Bearbetar (6-dagars)

Vid många tidpunkter av stillsamhet försöker jag blicka tillbaka på det som var för några veckor sedan. Det var 25 dagar sedan jag stog vid startlinjen och 18dagar sedan jag stannade då stoppskottet skjöts.  Jag försöker minnas så gott jag kan och ibland påminna mig själv om att allt var verklighet. Jag har försökt och försöker dela upp loppet i bitar men kämpar så med att minnas. Mycket är som en blurr medans annat är klart som en molnfri himmel.

Det stör mig lite att jag måste kämpa med att minnas men det kanske kommer lite längre fram, vem vet.

Livet är och känns annorlunda nu. Nu efter det hela känns det som att jag under denna perioden var borta, som att jag inte befann mig på vår jord. Det låter så flummigt men jag har så svårt att ta på att jag faktiskt har gjort det här. Precis som en person skrev till mig det är en enda stor parantes i mitt liv.

Det känns som att detta var överväldigande för mig, så enormt stort för mig att uppleva detta att jag på något sätt fortfarande står  överraskad med gapande mun..som att wow har jag gjort detta, har jag verkligen genomgått denna resan?!

Jag tror jag börjar såhär, det kommer falla på plats allting annat och jag skall försöka få ner så mycket som möjligt i text för att dela med mig men också för att försöka förstå själv.

Jag skall försöka slå upp dörrarna till det som hänt men tillsvidare börjar vi med detta och lite bilder från första dagarna på plats.

Jag och G var på plats i Ungern 2dagar innan start för att i lugn och ro komma tillrätta och hinna slappna av. Mycket bra beslut enligt mig själv.

On the way to Hungary

För mig är det viktigt med ordning och reda för att kunna slappna av. Därav uppdelningen av kläder.

Efter loppet insåg jag att jag inte behövde allt jag hade med mig. Men det gäller att vara förbered för allt speciellt då det var första gången.

Vår fina stuga

Wonderful place

Pasta party

Dagen innan starten bjöds det på pasta. Det var en gråmulen regnig dag men känslan var mysig och härlig.

Jag tror jag stoppar här och fortsätter sedan. Då går jag vidare och delar med mig av allt som jag kan komma att minnas gällande förberedelser och lopp.

 

Hej!

Copenhagen Marathon- ett bra besked.

Sedan jag kom hem från Playitas har jag börjat träna fart, för att va så förberedd det gick att vara inför Köpenhamn och även inför framtida lopp. För mig och min kropp blev det en stor omställning då jag inte alls är van vid sådan fart och framförallt mentalt hade jag svårt att tro att jag skulle vara kapabel till att fixa det. Men kroppen tog åt sig träningen på ett bra sätt och jag började bygga på tron på att jag faktiskt kunde fixa det.

 

Jag träffade på ett fan/supporter som också trodde på mig=)

Jag träffade på ett fan/supporter som också trodde på mig=)

 

Tillsammans med ett härligt gäng åkte vi till Köpenhamn 3 av fem för att springa de andra var med för att supporta och  ge oss eller ja..mest mig kunglig behandling 😉 Jag var också den som var mest nervös vilket inte alls är ovanligt.

11349954_10206687936938295_1409642268_n

Hela lördagen spenderades i lugnets tecken. Laddade så gott jag kunde under dagen, inga konstigheter.

image

Med mig var även min mästerfotograf..som lyckas fånga nästan alla ögonblicken på bild;)

Hämtade nummerlapp, satt ute och tog en go kaffe med gänget ute på någon terrass och njöt av vädret för att sedan mot kvällen avsluta det med Måns uppträdande på Eurovision.

Jag var förvånad över hur utvilad jag kände på söndags morgon trots att jag vaknade upp några gånger under natten. Nu kände jag mig taggad och förväntansfull. I lugn fart förberedde jag mig och intog min frukost för att sedan 08:45 gå mot startlinjen med resterande.

11281710_10206687930938145_727712737_n

En nervös tjej påväg ner mot lobbyn…

 

Väl på plats kände jag hur kyligt det var..jag skakade. Det var dock en del nervositet och resten kyla. Fick börja värma upp sakta men säkert för att få upp värmen. När klockan började närma sig start fick jag göra en sista check gällande skor energi och allt vad det innebar och sedan fick jag inta mina sista peppande ord från bästaste G (Fever)

Benen skakade av nervositet och när startskottet gick trodde jag ärligt talat att jag skulle falla ihop. Inte förrens vid ca 10km släppte det och jag kunde då börja njuta av löpningen ordentligt. Vädret sprack upp ganska omgående och solen kom fram med stekande värme.

