och fick mig ännu ett långpass. Älskar det..känslan när man vunnit över något som man annars kan störa på sig rätt mycket. Motvind och jag brukar bli ovänner rätt snabbt annars.

När stoppskottet gick och jag stannade upp kom alla känslor på en gång. Jag var så glad över att jag höll igång under alla timmar, att jag hade så fina människor som supportade mig..så mycket kärlek. Ja, allt blir så känslosamt och det är svårt att sätta ord på känslan man har efter man fullföljt ett lopp.

Efter att ha samlat mig lite fick jag ta bild med Emil och Marika.

Miguel som debuterade låg och spydde i närheten och kunde därför inte va med på bilden. Hans mage crashade efter 3 timmar och den lät då inte honom behålla någon energi. Dessutom spydde han stup i kvarten. Jag om någon vet precis vad han fick genomlida. Men trots det knallade han runt resterande timmar och fullföljde loppet. Ännu en fighter från fever gym!

Vi hade bästa tänkbara personen vid sidan av banan som såg till att vi gjorde det vi skulle. Det är så otroligt betydelsefullt att ha rätt människor vid sidan av banan. Vi kunde inte haft det bättre.

Alla som hejar, som ser till att man går framåt som pushar och peppar och som tror på en. Ni är alla en del av framgången.

Trots att jag var rätt illamående lyckades min glädje skina igenom. Bräckte det gamla banrekordet med 10km och lyckades placera mig som första dam och framförallt lyckades jag njuta och vinna fighten mot blåsten och allt annat. Med mig fick jag nya erfarenheter, ny glädje och nya minnen.

Massa fina priser fick jag ta emot.

Detta är nog en utav de mest speciella priserna jag fått och som jag med glädje adderar till prishyllan.
Läcker och maffig diamant.

En läcker och maffig Diamant

Kropp och knopp mådde och mår bra efter tävlingen. Inga direkta känningar och ingen träningsvärk efteråt heller. Styrketräning is the shit;)
Men illamåendet höll sig kvar ett tag. Men det är ingen nyhet utan jag är van. Det är bara att vänta in och låta magen säga till när den är redo att ta emot lite mat. Senare mot kvällen piggnade Miguel till och våra magar bestämde sig för att låta oss få i oss lite mat. Sagt och gjort. Vi gick upp och mumsade i oss lite pizza.

Det satt fint kan jag säga. Vi båda var grymt hungriga och superpigga. Men 4 på natten fick lydligt lyssna på coachens råd och lägga oss en stund för att vi skulle orka med hemresan några timmar senare.

Tack Lindesberg, arrangörer, medlöpare, publik , vänner sponsorer och familj för all support.

Nu siktar jag vidare mot mitt nästa mål som blir Skövde 24-timmars. Vi har lite saker vi måste reda ut min vän 24-timmars och jag!

Postat med WordPress för Android

NOA Relaxation

3 juli, 2015/0 Kommentarer/i Kost, Okategoriserade, Övrigt /av Yudith Hernandez Melgar

NOA Relaxation är en dryck med naturliga örter som bidrar till minskad stress och ökat fokus . Smakerna är Fläder & Rabarber & Blåbär & Björksav.

Flaskorna kommer i en liten lyxig box och jag tycker flaskorna känns lika lyxiga.

Det speciella med NOA är att den är så naturlig och ren och det känns när man dricker den. Man känner att man dricker något som är bra för kropp och själ och den känslan gillar jag. Samtidigt så har de lyckats ta fram en fräsch dricka som vi kan svalka oss med under alla timmar på dygnet då den är koffeinfri.

Jag personligen har testat den innan ett hårt benpass, efter en dag fylld med stress och nervositet samt efter ett löppass.
Det har funkat utmärkt för mig. Det både svalkar ,smakar gott och fräscht. Samtidigt som jag känt att jag blir fokuserad men avslappnad på ett bra sätt( alltså inte seg eller dåsig på något sätt). Under benpasset kände jag av den fokuserade känslan. Jag kände mig stark, jag befann mig där och tankarna var samlade. Jag gjorde då också ett utav mina bättre benpass!

En dryck man lätt kan bli beroende av med goda fräscha smaker som hjälper oss lite på traven med att hitta lite lugnet, som vi ibland glömmer bort mitt i all stress.

Tummen upp för NOA som tagit fram denna dryck som vi kan ta del av alla timmar på dygnet utan problem och som både är bra för kropp och knopp.

