Bearbetar (6-dagars)

Vid många tidpunkter av stillsamhet försöker jag blicka tillbaka på det som var för några veckor sedan. Det var 25 dagar sedan jag stog vid startlinjen och 18dagar sedan jag stannade då stoppskottet skjöts.  Jag försöker minnas så gott jag kan och ibland påminna mig själv om att allt var verklighet. Jag har försökt och försöker dela upp loppet i bitar men kämpar så med att minnas. Mycket är som en blurr medans annat är klart som en molnfri himmel.

Det stör mig lite att jag måste kämpa med att minnas men det kanske kommer lite längre fram, vem vet.

Livet är och känns annorlunda nu. Nu efter det hela känns det som att jag under denna perioden var borta, som att jag inte befann mig på vår jord. Det låter så flummigt men jag har så svårt att ta på att jag faktiskt har gjort det här. Precis som en person skrev till mig det är en enda stor parantes i mitt liv.

Det känns som att detta var överväldigande för mig, så enormt stort för mig att uppleva detta att jag på något sätt fortfarande står  överraskad med gapande mun..som att wow har jag gjort detta, har jag verkligen genomgått denna resan?!

Jag tror jag börjar såhär, det kommer falla på plats allting annat och jag skall försöka få ner så mycket som möjligt i text för att dela med mig men också för att försöka förstå själv.

Jag skall försöka slå upp dörrarna till det som hänt men tillsvidare börjar vi med detta och lite bilder från första dagarna på plats.

Jag och G var på plats i Ungern 2dagar innan start för att i lugn och ro komma tillrätta och hinna slappna av. Mycket bra beslut enligt mig själv.

On the way to Hungary

För mig är det viktigt med ordning och reda för att kunna slappna av. Därav uppdelningen av kläder.

Efter loppet insåg jag att jag inte behövde allt jag hade med mig. Men det gäller att vara förbered för allt speciellt då det var första gången.

Vår fina stuga

Wonderful place

Pasta party

Dagen innan starten bjöds det på pasta. Det var en gråmulen regnig dag men känslan var mysig och härlig.

Jag tror jag stoppar här och fortsätter sedan. Då går jag vidare och delar med mig av allt som jag kan komma att minnas gällande förberedelser och lopp.

 

Hej!

Utveckling och bra start…

Dagens läxa är avklarad (löpningen) hemläxa nummer 2 är kvar (styrketräningen) rätt härligt att kunna skriva eller överhuvudtaget veta att ja kan springa. 

När jag tittar tillbaka på mina blogginlägg inser jag hur mycket år 2016 präglade mig. Skadeåret som jag gärna aldrig återvänder till men som ändå lärt mig en del i slutändan. 

Inför 2017 har jag i stort sett fått lära om allt på nytt. Börjat på ruta ett. I början var det ofantligt svårt, jobbigt och otroligt kämpigt. Och jag hade inga direkta mål förutom att komma tillbaka och kunna springa igen. Men Möten med människor som jag stötte på gjorde otrolig skillnad i mitt tankesätt och dessa personer väckte mig till liv igen. 

I slutet av 2016 handlade allt om uppbyggnad, hitta kraften,viljan ,orken och ge kroppen tid samt ha tålamod. För att jag nu iår skulle kunna komma tillbaka. 

Nu är vi inne i Mars månad. Och så mycket som har hänt. Så mycket som har förändrats. Jag säger inte att allt är tiptop, jag har mina ups and downs fortfarande. Men jag älskar min kropp för att den trots allt jobbar med mig nu. Det bästa av allt är att jag kan springa utan  skavanker. 

För 2 veckor sedan gjorde jag årets första marathon i kiel. Var helt deppig veckan innan loppet då jag blev förkyld med feber och allt. Och jag tacklar väll inte sådant jättebra. Hela världen  höll på att gå under för min del haha. Men världen gick inte under och jag kunde springa under komtrollerade förhållanden samt känna att jag gjorde mitt bästa just då. Vinsten jag tog med mig därifrån var att jag sprang utan några som helst känningar från gamla skador och att jag några timmar efter knappt kände av loppet i benen. 

Jag är helt enkelt påväg framåt trots att det inte är enkelt alltid. Nästa mål är satt, eller har varit ett bra tag och det är i stort sett enda fokuset just nu. 
All träning görs för det målet så just nu blickar jag endast framåt.  

Förra året bestämde jag att 2017 skulle bli ett bättre år. Och jag tror att jag rör mig åt rätt håll, eller jag vet att jag gör. 

Året började fantastiskt bra med äran om att få pryda baksidan på arlas mjölkpaket.

En otrolig ära, och fantastiskt kul att Ultralöpning uppmärksammas tycker jag. 

  • Kroppen är med mig och jag kan springa utan skavanker.
  • Jag har fantastiska människor som finns vid min sida.
  • Jag älskar möjligheterna jag får, och jag är så glad för att jag känner den starka viljan.
  • Och jag är glad att trots att det inte alltid är lätt så fortsätter jag framåt. 

2017 skall bli bra! Det har jag redan bestämt!

Kärlek kan driva en till stordåd…

Stockholm Ultra 100km (SM) fanns inte i mina planer. Ni som följt mig vet att jag helgen innan sprang i Skövde Ultra festival 24h men fick kliva av banan efter ca 12h på grund av att magen inte tog emot någon energi.