Ute på banan

Ute på banan

Var 4:e km tog jag min energi och jag blev glatt överraskad över hur bra min kropp hanterade farten. Det hjälpte självklart mitt mentala men jag visste att det förr eller senare så skulle det komma att bli tufft och då var det bara att bita ihop och hålla i sig. Första delen kändes kanon och publiken gjorde ett underbart jobb med att heja fram alla löparna. Jag höll dock en lite för hög fart för det tillsammans med värmen gjorde att jag tappade i slutet. Jag var väl medveten om det men jag kunde inte göra mer än att fortsätta kämpa och försöka göra mitt bästa. Jag var trots allt fortfarande väldigt glad inombords över att jag  fixade att hålla en för mig helt ny fart i denna distansen. Vid 3 tillfällen snappade jag upp min tränare (G) som skrek så hela Köpenhamn vaknade till liv. Helt otroligt vad det gör. Sista gången jag hörde honom skrika var när jag hade ca 1,5km kvar. Och då hejade publiken fram mig på banan och skrek mitt namn. Jag kände mig redan där som en vinnare. Nu var det bara att ge allt. Ända in i mål. Och det var precis vad jag gjorde, min ena vad hade tagit stryk efter kullerstenarna och jag var nära att få kramp, men inte ens det kunde stoppa mig från att ge allt den sista biten. Sagt och gjort.  Och såfort jag passerade målet kom spyan. Men värre än så blev det inte. Sedan var jag go å glad. Kunde gå som vanligt, och kände mig trots allt ganska fräsch i benen.

11263857_10206684900502386_1904752493_n

Glad tjej =)

Med ett nytt PB på 3.03, 4:e plats i min åldersgrupp, 12:a bland alla kvinnorna och Som Bästa svenska kunde jag nu  glatt njuta av resten av dagen.

Kroppen gav mig åter igen ett bra besked , träningen tar sig och jag tror att jag är på rätt väg.  Jag fortsätter att jaga den bästa versionen av mig själv!

“To give anything less than your best is to sacrifice the gift”

En kort liten sammanfattning.

Nu har det gått två veckor sedan ja kom hem från en underbar resa där jag fått chansen att träna njuta och utvecklas.
image

När jag anlände till Playitas kändes det som en dröm. Jag kunde inte tro att från att ha haft drömmen om att åka dit på träningsläger så var det hela nu verklighet och där stod jag och kände den varma luften och solen mot min hud.

Första veckan gick bra och andra veckan  bättre..mitt mål var att samla så mycket mil i benen som jag bara kunde.

image

Sagt och gjort bara att samla mil i två veckor fokusera på träningen och på att må bra. Dessutom behövde jag aldrig tänka på mat. För det var bara att gå in i restaurangen och plocka av den fräscha maten som serverades 3 gånger om dagen. Jag kände mig redigt bortskämd men ack så skönt.

image

image

Playitas har en kanon miljö att springa i, jag fick uppleva värme,vind och defenitivt ett annat underlag än vad jag är van vid. Jag har upplevt så mycket, jag har blivit jagad av en liten ilsken hund, blivit överraskad av en annan liten vovve som ville leka. Fått stanna för att getter korsar vägen och flertalet gånger gått vilsen för mitt lokalsinne suger. Roliga minnen men huvudsaken är att kroppen samarbetade med mig och tog åt sig löpningen precis som jag önskade.

image

Jag kunde köra två pass om dagen samt ett styrkepass upptill. Och när jag hittade något roligt pass som de körde i grupp så passade jag på att vara med på det också. 

image

Andra veckan kom jag bättre in i mina rutiner och och samlade lite mer mil än vad jag gjorde första veckan. Bara av att tänka tillbaka på det ler jag. För jag är så otroligt tacksam att kroppen min verkar vara rätt träningstålig.

image

Att ha fått möjligheten att åka iväg och bara få koncentrera mig på mig och min träning har varit guld värt. Det har gett mig möjligheten att sätta upp nya mål, att tro ännu mer på att jag kan. Jag har så fint och bra stöd utifrån så om jag är villig att lägga ner tiden på det så kommer jag så småningom att ta mig dit jag vill.

image

Det otroligt stora gymmet jag fick nyttja.