För er som vill testa så säljs drycken på Espresso house (här i varberg finns den i gallerian)

Jag personligen lär fortsätta fylla kylen med denna dryck, kan vara så att jag blir lite beroende;)

Har du inte testat…Gör det!
För er som är intresserade av innehållet så ser de ut såhär:

För mer information besök deras hemsida HÄR

Att släppa taget…

26 juni, 2015/0 Kommentarer/i Tävlingar /av Yudith Hernandez Melgar

Jag har haft svårt att släppa taget. Men det har jag alltid. Har aldrig varit bra på det och kanske därför går jag igenom sådana händelser om och om igen för att jag skall lära mig och hantera det på ett bättre sätt.

Men varje gång tycks jag hamna på ruta ett efter att ha varit med om det. Denna gången handlar det om att en förkylning kom ”i vägen”. Jag kan inte göra något åt det. Men det första som invaderar mitt huvud är alla negativa tankar. Men det är väll så vi människor funkar. Skillnaden är bara att vissa av oss kan svänga runt på tankarna och ändra det till något positivt trots allt. Just den biten hanterar jag inte alltid så bra själv. ( Tack G för att du vägleder mig i mina envisa & negativa stunder )

Men när jag bara har ett fåtal val att välja mellan så väljer jag självklart det som ger mig nåt positivt. Jag kommer inte kunna springa detta loppet (Kustmaran) som jag planerat i huvudet. Men om jag kan springa och ta mig igenom det utan problem så är det en stor vinst för mig i detta läge.

Allt vad tävlingstankar heter inför detta loppet är long gone. I den bemärkelsen att jag inte tänker pressa mig för att se vad jag har att ge. Nu skall jag dit och se det hela som ett lugnt långpass.Träning ger färdighet som dom säger och långpass, det kan jag behöva.
Trots allt negativt som invaderat mitt huvud de senaste dagarna väljer jag NU att släppa taget. Jag är glad att jag ens känner att jag kommer orka springa, imorgon skall det njutas,ja skall ha kul, andas in atmosfären och förhoppningsvis hittar jag den underbara känslan rätt snabbt under loppet. Så trots all skit..Kustmaran here I Come!

Fotot är från när jag var på Playitas.

Postat med WordPress för Android

Copenhagen Marathon- ett bra besked.

28 maj, 2015/0 Kommentarer/i Formen, Övrigt, Resor, Tävlingar /av Yudith Hernandez Melgar

Sedan jag kom hem från Playitas har jag börjat träna fart, för att va så förberedd det gick att vara inför Köpenhamn och även inför framtida lopp. För mig och min kropp blev det en stor omställning då jag inte alls är van vid sådan fart och framförallt mentalt hade jag svårt att tro att jag skulle vara kapabel till att fixa det. Men kroppen tog åt sig träningen på ett bra sätt och jag började bygga på tron på att jag faktiskt kunde fixa det.

Jag träffade på ett fan/supporter som också trodde på mig=)

Tillsammans med ett härligt gäng åkte vi till Köpenhamn 3 av fem för att springa de andra var med för att supporta och ge oss eller ja..mest mig kunglig behandling 😉 Jag var också den som var mest nervös vilket inte alls är ovanligt.

Hela lördagen spenderades i lugnets tecken. Laddade så gott jag kunde under dagen, inga konstigheter.

Med mig var även min mästerfotograf..som lyckas fånga nästan alla ögonblicken på bild;)

Hämtade nummerlapp, satt ute och tog en go kaffe med gänget ute på någon terrass och njöt av vädret för att sedan mot kvällen avsluta det med Måns uppträdande på Eurovision.

Jag var förvånad över hur utvilad jag kände på söndags morgon trots att jag vaknade upp några gånger under natten. Nu kände jag mig taggad och förväntansfull. I lugn fart förberedde jag mig och intog min frukost för att sedan 08:45 gå mot startlinjen med resterande.

En nervös tjej påväg ner mot lobbyn…

Väl på plats kände jag hur kyligt det var..jag skakade. Det var dock en del nervositet och resten kyla. Fick börja värma upp sakta men säkert för att få upp värmen. När klockan började närma sig start fick jag göra en sista check gällande skor energi och allt vad det innebar och sedan fick jag inta mina sista peppande ord från bästaste G (Fever)

Benen skakade av nervositet och när startskottet gick trodde jag ärligt talat att jag skulle falla ihop. Inte förrens vid ca 10km släppte det och jag kunde då börja njuta av löpningen ordentligt. Vädret sprack upp ganska omgående och solen kom fram med stekande värme.

