Jag skall avsluta med glädje..

Så längesen jag skrev och berättade för alla vad som försigår eller vad jag gör. De närmaste vet att jag under en lång period varit skadad och jag fick efter många försök inse att 2016 inte skulle bli mitt år.

Året har istället blivit ett år av rehab..ett år av återhämtning..ett år fyllt med nederlag som jag fått ta mig upp ur och förvandla till något som stärker mig med tiden. Mentalt är det alltid en fight att inte kunna göra det man vill. Man brottas med sig själv och sina tankar om vart man borde vara men inte är. Om vad man kunde gjort men inte kan göra. Men man kommer inte heller någon vart om man stannar där. 

Ett tag tappade jag suget för allt. Ville inte träna nåt..jag var trött på allt. Det var inte längre roligt. Och hur mycket jag än försökte intala mig själv om att träningen visst var rolig så lös det igenom i allt jag gjorde att fallet inte var så. Så jag la ner allt. Efter att ha gjort mitt jobb som farthållare på stockholm marathon la jag ner allt vad träning heter.  Det fanns ingen glädje i det jag gjorde..så jag behövde hitta tillbaka till glädjen och längtan efter träningen.
Efter några veckor kom ambitionen igen om att fortsätta förbättra svagheterna, detta såg jag som ett steg i rätt riktning. Jag började ta tag i allt..sakta kom glädjen och hoppet tillbaka och små små framsteg gjordes.

Sedan jag fick äran att bli en del av Ultra 360 förändrades allt. Mötet med Anders Tysk i slottskogen i somras blev inledningen till något som förändrade mycket. Han inspirerade verkligen mig och hans sätt att tala om löpningen fick mig att minnas den kärleken jag också känner. 

Sakta kunde jag gå vidare och göra allt jag gått igenom till något som stärkte mig.Men jag har Inte varit själv..jag har haft fantastiska personer vid min sida som funnits där i vått och torrt och lyft upp mig när jag inte orkat.Pushat mig när jag inte trott på mig själv. Jag är så otroligt tacksam och glad för att jag har dessa fantastiska människor vid min sida och otroligt glad för alla nya bekantskaper som tillkommit. 

2016 är inte slut riktigt än. Och trots att detta året inte varit någon riktig höjdare så har det funnits glada stunder,minnen och lärdomar som jag tar med mig. Och trots allt som skett iår kommer jag avsluta året i glädjens tecken.

Just nu befinner jag mig på en bra plats med allt vad det innebär. Jag är fantastisk glad över att jag är kompis med min kropp igen och att jag kan springa. Sakta men säkert bygger jag upp mig med glädje och kärlek för det ja gör. Jag har längtat så tills dessa stunder då jag kan njuta av löpningen. Nu är jag där..fylld av glädje och förhoppningar..

Så jag ska låta 2016 gå mot sitt slut i glädjens tecken? 

Skall försöka sätta ihop ett litet inlägg med foton från året. Om inte annat för min skull..alltid kul att titta tillbaka i bloggen.

/? Yudith

Kärlek kan driva en till stordåd…

Stockholm Ultra 100km (SM) fanns inte i mina planer. Ni som följt mig vet att jag helgen innan sprang i Skövde Ultra festival 24h men fick kliva av banan efter ca 12h på grund av att magen inte tog emot någon energi.

Jag vet inte vad som hände med mitt huvud men såfort jag kom hem började jag fundera på ifall det trots allt kanske kunde vara möjligt för mig att delta i Stockholm Ultra och göra loppet för 3:e året i rad. Jag själv tyckte att jag inte lät riktigt klok…skulle jag hinna återhämta mig, var jag tillräckligt stark orkade jag verkligen med detta. Jag lät det hela vara, men jag gick och tänkte på det konstant, bara tanken av att jag möjligtvis skulle springa där gjorde mig lycklig och alldeles uppspelt. Det är liksom en obeskrivlig kärlek till sporten, till loppet som gjorde att jag tog beslutet att åka. Och självklart ett intygande från min Coach som tyckte att jag verkade såpas fräsch i kroppen att jag var kapabel till att fixa detta loppet med bravur. Sagt och gjort. Boende bokades, fixade så jag kunde få ledigt från jobbet och så var det bara att ladda om på nytt. När jag anmälde mig visste jag att det inte fanns någon återvändo. På spontan resan/tävlingen hängde även familjen Falkek med, Emil anmälde sig till 50km även han deltog i Skövde. Sprang då 6h och avverkade 70km.(för er som inte vet så är Emil en maskin)..han springer hela tiden & han gör det bra. Han inspirerar mig:)