Stort TACK till min sponsor Ezy för att de gjorde detta möjligt, tack för att ni valt att vara en del av min resa.
Och detsamma gäller min klubb Varbergs GIF Friidrott som från dag ett stöttat mig.
/  🙂

Amsterdam.

Förra vecka var jag i Amsterdam tillsammans med några kära vänner. Amsterdam var helt otroligt, så mysigt och underbart på sitt sätt. Åker mer än gärna tillbaka dit.

Ja en vecka har gått sen jag och mina grabbar kom hem från Amsterdam.

På den korta tiden vi var där hann vi med mycket tillsammans. Vi vandrade runt mycket, var på museum, marknader, affärer, matbutiker och åkte mysig båt i deras kanaler.Ja vi gjorde så mycket vi kunde men utan stress. Att strosa runt i lugn och ro, suga in stämningen i staden var underbart.

Alla de människor jag stötte på var trevliga och hjälpsamma. Och om inte annat var folket allt som allt ordningssamma.  Amsterdam är känt för att vara en cykelstad och det stämmer, defenitivt. Kanske ännu mer på våren och sommaren. Men ändå var det det många cyklister där, som cyklar på som bara den. Riktigt kul att se då det rörde sig om alla åldrar.

Vädret var verkligen behagligt. Inte alls den bitande kylan vi har i sverige. Men det skifter säkert där med. De flesta caféer och restauranger hade fortfarande uteserveringar.
Nog med text..
Tänkte bomba er med lite bilder:

image

image

image

image

image

Massa cyklar som står parkerade.

image

image

image

image

Chokladen på marknaden!

Något annat jag tared mog från resan är minnet av deras ostar. Nu har jag ingen bild här. Men jag har aldrigi mitt liv ätit så goda ostar som när vi var där. När vi alla gick på marknaden passade jag på att slå till på lite ostar. Den smaken..en sensation för smaklökarna. Fick med mig ost med smak av röd pesto och en med smak av grön pesto. Magiskt gott. Sedan lite get ost å någon mer. Ja vad skall man säga. Gudomliga smaker.

image

Deras våfflor är populära med en del valmöjligheter gällande toppingen.

Våfflan testade jag med. Tjock stor och mättande. Så kände jag mig efteråt oxå;)

image

Vackert på kvällen.

image

Tomten fick vara med på ett hörn.

Känns bra att ha åkt dit. Kvällarna där var magiska i den bemärkelsen att man fick se alla ljus tändas upp i olika färger överallt. Kändes i stort sett som att staden aldrig sov.

Tack till mina fina vänner som återigen skapade fina minnen tillsammans med mig:)

Live Tv och Live resultat.

Godmorgon allihopa!
Frukosten är intagen och jag befinner mig uppe på rummet och fixar det sista.

image

Frukosten var väldigt inbjudande. Men nerverna tillåter mig inte att äta så mycket och dessutom kan jag inte direkt ladda särskilt mycket inför loppet.

image
Nu ska jag finslipa det sista och smörja in mig med vaselin sätta på mig lindor och skor. Sedan bär det av mot det jag sett så mycket fram emot. Jag är tillbaka ur dimman imorgon någon gång! Tills dess önskar jag alla andra löpare lycka till och håller tummarna för oss alla. Tack för allas stöd och Tack till er alla som sänder en tanke till mig.

Här nedanför finner ni lite länkar:

För alla därhemma som har en stund över och på ett eller annat sätt är intresserade så finner ni här nedanför två länkar där ni kan följa alla löpare på. En för Live tv och en för resultaten. Den med resultaten uppdateras vart 5:e minut.

Länk till LIVE TV

Länk för resultat

Stockholm halvmarathon 2014

För 4:e året i rad gav jag mig iväg till Stockholm för att göra en utav de roligaste uppgifterna som jag har turen att få göra. Nämligen vara farthållare. Årets tid var 1.40. Firade 4-års jubileum jag.  Och för att göra det hela lite mer speciellt så firade jag även att jag för 4 år sedan (10sept) fick min första kontakt med träningsvärlden, alltså min tränare. Tänk vad tiden går.