Ute på banan

Var 4:e km tog jag min energi och jag blev glatt överraskad över hur bra min kropp hanterade farten. Det hjälpte självklart mitt mentala men jag visste att det förr eller senare så skulle det komma att bli tufft och då var det bara att bita ihop och hålla i sig. Första delen kändes kanon och publiken gjorde ett underbart jobb med att heja fram alla löparna. Jag höll dock en lite för hög fart för det tillsammans med värmen gjorde att jag tappade i slutet. Jag var väl medveten om det men jag kunde inte göra mer än att fortsätta kämpa och försöka göra mitt bästa. Jag var trots allt fortfarande väldigt glad inombords över att jag fixade att hålla en för mig helt ny fart i denna distansen. Vid 3 tillfällen snappade jag upp min tränare (G) som skrek så hela Köpenhamn vaknade till liv. Helt otroligt vad det gör. Sista gången jag hörde honom skrika var när jag hade ca 1,5km kvar. Och då hejade publiken fram mig på banan och skrek mitt namn. Jag kände mig redan där som en vinnare. Nu var det bara att ge allt. Ända in i mål. Och det var precis vad jag gjorde, min ena vad hade tagit stryk efter kullerstenarna och jag var nära att få kramp, men inte ens det kunde stoppa mig från att ge allt den sista biten. Sagt och gjort. Och såfort jag passerade målet kom spyan. Men värre än så blev det inte. Sedan var jag go å glad. Kunde gå som vanligt, och kände mig trots allt ganska fräsch i benen.

Glad tjej =)

Med ett nytt PB på 3.03, 4:e plats i min åldersgrupp, 12:a bland alla kvinnorna och Som Bästa svenska kunde jag nu glatt njuta av resten av dagen.

Kroppen gav mig åter igen ett bra besked , träningen tar sig och jag tror att jag är på rätt väg. Jag fortsätter att jaga den bästa versionen av mig själv!

“To give anything less than your best is to sacrifice the gift”

By Nathan S. Collier

Jag vill även passa på att tacka alla som gör det möjligt för mig att tävla och som stöttar mig såsom Varbergs Gif friidrottsklubb, Ezy , Varbergskurort, Smellwell, Fever produktion.

Jag med resterande löpare i sällskapet som krigade ute på banan

Dagen efter loppet passar vi att posera efter ett stenhårt axelpass på Fever gym 😉

Jag vill även tacka alla som var med i Köpenhamn som gjorde det till en minnesvärd resa och för all den kungliga behandlingen jag fick.(känner mig som en prinsessa) <3 och tack till er som skickat Lyckoönskningar och grattis hälsningar. Det värmer enormt i mitt hjärta.

Love/Yudith

Smellwell, min nya sponsor.

21 maj, 2015/0 Kommentarer/i Övrigt, sponsorer /av Yudith Hernandez Melgar

Ammi & Jag.

Här sitter jag och smälter min glädje och lycka över att ännu fler personer väljer att stötta mig som atlet. Jag kan glatt meddela att Smellwell är en ny sponsor! (klicka på länken så kommer ni till deras hemsida)

Det är så mycket som händer i mitt huvud när jag får sådana här glädjebesked där folk väljer att stötta mig. Jag blir och är otroligt tacksam glad och motiverad. Men det får också mig att blicka tillbaka på allt som skett sen den allra första dagen jag började träna. Ibland måste jag försöka se saker och ting utifrån för att förstå att det hela faktiskt handlar om mig. Det är mitt liv, det är mig de väljer att stötta. Alltså lilla jag, en numera löpare med höga mål som förr inte ens existerade. Jag trodde knappast jag var kapabel till att springa när jag först började träna med Fever.

Numera är det annorlunda och jag tänker på ett helt annat sätt än vad jag gjorde förr. Men i min utveckling har jag också haft rätt stöttning. Och nu är det fler som hoppar på tåget för att jag sakta men säkert skall kunna utvecklas ännu mer satsa ännu mer och bli en bättre version av den jag är idag.

Tack till Smellwell för att ni väljer att tro på MIG!