 

Tävlingen startade 07:00 vilket innebar en tidig uppgång..Jag är inte jätte morgonpigg så jag var riktigt sömnig när klockan ringde strax efter 5 på morgonen.

11845128_925006174207344_5653255822155872007_o

Påväg till Starten för att lägga upp mina saker på bordet.

11838961_925006030874025_9138053051058135268_o

Nu påväg till startlinjen med bestämda steg, nervös, uppspelt men glad.

Redan från tidig morgon bjöd Stockholm på vackert väder.

11058291_925006004207361_4344061259220090495_o

11845023_925003840874244_1337196820466689429_o

Innan start fick jag kramas med massa goa människor och en av dom var underbara Jan-Erik.

10481914_925003687540926_350169638573956362_o

I väntan på att startskottet ska avlossas. Nu börjar jag inse att jag faktiskt ska springa 100km..Att jag för 3:e året i rad står vid denna startlinjen.

Fokus låg på att hitta ett jämt och bra tempo från början inte pressa mig för mycket då det redan från start var riktigt varmt och jag var rädd att värmen skulle ta hårt på mig. Jag ville hitta en go rytm i stegen och andningen. Och visst gjorde jag det. Jag njöt så mycket jag kunde, tog åt mig alla hejarop och blev alltid varm i hjärtat när någon ropade mitt namn.

Ja var duktig och fyllde på med energi vid varje station, kylde ner mig och försökte hålla så jämt tempo som möjligt. Vid några tillfällen närmare slutet började jag känna mig lite trött och jag tyckte att jag tappade tempot helt men jag slappade inte för det utan fyllde på med än mer energi och sedan var jag back on track. Upplevde aldrig att jag hade någon mental svacka. Men alla funktionärer publik och självklart min coach och Familjen Falkek spred så mycket kärlek så det var inte mycket negativt som fick plats i tankarna.

11850554_925007100873918_3441025243897116486_o

11792175_925005554207406_6859126890742357289_o

Sista varvet skrek hela familjen Falkek + Georg så högt att jag hörde dom över på andra sidan. Det var som att jag fick eld i baken och helt plötsligt fick jag mer energi och glädje. Så jag ökade farten lite.Längtade efter att få passera målinjen:) Det är svårt att med ord beskriva vad det gör när man hör att någon hejar på en med entusiasm vilja och kärlek. I vilket fall som helst är det en fantastisk känsla.

11145209_925004997540795_2593387264133425322_o

Den klassiska ..hälla vatten över huvet kortet efter målgång:)

11845011_925005627540732_4083664190758038230_o

Tröstas av Birgitta, en härlig funktionär som varit med alla tre åren & som alltid tagit emot med och gett mig medalj efter målgång:)

När jag sedan hade stannat upp lite blev jag än mer känslosam. Allt bubblade upp och jag kunde inte hålla tillbaka tårarna.

11838605_925004927540802_3161704903510028884_o

och lite mer tårar.

Men sedan var jag på fötterna igen. Kände mig otroligt pigg och fräsch i kropp och knopp. Så då passade jag på att fotas med lite andra löpare.

11059962_925007054207256_7893566118564608283_o

Här tillsammans med Johan Steene.

11792085_925007004207261_4851979506747318499_o

Här tillsammans med värdslöparna från Kroatien. Nikolina Sustic och Marija Vrajic.

Sedan var det dags för prisutdelning. Jag kunde knappt fatta vad jag lyckades åstadkomma. Jag slog PB med 19min, sprang in på 8.34 & blev SM 3:a. Jag var och är överlycklig och så tacksam för att min kropp samarbetade med mig på detta viset.

11816065_925004847540810_5604337501097885955_o

Stolt Tjej!