 

 

IMG_20140913_181420 Min fjärde medalj ett par skor rikare..supersköna och dundersnygga samt min snabbaste tid som farthållare på halvmaran:)

 

I år blev resan  till Stockholm endast under dagen, vanligtvis brukar jag tillsammans med de andra stanna över och njuta lite mer av staden men denna gången fick jag hoppa över det. Som sällskap i år hade jag min vän Linus. Det är mysigt att åka tåg men ännu mysigare med lite sällskap så jag är glad att han ville följa med.

Vi åkte från Varberg  ca halv sju och körde till Göteborg där vi skulle ta tåget till Stockholm. Innan vi satte oss på tåget hann vi köpa dagens obligatoriska kaffekopp så att vi därefter kunde avnjuta en lugn och härlig resa på tåget.

Väl framme i Stockholm hade jag gått om tid för att hämta nummerlappar och förbereda mig inför loppet. Väldigt skönt att slippa stressa. Stockholm bjöd på underbart väder precis som vanligt inför halvmaran och det var fullt med löpare överallt. Härligt.

20140913_143435 Här tillsammans med alla andra farthållare. Vi var en del i år.

Jag startade i grupp C vilket innebär tid 15.40 en utav de första startgrupperna och jag och min farthållarkollega lyckades komma längst fram vid starten vilket gjorde det hela som farthållare mycket enklare då vi slapp tjäna in tid. Dock körde vi lite snabbare i början för att de som sprang bakom oss skulle ha gott om tid för att stanna upp vid drickstationerna. Planen gick som beräknat, kanonbra och vi hade många tappra löpare bakom oss. Det är alltid lika kul och givande att hjälpa de andra att uppnå sina tidsmål.

Vädret var underbart att springa i, varmt vid vissa partier men man överlevde, jag personligen njöt hela loppet och trippade fram med lätta steg. Samlade nya krafter och fick massor med glädje och energi. Jag sprang in på 1.39.27 men jag hoppas att de som följde mig och min farthållar kompis är nöjda med vårt  jobb.

Efter målgång hade jag 35 min på mig att fräscha till mig köpa mat och hitta spåret där tåget stod. Det gick undan, snabbt plockade jag av mig västen med flaggan, iväg till stationen. Jag hade inte räknat med att kunna duscha då det var knappt om tid och dessutom hade jag ingenstans att duscha men det visade sig att handikapp toaletten på centralen hade en fin liten dusch så det lyckades jag också klämma in på den lilla tiden jag hade. Därefter var det bara att dra till donken för att fylla på och hitta spåret. Jag hann utan problem och stress och var så nöjd när jag fick sätta mig på min plats. Poof sa det så kom tröttheten. Ville sova, men kunde inte så jag och Linus fördrev tiden med lite film och snack. Sen när vi anlände till göteborg var jag pigg.

Vilket resulterade i att när jag väl kom hem så kunde jag inte sova riktigt men la mig och läste en bok och då blev ögonen trötta. Nöjd och glad kunde jag somna in och välkomna morgondagen!

 

IMG-20140913-WA0001 Innan jag fick dra vidare till stationen hann jag ta en liten bild med supertrevliga och duktiga löparen Isabellah Andersson.

Tack för i år Stockholm!

//Yudith

 

Nya äventyr,nya smaker..nya mål.

Ja då sitter man här. Helt slutkörd i axlarna efter att ha kört ett axelpass med bästa tränaren och grymma tjejer.

image

Trots att klockan ringde vid 04.00 imorse då det vankades löpning är jag förvånansvärt pigg. Förstår inte hur det går ihop. Men jag tackar och tar emot. Under dagens träning drack jag något utav de godaste när det gäller aminosyrer. Nämligen från märket Elit Nutrition med smak av Ice tea. Smakar himmelskt och jag vill typ klunka drickan. Tummen upp säger vi till den. Och den smakar inte sämre av att deras egna shaker är i grymme färg;) Jag älskar rosa så den gör mig glad:).

Från en grej till en annan.

I helgen var jag tillsammans med feverproduktion i malmö och filmade några utav ahmad ahmads atleter på hans gym AA elit fitness gym. Grymt gym förövrigt!

image

Där filmades det när två duktiga manliga atleter körde ett armpass. Och även när två av hans kvinnliga atleter körde ett axelpass.

image

Det kommer komma en liten video på dessa pass så att ni som vill finna inspiration eller bara är allmänt nyfikna och intresserade kan titta på.