Bra, mindre bra, bättre

12 maj, 2015/0 Kommentarer/i Formen, Träning /av Yudith Hernandez Melgar

Tiden tickar och träningen rullar på bra.Jag har fått ett nytt upplägg för att få lite fart på benen inför mitt nästa lopp vilket har funkat bra. Visst är det jobbigt och kroppen blir smått chockad då jag inte är van men ack så skönt när man känner att det börjar släppa sakta men säkert. Allt börjar falla på plats på något sätt. All träning börjar gå bättre och bättre och jag kan glädjas åt att kroppen svarar.

Men det är inte alltid bra och lätt, jag har mina dagar jag med. Där jag helst av allt vill ligga kvar under täcket och inte vistas ute. Sedan jag kom hem från Las Playitas har jag haft ett helsike med all pollen. Jag har vart ett vrak, haft svårt att andas, varit så trött att jag trott att jag käkat sömnmedel och det har påverkat mitt mentala enormt. Har känt mig så otränad och allmänt omotiverad. Jag har inte haft lust att springa eller ork, det har vart pest och pina. Men jag har trots allt pressat mig och gjort mina pass. Det har inte vart lätt och ibland har jag velat gråta av frustration men det fanns bara ett alternativ och det var att bita ihop. Jag har varit hos läkaren nu och tagit nya tester. Tar nya tabletter mot allergin och nu när det har vart en del regn har jag mått betydligt bättre. Så jag är glad att jag trots allt följt schemat och gjort mina pass för nu känner jag att det sakta men säkert börjar bli lite fart i mina små ben.

Så nu när det känns bättre kan jag även känna att det är något som händer med mig….jag kan känna utvecklingen. Som att mekanismen uppdateras. Mentaliteten stärks, kroppen blir tåligare och jag vill mer. Det är en speciell känsla, svårt att förklara men bara tanken på att jag vet att jag utvecklas får mig att le. Det är skönt. Så jag hoppas innerligt att jag får ha kvar den känslan länge till och att all Pollen inte påverkar mig lika mycket framöver. För nästa vecka är det dags för mig att springa. Då ska jag ta en liten utlandstripp till ett av grannländerna. Men tills dess är det bara att fortsätta träna och förhoppningsvis utvecklas lite till samt vila, äta och jobba.

Avslutar med lite Nalle Puh vett;)

/Yudith

En kort liten sammanfattning.

5 maj, 2015/0 Kommentarer/i Resor, sponsorer, Träning /av Yudith Hernandez Melgar

Nu har det gått två veckor sedan ja kom hem från en underbar resa där jag fått chansen att träna njuta och utvecklas.

När jag anlände till Playitas kändes det som en dröm. Jag kunde inte tro att från att ha haft drömmen om att åka dit på träningsläger så var det hela nu verklighet och där stod jag och kände den varma luften och solen mot min hud.

Första veckan gick bra och andra veckan bättre..mitt mål var att samla så mycket mil i benen som jag bara kunde.

Sagt och gjort bara att samla mil i två veckor fokusera på träningen och på att må bra. Dessutom behövde jag aldrig tänka på mat. För det var bara att gå in i restaurangen och plocka av den fräscha maten som serverades 3 gånger om dagen. Jag kände mig redigt bortskämd men ack så skönt.

Playitas har en kanon miljö att springa i, jag fick uppleva värme,vind och defenitivt ett annat underlag än vad jag är van vid. Jag har upplevt så mycket, jag har blivit jagad av en liten ilsken hund, blivit överraskad av en annan liten vovve som ville leka. Fått stanna för att getter korsar vägen och flertalet gånger gått vilsen för mitt lokalsinne suger. Roliga minnen men huvudsaken är att kroppen samarbetade med mig och tog åt sig löpningen precis som jag önskade.

Jag kunde köra två pass om dagen samt ett styrkepass upptill. Och när jag hittade något roligt pass som de körde i grupp så passade jag på att vara med på det också.

Andra veckan kom jag bättre in i mina rutiner och och samlade lite mer mil än vad jag gjorde första veckan. Bara av att tänka tillbaka på det ler jag. För jag är så otroligt tacksam att kroppen min verkar vara rätt träningstålig.

Att ha fått möjligheten att åka iväg och bara få koncentrera mig på mig och min träning har varit guld värt. Det har gett mig möjligheten att sätta upp nya mål, att tro ännu mer på att jag kan. Jag har så fint och bra stöd utifrån så om jag är villig att lägga ner tiden på det så kommer jag så småningom att ta mig dit jag vill.