11807404_925005747540720_209341692550678930_o

11856248_925004794207482_8762638914487864379_o

Lycka rakt igenom!

11728997_925005670874061_892553230422814166_o

11864792_925006957540599_1072547978083199682_o

Frida Södermark 2:a, Stina Svensson 1:a & jag 3:a. Stolta och glada!

Allt kändes rätt overkligt efteråt för mig. Jag har aldrig känt mig såhär fräsch efter ett lopp, vilket är positivt. Det betyder att jag har mer att ge och att jag kan utvecklas än mer.

Tack till alla funktionärer runt om på banan, vilket kanonjobb ni gör, stort tack till alla medlöpare som hejade fram mig och alla er som stod vid sidan av och ropade. Det betyder mycket.

11059634_10207279696451913_6773862903388169472_o

Tack till alla på Fever gym som driver och peppar under träningspassen!

11823090_10153661398416802_1876430125901248697_o

Mina supportrar i helgen:)

Och Mega stort tack till Mina underbara supportrar i helgen som gav mig kärlek pepp, massa energi och glädje. Jag är så otroligt glad över att Emil +familj var lika spontana och bestämde sig för att hänga med så att vi blev ett härligt gäng:) ❤
image

Ja vad ska jag mer skriva.. Jag är stolt och lycklig med ett nytt pers och ett SM Brons. Jag  är helt säker på att kärleken till det hela(sporten) och kärleken jag fick vid sidan av gjorde sin del med.
Nu fortsätter min resa och jag siktar in mig på nya äventyr:)

Men nu får jag tacka för mig. Måste äta, plocka ur tvätten och sedan jobba:)

Dagen innan Skövde 24-h

Allt närmar sig med stormsteg. Just nu fokuserar jag bara på att låta kroppen vila så mycket den kan. Sedan matar jag huvudet med massa bra grejer som ger mig motivation, glädje och ännu mer vilja. Sakta men säkert låter jag även min fighting spirit träda fram.

image

Tillsammans med Lilla Iriz❤

Det märks på mig så tydligt att ja har börjat lägga fokus på mig själv..på loppet och allt som hör till. Ja kan inte längre kommunicera med folk utan att mina tankar vandrar iväg till annat. Jag är bara närvarande i få sekunder sedan går ja tillbaka till mitt huvud och fortsätter jobba där. Om folk pratar med mig och det inte handlar om något som hör till tävlingen ja..då stänger min hjärna av. Då vet jag att det är allvar..att min kropp och knopp håller på att koppla samman för att klara av denna resan.

image

En bild som påminner mig om den eviga fighten mot mig själv.

Jag har nu precis slutat jobba för dagen och skall nu bara packa klart..gå igenom allt ännu en gång och sedan är det bara för mig att ta det lugnt. Låta tiden gå och vänta in fredagen med tålamod.

Jag känner mig glad..förväntansfull och sugen på att springa..

image

En bild fylld av glädje..här tillsammans med min fina vän Annelie❤

Det är rätt mycket jag vill skriva men precis som i verkliga livet så är jag fåordig såhär precis innan tävling. Men jag försöker dela med mig så gott jag kan just nu. (Hoppas ni har förståelse)

För er som vill följa tävlingen hemifrån så kan ni kika in HÄR För er andra som vill skicka hälsningar..känn er fria att bomba min facebook eller telefon med kärlek:) om Jag inte ser det under tiden så kanske någon annan läser upp det för mig;)

image

Dags för mig att fortsätta göra ingenting typ..men samtidigt ladda.

Håll tummarna för oss alla som krigar!

Postat med WordPress för Android

Linde 6-timmars

Detta blir 3:e gången jag ger detta inlägget ett försök. Precis efter varje gång jag skrivit det och skall publicera det så har det försvunnit.  😕

Jag tänkte bjuda på lite bilder från helgens bravader och försöka hålla mig någorlunda kort när det gäller texten.