Ja äventyren fortsätter helt enkelt. Det öppnas nya dörrar för feverproduktion vilket innebär fler äventyr och lärdomar.

Jag själv fortsätter kämpa och fightas för att utvecklas gällande min löpning och ser så mycket fram emot mina planerade tävlingar. Jag är hungrig och sugen på utveckling.
Vill man så kan man, med rätt stöd från alla som tror på mig, sponsorer,nära och kära så vet jag att jag är på rätt väg!

Nu dags att fylla på med lite käk efter träningen.

On our way home! Hej då Stocolmo.

Helgen har spenderats i Stockholm tillsammans med Fever produktions gänget. I fredags em började roadtripen mot Stocolmo där vår uppgift var att filma en musikvideo åt Billy Geson för låten (Who the FUCK is MAFIA). Lyssna gärna på spotify.
Vi kom fram sent på fredag så det var bara att bädda ner sig för att samla energi inför lördagen så filminspelningen skulle börja.

Stockholm bjöd ganska okej väder i lördags fm men därefter kom regnet. Vi började dock dagen med att äta frukost ute på Cafe kladdkakan. Mumsigt och mysigt var det.

Kl.12 blev det samling för att hälsa på alla ”skådisar” som gjorde det hela möjligt och därefter var det dags att sätta igång.

I helgen har jag alltså varit med om massa nya äventyr tillsammans med alla på Fever produktion. För att kolla på bilder och framöver se musikvideon kan ni besöka www.facebook.com/feverproduktion
Där dyker även alla våra andra projekt upp.

Nu är vi alla påväg hem efter en intensiv helg med nya erfarenheter och massa sug för att fortsätta utvecklas.

Helgen som sådan har inneburit noll träning förutom promenader runt om de små gatorna i underbara Stockholm. Men lite vila behöver vi alla. Jag är glad ändå. Men jag längtar efter min löpning och det första som skall göras imorgon är att ta en löprunda.  Skall bli härligt att gå back to basic. Rutiner is the shiet.

Nu skall jag vila huvudet, och sedan försöka överleva denna långa resa hem. Och här kommer iallafall lite bilder.

image

Jag och Limpan. Vi står uppe på Gondolen(bron)

image

Kaffe från kafè kladdkaka

image

image

A Selfie is a must;)

Ha det gott allihopa och hoppas att ni alla haft en trevlig helg.

The road to success is always under construction.

Måndagen börjar närma sig sitt slut och jag har idag fått landa tillbaka i mina vanliga rutiner efter veckans och helgens lopp.

I onsdags morgon var väskorna färdigpackade och det var då dags för mig att bege mig till Danmark. För på torsdagen den 29:e skulle jag springa ett utav Danmarks tuffaste lopp Kalkminelobet/ Underground maraton. Jag hade hört mycket gott om detta lopp, men tanken på alla olika underlag,grottorna man skulle springa igenom och backarna som väntade skrämde mig lite. Jag var fruktansvärt nervös ”dagen det”.

Onsdagen ägnades åt att åka till Danmark samt att hitta till platsen där loppet skulle starta för att på det viset slippa stressa på torsdagen. Danmark bjöd på helt underbart väder  så jag var mycket glad och nöjd.

20140528_160915_HDR 20140528_162204_HDRHär kan ni se början av en av grottorna som man sprang ner i. Dom var sådär mysigt belysta.

Tanken med det här loppet var att jag skulle ha kul, uppleva ett äventyr och testa formen. Om formen var så bra som jag hade hoppats på så skulle en bra tid och en bra placering komma automatiskt.

På torsdagens började loppet inte förrens vid 12 vilket gav mig tid till att sova ut, ladda och kunna samla tankarna. Och även idag bjöd Danmark på fint väder, mycket sol och lite småvindar.  Jag var riktigt nervös vid starten men väntade med ivrighet på att få börja springa. Och så kom startskottet. Jag stog långt fram och redan från början hamnade jag bakom de tre ledande männen. Efter att ha sprungit igenom första grottan tappade jag bort dom men mötte istället massor med andra löpare som sprang halvmara. Otroligt mycket folk vid vissa ställen som hejade på och ibland helt öde. Ett lopp med olika underlag, backar och nerförsbackar som man bara njöt av då benen bara gick  av sig självt. Sol som stekte och en underbar kyla när man sprang ner i grottorna. Grottorna var sådär mysigt belysta vilket gjorde att man spärrade upp ögonen för att försöka se så mycket som möjligt. Nu var man inte bara tvungen till att se till så man inte trampade fel utan man var även tvungen att se till så man inte sprang på de ”vanliga” folket som gick i grottorna och tittade.