Det otroligt stora gymmet jag fick nyttja.

Stort TACK till min sponsor Ezy för att de gjorde detta möjligt, tack för att ni valt att vara en del av min resa.
Och detsamma gäller min klubb Varbergs GIF Friidrott som från dag ett stöttat mig.
/ 🙂

Segerintvju ;)

2 april, 2015/0 Kommentarer/i Tävlingar /av Yudith Hernandez Melgar

Segerintervju med Yudith Hernandez:

Med en kross av det tidigare banrekordet, en tredje bästa tid på världsårsbästalistan och den femte bästa sextimmarsdistansen för damer i Sverige någonsin segrade Yudith Hernandez Melgar från Varbergs GIF i Loxodonta Borlänge Ultra 6H.

Foto av:Laila Öjefelt

Hallå där Yudith Hernandez Melgar, tävlandes för Varbergs GIF, som inte bara sprang till sig första platsen i lördags utan också pulvriserade det gamla banrekordet för damer!

Hej! Vilken ståtlig presentation jag fick.

Hur kommer det sig att du åkte ända från Varberg hit till Borlänge? Det blev ju en ganska lång resväg!

Jag behövde ett mål som gjorde att jag kunde ge lite extra på träningarna. Annars är det lätt att det blir mediokert om man inte har något speciellt att träna inför. Långsiktiga mål har jag men jag behövde något mål som låg närmare. Därför var detta loppet perfekt. Jag läste lite om det och blev genast sugen på att få springa det. Så ca tre veckor innan loppet skulle gå bestämde jag mig för att delta.

Du alltså! 73 621 meter! Det är ju fantastiskt bra! Med det resultatet är du trea i världsårsbästa statistiken och dessutom är det den femte bästa damdistansen i Sverige någonsin på ett sextimmeslopp!

Jag hade ingen aning om den faktan förrän jag läste om det dagen efter. Känner mig stolt och otroligt ärad över att vara bland toppen.

Hade du banrekordet i tankarna när du kom till Borlänge innan loppet eller hur gick funderingarna?

Nja, det kan jag väl inte påstå. Träningen har varit ”sisådär” så jag hade inga jättehöga förväntningar. Mitt mål med loppet var framförallt att kolla formen, träna mentalt och bevisa för mig själv att jag kan om jag vill och framför allt njuta. Det var mål nummer ett. Sedan ville jag springa 70 kilometer och om krafterna nu fanns så skulle jag ha 73 i tankarna.

Jösses! Träningen har varit ”sisådär” och du kommer så långt! Hur långt kommer du då när träningen varit perfekt?!

Ja, det är frågan. Jag hoppas att jag kommer väldigt långt då. Den tanken triggar mig till att fortsätta kämpa ännu hårdare och vilja utvecklas.

Som arrangör tycker man ju att det är jätteroligt med det här resultatet! Kommer du nästa år och gör en ännu längre distans?

Kul att höra. Om jag får bestämma och ingenting annat kommer i vägen så kommer jag definitivt stå där nästa år igen och jaga min distans.

Hur nervös var du före loppet?

Oj. Jag var rena nervvraket. Det började redan på torsdagen. Hemskt. Jag kunde knappt äta. På fredagen var det lugnare. Jag försökte tänka på att jag inte var där för att prestera utan för att ha kul och för att göra något jag älskar. Men sån är jag alltid. Inför varje lopp kommer nerverna och den dagen dom inte kommer.. Ja, då är det nåt som inte står rätt till. På själva dagen sa jag till min vän som var med mig att det kändes som att jag skulle träffa någon jag var kär i. Det pirrade fint i magen.

Den senare delen av nervositet låter ju lite småmysig! ☺

Vad var det som gjorde att du kom så långt tror du?

Kärleken till löpningen, viljan att vara där och den mentala inställningen. Det tror jag tog mig hela vägen.

Tål att tänkas på!

Vad tycker du om banan?

En perfekt bana på många sätt. Bra distans, flack vilket gör att man slipper en del påfrestningar som man får vid lopp med backar. Jag gillar den skarpt. Öppet och bra.

Och perfekt för de som vill slå pers.

😀

Hur hanterar du mentala dippar för när man springer så pass länge och så fort som du gör så är det väl ofrånkomligt att de kommer i en eller annan form?