Det var min spontanitet och suget efter att springa som tog mig och 3 grabbar till Lindesberg denna helg. Det hela planerades ganska snabbt och så helt plötsligt var vi på plats.

image

image

Miguel var en av grabbarna och den enda av dom som sprang. De andra 2 var supportrar och såg till att vi fick det vi skulle. Miguel debuterade i Ultra och skulle därmed bli av med oskulden.

image

image

Efter att vi kommit fram vandrade vi runt lite och såg oss omkring. Det var gångavstånd till allt och det var lugnt och skönt. Dessa bilder är tagna nedanför Stadshotellet i Lindesberg där vi bodde.

image

Efter ett litet tag var det dags att fylla på med mat. Vi åt på Cafè Oscar som tillhörde hotellet. Vi beställde in huset pyttipanna i egen version. Jag vill helst inte äta saker som magen inte är van vid dagen innan lopp. Men efter lite justeringar så slank allt ner i magen.

image

image

image

Med mig hade jag även min Ph9 flaska som ser till att jag får bästa tänkbara vattnet!

image

Efter att få i oss mat bar det av till hotellet för att sakta men säkert göra oss iordning inför natten.

Tävlingsdagen:
Vi alla fick sova ut för att sedan njuta av en enkel frukost på hotellet. Därefter kunde vi i lugn och ro förbereda oss inför loppet samt vila lite innan. Loppet startade inte förrens 14.00. Om jag får säga det själv är det lite för sent men det gick.

image

Här är vi påväg till starten med bestämda steg.

image

Här tillsammans med resten av gänget från fever gym som skulle springa. Vi alla är styrketräningskompisar och kämpar även där tillsammans.

image

Står och väntar in nedräkningen samtidigt som vi får lite info av tävlings arrangören.

image

Startskottet går och det är dags för alla att dra iväg. En del av löparna sprang 1, 2,3 eller 6timmars.Och alla som hade anmält sig kom.

image

Emil och jag krigade sida vid sida länge.

image

Blåsten var tuff denna lördan och den tog rejält. Varje gång jag försökte trycka på kändes det som att någon drog tillbaka mig. Men jag är så otroligt glad över att jag lyckades vinna över vinden och inte störa mig på det särskilt mycket. Bra mental träning. Och när det var ca 55 min kvar la jag en rejäl spya men lyckades trots allt kötta på rätt bra sista varvet.

image

Emil han är en maskin. Han slog pers och vann Motionsklassen. Han är lite av min nya idol och jag kan stolt säga att han är min styrketränings buddy☺. Leendet ni ser på bilden..det hade han i stort sett under hela loppet.Härligt tycker jag.

Lindesberg var ingen jättelätt bana och det var inte den lättaste fighten i helgen. Men jag åkte dit med rätt inställning och övervann rätt mycket den dan. Fick mycket mental träning, fick samlat lite mil och fick mig ännu ett långpass. Älskar det..känslan när man vunnit över något som man annars kan störa på sig rätt mycket. Motvind och jag brukar bli ovänner rätt snabbt annars.

image

image

När stoppskottet gick och jag stannade upp kom alla känslor på en gång. Jag var så glad över att jag höll igång under alla timmar, att jag hade så fina människor som supportade mig..så mycket kärlek. Ja, allt blir så känslosamt och det är svårt att sätta ord på känslan man har efter man fullföljt ett lopp.

image

Efter att ha samlat mig lite fick jag ta bild med Emil och Marika.

Miguel som debuterade låg och spydde i närheten och kunde därför inte va med på bilden. Hans mage crashade efter 3 timmar och den lät då inte honom behålla någon energi. Dessutom spydde han stup i kvarten. Jag om någon vet precis vad han fick genomlida. Men trots det knallade han runt resterande timmar och fullföljde loppet. Ännu en fighter från fever gym!

image

Vi hade bästa tänkbara personen vid sidan av banan som såg till att vi gjorde det vi skulle. Det är så otroligt betydelsefullt att ha rätt människor vid sidan av banan. Vi kunde inte haft det bättre.

image

Alla som hejar, som ser till att man går framåt som pushar och peppar och som tror på en. Ni är alla en del av framgången.

image

Trots att jag var rätt illamående lyckades min glädje skina igenom. Bräckte det gamla banrekordet med 10km och lyckades placera mig som första dam och framförallt lyckades jag njuta och vinna fighten mot blåsten och allt annat. Med mig fick jag nya erfarenheter, ny glädje och nya minnen.