underground maraton 2 underground maraton 3 underground maraton

Första och andra varvet var ren njutning och jag kunde ibland le för mig själv och tänka att vad jag är lyckligt lottad som får göra något såhär kul, tredje varvet då började det kännas lite i benen och jag kände att jag tappade fart. Dock såg jag till att hålla igång hela tiden. I vissa bitar sprang jag mycket själv vilket var tråkigt men jag tog mig igenom det för jag visste vad som väntade längs banan. När jag började på tredje varvet visste jag att jag skulle få jobba mycket med det mentala, efter 32 km började jag känna en krampaktig känsla i vader och baksida lår. Backarna och underlaget tog hårt på mig och jag bara väntade på att krampen skulle komma. Men om jag stannade var risken högre att krampen skulle komma än om jag fortsatte. Även här tappade jag lite fart men det gjorde inte mig något sålänge jag fortsatte framåt. Jag såg till att vid varje station kyla ner mig med det iskalla vattnet de serverade och fyllde på med energi så gott jag kunde. När jag hade 4 km kvar var det bara att trycka på allt, ta ut stegen, få ut all energi jag hade kvar för att fortare komma till mål. Danskarna var väldigt duktiga på att heja på och det gav en otrolig energi vilket gjorde det hela mycket lättare.  Och till målet kom jag, och vilken sekund som helst trodde jag att krampen skulle komma. Jag kunde knappt röra mig när jag kom fram och efter att ha tagit emot min fladdermuspris var det ett rent helvete att gå ca 500m till parkeringen där bilen stod.

final Men jag var glad lycklig och så stolt över mig själv. Jag hade lyckats övervinna alla små demoner som jagat mig påvägen och jag kom därifrån som Segrare bland damerna och satte även ett nytt banrekord(dam). En obeskrivlig känsla, jag hade kul och trots känsla av att benen skulle krampa njöt jag av detta marathon som var ett rent äventyr. Mål ett var avklarat!

Tankarna som kom under tiden jag tog mig till bilen var ” låt denna smärtan försvinna lika fort som den kom så att jag kan fullfölja stockholm marathon på lördag” Jag visste att risken fanns att jag skulle vara alldeles för gaggig för att fixa ett marathon till med så lite vila.

Men efter en efterlängtad varm dusch och lite insmörjning med värmande liniment kändes benen så otroligt mycket bättre. Dom kändes nästan helt återställda och jag var så lycklig och fylld med energi. Jag lär då inte släppa dessa produkter i första hand;)

20140530_132639

Innan det var dags att åka hem passade jag på att för första gången  äta ett danskt wienerbröd 20140529_164120 MUMS!

Resan hem innebar återhämtning, vila och eventuellt sömn. Sömn blev det inte mycket av dock. Jag kom hem sent, somnade någon gång vid 2 på natten för att sedan stiga upp vid 06 för jobb. Efter några timmars jobb var det dags att packa om väskan ladda om på nytt för att sedan bege mig till stockholm och ta mig an mitt uppdrag som farthållare.

20140531_110641 20140531_161501

Jag var farthållare på tiden 3.45 sprang in på 3.44 och påvägen fick jag springa på toa. Väl framme vid mål och kände jag mig varken sleten eller trött i benen. Jag var mer ”sova” trött. Det var med stolthet och glädje som jag tog emot den fina medaljen för mitt 16:e marathon. Med bara en dags vila är jag nöjd över hur kroppen har reagerat för nu känns det som att det är på rätt väg. Dit jag vill att det skall vara. Jag är fortfarande under uppbyggnad inför målen som väntar. Men det är så det är, man skall utvecklas påvägen, stanna upp testas lite för att sedan fortsätta på den vägen man valt att ta.

Ännu en gång tack till alla som väljer att tro på mig och som stöttar mig påvägen. Det är med glädje och öppna armar som jag nu kämpar vidare mot nya spännande utmaningar.