Om jag skall vara ärlig så hade jag denna gången inga direkta mentala dippar. Jag får dom vid andra lopp men i Borlänge blev jag skonad. Med det gäller att försöka hantera det hela på rätt sätt. Sedan gör det otroligt mycket med alla människor som peppar. Det gör att man matar hjärnan med positivt. Musik är också ett tips. Det hjälper mig en del. Och en bra balans på enerignivån så håller man hjärnspökena borta.

Du sprang ju din första ultra 2011. Hur kom det sig att du började med ultra?

Tiden går fort. Känns som att det var i går jag började springa. Jag hade tidigare varit farthållare i Stockholm marathon för 5.15 gruppen tror jag och det var mitt allra första lopp. Sedan så skulle min tränare Georg Hällstorp delta i ett 6H lopp i Trollhättan och då tyckte han att jag skulle köra på jag med. Så jag antog utmaningen och körde på. Jag visste att han var med på banan och det blev en trygghet.

Och så var du fast?

Nej, det kan jag inte riktigt påstå just då. Men det var efter det jag började träna lite mer. Sedan blev det några marathon och sedan gjorde jag min debut i 24H i Trollhättan. Och innan jag gjorde det loppet sa Georg, antingen kommer du hata det och aldrig mer vilja göra det eller så kommer du älska det och vilja göra det om och om igen. Och efter det loppet var jag definitivt fast. Och nu är jag där. Fast!

Jag kan bara tilläga att jag för fyra år sedan inte tränade något och var då överviktig. Men för att gå ner i vikt började jag springa och debuten gjordes ju då i Stockholm 2011. Man kan om man vill!

Törs man fråga hur mycket du tränar i veckan?

Just nu har jag legat på ca 8-10 mil i veckan och styrketräning på det.

Målet är att succesivt öka och lägg till mer alternativ träning och då är det min streetstrider som gäller. (Det är som en crosstrainer på hjul som man kör ute.) Tillåter mig att träna hårt och skonsamt då jag inte belastar knäna.

Har du egentligen något annat liv utöver träning och tävling? Hinner du med det? När du inte springer, vad kopplar du av med?

Jadå, visst har jag det. Allt handlar bara om extra planering. Jag jobbar precis som alla andra. Träffar vänner och familj i den mån jag kan. De flesta som står mig nära vet att jag satsar på löpningen och har därför en annan förståelse. När jag inte tränar gillar jag att läsa böcker och titta på serier och umgås med de människor som får mig att må bra och skratta. Finns inget bättre än när man kan drömma sig bort i en bok, bli lite beroende av en serie eller att skratta med sina vänner så att magen gör ont. ☺

Hur känns det i kroppen dagen efter en sådan här prestation?

Extremt bra faktiskt. Jag tackar min kropp något enormt för att den orkar med. Visst kändes benen stela och kroppen tröttare än vanligt men för övrigt var jag piggelin. Jag lyckades dock inte sova något efter loppet. Så var rätt sömnig dagen efter.

Jag sov inget den natten heller. Man blir rätt speedad som funktionär också!

Ja, jag förstår det. Jag låg och tänkte på hur många varv ni funktionärer gått under tiden vi andra sprang. Ni var rätt flitiga ni med. ☺

Tack!

Hur känns det i knoppen dagen efter en sådan här prestation?

Knoppen mår bra. Svårt att smälta allt bara. Det var så mycket positivt så man hinner knappt med att ta in allt på en gång. Men knoppen fick sig en egoboost och jag fortsätter att jobba med den så att vi kan utvecklas tillsammans.

Tack för pratstunden och till sist: Stort GRATTIS!

Jag tackar och bugar. Och stort tack till er alla som gjorde det möjligt. Era hejarop och publikens gjorde underverk. Jag ser fram emot att träffas nästa år igen!

Borlänge Ultra 6h

30 mars, 2015/0 Kommentarer/i Tävlingar, Träning /av Yudith Hernandez Melgar

Borlänge Ultra 6h. Vilket lopp det blev och vilket besked min kropp och knopp gav mig.
Jag åkte dit med inställningen att detta skulle vara träning, jag skulle samla lite mil, träna mentalt, njuta och samtidigt bevisa för mig själv att Jag kan om jag vill.
Att jag slog damernas banrekord och placerade mig 1:a var en Stor fet bonus som jag självklart är jätteglad över.