image

Massa fina priser fick jag ta emot.

image

Detta är nog en utav de mest speciella priserna jag fått och som jag med glädje adderar till prishyllan.
Läcker och maffig diamant.

image

En läcker och maffig Diamant

Kropp och knopp mådde och mår bra efter tävlingen. Inga direkta känningar och ingen träningsvärk efteråt heller. Styrketräning is the shit;)
Men illamåendet höll sig kvar ett tag. Men det är ingen nyhet utan jag är van. Det är bara att vänta in och låta magen säga till när den är redo att ta emot lite mat.  Senare mot kvällen piggnade Miguel till och våra magar bestämde sig för att låta oss få i oss lite mat. Sagt och gjort. Vi gick upp och mumsade i oss lite pizza.

image

image

Det satt fint kan jag säga. Vi båda var grymt hungriga och superpigga. Men 4 på natten fick lydligt lyssna på coachens råd och lägga oss en stund för att vi skulle orka med hemresan några timmar senare.

image

Tack Lindesberg, arrangörer, medlöpare, publik , vänner sponsorer och familj för all support.

Nu siktar jag vidare mot mitt nästa mål som blir Skövde 24-timmars. Vi har lite saker vi måste reda ut min vän 24-timmars och jag!

Postat med WordPress för Android

Copenhagen Marathon- ett bra besked.

Sedan jag kom hem från Playitas har jag börjat träna fart, för att va så förberedd det gick att vara inför Köpenhamn och även inför framtida lopp. För mig och min kropp blev det en stor omställning då jag inte alls är van vid sådan fart och framförallt mentalt hade jag svårt att tro att jag skulle vara kapabel till att fixa det. Men kroppen tog åt sig träningen på ett bra sätt och jag började bygga på tron på att jag faktiskt kunde fixa det.

 

Jag träffade på ett fan/supporter som också trodde på mig=)

Jag träffade på ett fan/supporter som också trodde på mig=)

 

Tillsammans med ett härligt gäng åkte vi till Köpenhamn 3 av fem för att springa de andra var med för att supporta och  ge oss eller ja..mest mig kunglig behandling 😉 Jag var också den som var mest nervös vilket inte alls är ovanligt.

11349954_10206687936938295_1409642268_n

Hela lördagen spenderades i lugnets tecken. Laddade så gott jag kunde under dagen, inga konstigheter.

image

Med mig var även min mästerfotograf..som lyckas fånga nästan alla ögonblicken på bild;)

Hämtade nummerlapp, satt ute och tog en go kaffe med gänget ute på någon terrass och njöt av vädret för att sedan mot kvällen avsluta det med Måns uppträdande på Eurovision.

Jag var förvånad över hur utvilad jag kände på söndags morgon trots att jag vaknade upp några gånger under natten. Nu kände jag mig taggad och förväntansfull. I lugn fart förberedde jag mig och intog min frukost för att sedan 08:45 gå mot startlinjen med resterande.

11281710_10206687930938145_727712737_n

En nervös tjej påväg ner mot lobbyn…

 

Väl på plats kände jag hur kyligt det var..jag skakade. Det var dock en del nervositet och resten kyla. Fick börja värma upp sakta men säkert för att få upp värmen. När klockan började närma sig start fick jag göra en sista check gällande skor energi och allt vad det innebar och sedan fick jag inta mina sista peppande ord från bästaste G (Fever)

Benen skakade av nervositet och när startskottet gick trodde jag ärligt talat att jag skulle falla ihop. Inte förrens vid ca 10km släppte det och jag kunde då börja njuta av löpningen ordentligt. Vädret sprack upp ganska omgående och solen kom fram med stekande värme.

Ute på banan

Ute på banan

Var 4:e km tog jag min energi och jag blev glatt överraskad över hur bra min kropp hanterade farten. Det hjälpte självklart mitt mentala men jag visste att det förr eller senare så skulle det komma att bli tufft och då var det bara att bita ihop och hålla i sig. Första delen kändes kanon och publiken gjorde ett underbart jobb med att heja fram alla löparna. Jag höll dock en lite för hög fart för det tillsammans med värmen gjorde att jag tappade i slutet. Jag var väl medveten om det men jag kunde inte göra mer än att fortsätta kämpa och försöka göra mitt bästa. Jag var trots allt fortfarande väldigt glad inombords över att jag  fixade att hålla en för mig helt ny fart i denna distansen. Vid 3 tillfällen snappade jag upp min tränare (G) som skrek så hela Köpenhamn vaknade till liv. Helt otroligt vad det gör. Sista gången jag hörde honom skrika var när jag hade ca 1,5km kvar. Och då hejade publiken fram mig på banan och skrek mitt namn. Jag kände mig redan där som en vinnare. Nu var det bara att ge allt. Ända in i mål. Och det var precis vad jag gjorde, min ena vad hade tagit stryk efter kullerstenarna och jag var nära att få kramp, men inte ens det kunde stoppa mig från att ge allt den sista biten. Sagt och gjort.  Och såfort jag passerade målet kom spyan. Men värre än så blev det inte. Sedan var jag go å glad. Kunde gå som vanligt, och kände mig trots allt ganska fräsch i benen.

11263857_10206684900502386_1904752493_n

Glad tjej =)

Med ett nytt PB på 3.03, 4:e plats i min åldersgrupp, 12:a bland alla kvinnorna och Som Bästa svenska kunde jag nu  glatt njuta av resten av dagen.

Kroppen gav mig åter igen ett bra besked , träningen tar sig och jag tror att jag är på rätt väg.  Jag fortsätter att jaga den bästa versionen av mig själv!

“To give anything less than your best is to sacrifice the gift”

Bra, mindre bra, bättre

Tiden tickar och träningen rullar på bra.Jag har fått ett nytt upplägg för att få lite fart på benen inför mitt nästa lopp vilket har funkat bra. Visst är det jobbigt och kroppen blir smått chockad då jag inte är van men ack så skönt när man känner att det börjar släppa sakta men säkert. Allt börjar falla på plats på något sätt. All träning börjar gå bättre och bättre och jag kan glädjas åt att kroppen svarar.

Men det är inte alltid bra och lätt, jag har mina dagar jag med. Där jag helst av allt vill ligga kvar under täcket och inte vistas ute. Sedan jag kom hem från Las Playitas har jag haft ett helsike med all pollen. Jag har vart ett vrak, haft svårt att andas, varit så trött att jag trott att jag käkat sömnmedel och det har påverkat mitt mentala enormt. Har känt mig så otränad och allmänt omotiverad. Jag har inte haft lust att springa eller ork, det har vart pest och pina. Men jag har trots allt pressat mig och gjort mina pass. Det har inte vart lätt och ibland har jag velat gråta av frustration men det fanns bara ett alternativ och det var att bita ihop. Jag har varit hos läkaren nu och tagit nya tester. Tar nya tabletter mot allergin och nu när det har vart en del regn har jag mått betydligt bättre. Så jag är glad att jag trots allt följt schemat och gjort mina pass för nu känner jag att det sakta men säkert börjar bli lite fart i mina små ben.

Så nu när det känns bättre kan jag även känna att det är något som händer med mig….jag kan känna utvecklingen. Som att mekanismen uppdateras. Mentaliteten stärks, kroppen blir tåligare och jag vill mer. Det är en speciell känsla, svårt att förklara men bara tanken på att jag vet att jag utvecklas får mig att le. Det är skönt. Så jag hoppas innerligt att jag får ha kvar den känslan länge till och att all Pollen inte påverkar mig lika mycket framöver. För nästa vecka är det dags för mig att springa. Då ska jag ta en liten utlandstripp till ett av grannländerna. Men tills dess är det bara att fortsätta träna och förhoppningsvis utvecklas lite till samt vila, äta och jobba.

image

Avslutar med lite Nalle Puh vett;)

/Yudith

Step by step

Ibland känns det som att kroppen är emot mig. Hur mycket jag än jobbar så händer det inte särskilt mycket. Och ibland känns det som att -nu fasiken är jag påväg tillbaka, men så nästa dag känns det som att jag är på ruta 1 igen.