Foto av: Åsa Bergman

Jag överträffade mig själv och bevisade för mig själv att JAG ÄR STARK. Alla behöver vi en påminnelse ibland.Nu blickar jag framåt och fortsätter med sikte på nya mål.

Loppet:

Jag hade aldrig någon mental dipp, däremot vet jag att jag saktade ner farten några varv. Men det gjorde mig inte så mycket sålänge jag fortsatte springa.Det var så mycket folk som hejade, eneginivån var balanserad och jag var glad och fokuserad. Det var det viktiga för mig, att göra hela resan med kärlek. Med ett driv som bara ren kärlek kan ge. Och jag fick ett fint svar tillbaka.

Vädret var kanon, varmt, vindstilla (förutom mot slutet) och alla funktionärer gjorde ett kanonjobb. Riktigt skönt när de gick runt banan och hejade på oss alla.

Jag höll mig till planen att hålla en någorlunda jämn fart som kändes bra och att trycka på och ge allt de sista minutrarna vilket jag tycker att jag gjorde.

Det var sån glädje och sådan vilja som drev mig det sista varvet. Jag gav allt. Valde att se den sista runda som en tuff intervall. Och med den sista kraften jag hade gav jag allt och såfort jag stannade spydde jag. Men då tänkte jag på det Carolina Klüft säger i en dokumänter om att det är så det ska kännas när man pressar sig till det yttersta. Och det sista varvet då sprang jag för livet, kändes det som iallafall.
Och med det kom ett leende som sedan förvandlades till lyckotårar. Och där stod jag efter 6h, gråtandes kall och super dupernöjd över mig själv och min prestation.

Ja jag kan väll helt enkelt summera helgen till en fantastisk bra helg fylld med glädje,överraskningar och nervositet.

Att sedan få läsa detta på Ultradistans:

På damsidan vann Yudith Hernandez Melgar, tävlandes för Varbergs GIF Friidrott, med 73 621 meter vilket är den femte bästa svenska distansen för damer någonsin. Med det resultatet slog hon sig också in på en tredje bästa plats i världen i år!

Det gör mig glad, ger mig ett driv och det ger mig ännu mer kärlek till det jag håller på med. Läxan för helgen är avklarad och jag ger mig själv ett bra betyg med en hel del rum för förbättringar.

Foto av: Åsa Bergman

Tack till alla som är med mig påvägen och som tror på mig och Tack till min fina vän Linus som åkte med mig samt såg till att jag fick i mig energi under loppets gång.

Tack för denna gången Borlänge .

22 mars

22 mars, 2015/0 Kommentarer/i Övrigt, Träning /av Yudith Hernandez Melgar

Hej och välkomna till bloggen alla ni som tittar in då och då. Här sker bloggtorka. Nja kanske inte riktigt men jag har väll bara inte prioriterat tid för det. Fy mig!

Just nu ligger jag under mitt goa täcke och planerar morgondagen i mitt huvud. Funderar på när uppstigning skall ske, hur långt som skall springas och hur jag skall planera resten av timmarna innan det vankas jobb. Ja det är ungefär så det går till. Vanligtvis planerar jag dagen innan jag lagt mig..men idag fick det bli såhär. Helt ok.

VECKAN SOM GÅTT:

Denna veckan som gått har varit en bra träningsvecka för mig.
I måndags körde jag intervaller med Gif’s löpargrupp på bana. Och jag lyckades pusha mig själv lite extra och gjorde helt okej tider för att vara jag. Kände verkligen skillnad från när jag var med på första intervallpasset för några månader sedan. Så tummen upp för det. Benen fladdrade som små löv efteråt så jag var nöjd med passet. Träningsvärken dagen därpå gjorde det en aning jobbigare att springa men det som inte dödar det härdar så det var bara att kötta på.

Även styrketräningen har varit bra. Det har känts i kroppen att jag har tränat bra och det gillar jag. Speciellt när man vaknar på natten å känner av träningsvärken när man ska vända sig i sängen. Ja då vet jag att jag lever. Nu när ja väl börjar bli av med träningsvärken var det dags att rulla om bandet och köra ett benpass idag..Hoppas benen mår bra imon☺

Utöver det så har det vart fullt upp med jobb , har även hunnit umgås med vänner och familj och haft egna stunder för mig själv, även det mycket viktigt.

Sen har lite planering inför nästa helgs utflykt börjat…skall skriva mer om det sedan.:)

Dags att sova..