Just nu bygger jag upp mig själv, bit för bit. Träningen är inte alltid rolig just nu, hjärnan är inte alltid med mig och kroppen vill inte alltid samarbeta. Är det inte det ena så är det de andra. Men ibland får jag till det. Sånna pass som man bara längtar efter, där allt flyter samman och man är 1 med sin kropp.

Men jag har bestämt mig för att inte stressa, jag vet att snart så kommer jag över den där tröskeln och så hoppas jag att det lättar lite så att kropp och knopp kan samarbeta bättre. Tills dess väljer jag att kämpa vidare för att hitta tillbaka där jag en gång var men också för att bli bättre än jag tidigare varit. Med glädje väljer jag att fortsätta kämpa.
Vi alla vet att Rom inte byggdes över en dag;)

Köper lite lycka i vardagslivet.

Onsdag kväll nu. Dagarna går fort. Och här ligger jag i min säng för att snart få lite skönhetssömn. Jag har sovit mycket den senaste tiden. Antar att både kropp och knopp har behövt det.
Under dagarna går tankarna oftast i högvarv, men försöker förhindra mig själv  att inte tänka för mycket genom att göra roliga saker, avslappnande saker och omge mig med personer jag tycker om.

Humöret går upp och ner. Jag är fortfarande väldigt känslig och tårarna kan komma fram av minsta lilla som sägs fel. Det gör mig lite sur ibland..att vara så vek. Men jag låter tårarna rinna. Det är bra. En slags beartbetning, trots att det gör ont i hela mig när jag är ledsen så vet jag att det vänder. Detta är en del av resan.

Under denna tiden som varit har jag fått mycket fina råd. Där många sagt att jag ska göra sånt jag tycker om som får mig att slappna av. Så då såg jag till att ta mig till frisören. Unna mig själv en förvandling och lite egentid men min frisör. Hon är trevlig, hon är grym. Helt outstanding. Tre timmar efter så vips hade hon gett mig ett nytt utseende och satt ett leende på mina läppar.

image

Före och efter bild. Nöjd och glad efter förvandlingen!

Samma dag äntrade jag gymmet. För att lyfta lite skrot. Aktivera kroppen lite mer än vad jag gör med promenaderna jag  går.
Kändes konstigt, annorlunda, ja känner att kroppen saknar träningen. Jag saknar träningen. Saknar att vara trött efter ett tugnt träningspass. Men snart. Längtan är bra!

Mina dagar är lugna nu. Dom består av promenader, vila, avslappning sakta men säkert lägger jag till lite mer aktivering osv. Jag jobbar med tankarna och känslorna varje dag. Bygger upp mig själv för att en dag komma dit jag vill. Och påvägen samlar jag all kärlek jag kan få för att jag skall bli hel igen.

Idag fick jag lite kärlek på ett speciellt sätt…

image

Dave

Det här är Dave. En go å glad liten minion som jag fick av en av mina bästa vänner. Han tyckte jag behövde någon som muntrade upp mig här hemma när jag kände mig ensam.

image

Dave & ja:)

Så nu ligger han här i min säng med mig. Och varje gång jag kollar på honom ler han mot mig. Med ett leende som säger att allt kommer bli bra!

Godnatt

Ett kaos av känslor men påväg tillbaka

En vecka sedan jag lämnade Bislett på ett sätt som jag aldrig hade kunnat tänka mig. Men som sagt, vad är ultra om inte fullt av överraskningar.

image

Såhär såg det ut i Norge när jag låg på intensiven

Jag är på fötterna igen återhämtar mig för fullt och försöker finna en slags inre ro för att kunna stärkas av allt som hände. Visst, det är fortfarande väldigt känsligt. Och jag får tårar i ögonen när jag ser medaljen och min tröja. Hela jag är väldigt känslig och kräver mycket förståelse och kärlek framförallt.

Men sakta men säkert byggs jag upp igen och när jag är stark nog och redo kommer jag stå där igen inför mitt 5:e 24-timmars lopp. Lika uppspelt lika glad typ lika kär i sporten. För jag är inte redo att släppa den kärleken. That’s were i belong.

Försöker tänka som citatet nedan:
”With Positive Mental Attitude, failure is a learning experience, a rung on the ladder, a plateau at which to get your thoughts in order and prepare to try again.”

image

Bild från i somras efter ett Intervall pass

Men ni ska alla veta att jag mår bra. Jag har fått och får mycket stöd och alla ni därute som sänt mig en tanke,mail m.m. Ni är guld värda. Den kärleken sugs in och uppskattas enormt.

Nu väntar en lugn vecka framöver. Där jag bara kan vila och njuta av nuet. Så nu får ni hänga med lite i vardagen istället;)

Lite tankar, lite känslor ,lite av allt…

1901488_10204890809651236_7751055978977661082_n 10410852_10152888759676802_588977951995906090_n

Jag vet inte riktigt vad jag skall känna. Är jag kanske tom på känslor nu? Eller är det för mycket att kropp och knopp stänger av? Jag har ingen aning. Försöker känna av några slags känslor men jag kan inte riktigt greppa det som kommer ut. För det är i stort sett ingenting. Jag försöker att inte tänka för mycket utan bara låta allt ta sin egna väg. Det är så det är just nu. Det är såhär ja gör när ja laddar om. Jag stänger  väll helt enkelt av lite då och då.

Att springa Göteborgs Maraton var inte en självklarhet för mig. Jag har haft en tuff träningsperiod i den bemärkelsen att träningen inte gått som jag velat. Jag har känt mig kass som atlet och väldigt otränad. Det har inte alls flutit på tyvärr.
Då jag vet att jobbet även tar sin del av min energi så har jag tillåtit mig själv att vara trött, jag har tillåtit mig själv att ta två vilodagar istället för en. Jag har tillåtit mig själv att springa kortare distanser trots att ja borde sprungit längre. Och ibland har ja inte tränat alls. Det har inte funnits någon ork, inga krafter… nada.

Ibland undrar jag om detta är en del av min mentala resa, kommer jag längre fram kunna se detta som något som byggt upp mig. Kommer jag kunna dra nytta av detta inför framtida mål.? Kanske. Det vet jag inte än,men jag hoppas.

Många vet att jag siktar på Bislett som mitt stora mål i år. Jag ser fram emot det loppet på alla sätt och vis. Jag får träffa massa löparvänner, förhoppningsvis lära känna nya och sedan får jag göra en ny resa, min alldeles egna resa under dessa 24-h.

Gällande  Göteborgs maraton så gick det bra med tanke på omständigheterna. Jag har ju känt mig i dålig form. Men jag har höjt min lägsta nivå ett snäpp vilket tyder på att jag ändå har utvecklats. Men jag är inte där jag vill vara. Jag är dock inte besviken på min prestation. Så långt vet jag.
Tårar har runnit nerför mina kinder dagar innan loppet på grund av en slags inre frustration. (Inget ovanligt när det gäller mig) Jag gråter ofta innan tävlingar. Det bildas så mycket känslor inom mig att ända sättet att få ut dom är att gråta. Trots allt detta tog jag mig till startlinjen och bestämde mig för att se detta loppet som ett långpass. Målet avklarades och med massa bonus upptill.

Vet inte riktigt vart jag vill komma med detta inlägget. Kanske ingenstans, kanske behöver jag bara skriva av mig. Släppa på allt för att sedan kunna börja om. Men jag vill att alla ska veta att Inget jag gör är tvång från någon annan. Alla mål jag sätter upp kommer från mig själv, sedan har jag personer jag bollar detta med och som ger mig råd, men i slutändan är det jag som bestämmer.

Trots det jag känner eller inte känner nu så är Bislett fortfarande kvar som årets sista MÅL. Det dyker upp i tankarna innan läggdags under dagen och på morgnarna. Jag vill dit, jag ska dit och jag skall göra det.

En dag skall jag förhoppningsvis  kunna se tillbaka till det här och se att detta har varit en liten bit av det som byggt upp mig under min livstids resa. Det är tungt just nu…men så länge jag försöker..så är jag en Vinnare!

Massa kärlek från mig till er<3

image

image

image

image

image