Jag vet inte vad som hände med mitt huvud men såfort jag kom hem började jag fundera på ifall det trots allt kanske kunde vara möjligt för mig att delta i Stockholm Ultra och göra loppet för 3:e året i rad. Jag själv tyckte att jag inte lät riktigt klok…skulle jag hinna återhämta mig, var jag tillräckligt stark orkade jag verkligen med detta. Jag lät det hela vara, men jag gick och tänkte på det konstant, bara tanken av att jag möjligtvis skulle springa där gjorde mig lycklig och alldeles uppspelt. Det är liksom en obeskrivlig kärlek till sporten, till loppet som gjorde att jag tog beslutet att åka. Och självklart ett intygande från min Coach som tyckte att jag verkade såpas fräsch i kroppen att jag var kapabel till att fixa detta loppet med bravur. Sagt och gjort. Boende bokades, fixade så jag kunde få ledigt från jobbet och så var det bara att ladda om på nytt. När jag anmälde mig visste jag att det inte fanns någon återvändo. På spontan resan/tävlingen hängde även familjen Falkek med, Emil anmälde sig till 50km även han deltog i Skövde. Sprang då 6h och avverkade 70km.(för er som inte vet så är Emil en maskin)..han springer hela tiden & han gör det bra. Han inspirerar mig:)

 

Tävlingen startade 07:00 vilket innebar en tidig uppgång..Jag är inte jätte morgonpigg så jag var riktigt sömnig när klockan ringde strax efter 5 på morgonen.

11845128_925006174207344_5653255822155872007_o

Påväg till Starten för att lägga upp mina saker på bordet.

11838961_925006030874025_9138053051058135268_o

Nu påväg till startlinjen med bestämda steg, nervös, uppspelt men glad.

Redan från tidig morgon bjöd Stockholm på vackert väder.

11058291_925006004207361_4344061259220090495_o

11845023_925003840874244_1337196820466689429_o

Innan start fick jag kramas med massa goa människor och en av dom var underbara Jan-Erik.

10481914_925003687540926_350169638573956362_o

I väntan på att startskottet ska avlossas. Nu börjar jag inse att jag faktiskt ska springa 100km..Att jag för 3:e året i rad står vid denna startlinjen.

Fokus låg på att hitta ett jämt och bra tempo från början inte pressa mig för mycket då det redan från start var riktigt varmt och jag var rädd att värmen skulle ta hårt på mig. Jag ville hitta en go rytm i stegen och andningen. Och visst gjorde jag det. Jag njöt så mycket jag kunde, tog åt mig alla hejarop och blev alltid varm i hjärtat när någon ropade mitt namn.

Ja var duktig och fyllde på med energi vid varje station, kylde ner mig och försökte hålla så jämt tempo som möjligt. Vid några tillfällen närmare slutet började jag känna mig lite trött och jag tyckte att jag tappade tempot helt men jag slappade inte för det utan fyllde på med än mer energi och sedan var jag back on track. Upplevde aldrig att jag hade någon mental svacka. Men alla funktionärer publik och självklart min coach och Familjen Falkek spred så mycket kärlek så det var inte mycket negativt som fick plats i tankarna.

11850554_925007100873918_3441025243897116486_o

11792175_925005554207406_6859126890742357289_o

Sista varvet skrek hela familjen Falkek + Georg så högt att jag hörde dom över på andra sidan. Det var som att jag fick eld i baken och helt plötsligt fick jag mer energi och glädje. Så jag ökade farten lite.Längtade efter att få passera målinjen:) Det är svårt att med ord beskriva vad det gör när man hör att någon hejar på en med entusiasm vilja och kärlek. I vilket fall som helst är det en fantastisk känsla.

11145209_925004997540795_2593387264133425322_o

Den klassiska ..hälla vatten över huvet kortet efter målgång:)

11845011_925005627540732_4083664190758038230_o

Tröstas av Birgitta, en härlig funktionär som varit med alla tre åren & som alltid tagit emot med och gett mig medalj efter målgång:)

När jag sedan hade stannat upp lite blev jag än mer känslosam. Allt bubblade upp och jag kunde inte hålla tillbaka tårarna.

11838605_925004927540802_3161704903510028884_o

och lite mer tårar.

Men sedan var jag på fötterna igen. Kände mig otroligt pigg och fräsch i kropp och knopp. Så då passade jag på att fotas med lite andra löpare.

11059962_925007054207256_7893566118564608283_o

Här tillsammans med Johan Steene.

11792085_925007004207261_4851979506747318499_o

Här tillsammans med värdslöparna från Kroatien. Nikolina Sustic och Marija Vrajic.

Sedan var det dags för prisutdelning. Jag kunde knappt fatta vad jag lyckades åstadkomma. Jag slog PB med 19min, sprang in på 8.34 & blev SM 3:a. Jag var och är överlycklig och så tacksam för att min kropp samarbetade med mig på detta viset.

11816065_925004847540810_5604337501097885955_o

Stolt Tjej!

11807404_925005747540720_209341692550678930_o

11856248_925004794207482_8762638914487864379_o

Lycka rakt igenom!

11728997_925005670874061_892553230422814166_o

11864792_925006957540599_1072547978083199682_o

Frida Södermark 2:a, Stina Svensson 1:a & jag 3:a. Stolta och glada!

Allt kändes rätt overkligt efteråt för mig. Jag har aldrig känt mig såhär fräsch efter ett lopp, vilket är positivt. Det betyder att jag har mer att ge och att jag kan utvecklas än mer.

Tack till alla funktionärer runt om på banan, vilket kanonjobb ni gör, stort tack till alla medlöpare som hejade fram mig och alla er som stod vid sidan av och ropade. Det betyder mycket.

11059634_10207279696451913_6773862903388169472_o

Tack till alla på Fever gym som driver och peppar under träningspassen!

11823090_10153661398416802_1876430125901248697_o

Mina supportrar i helgen:)

Och Mega stort tack till Mina underbara supportrar i helgen som gav mig kärlek pepp, massa energi och glädje. Jag är så otroligt glad över att Emil +familj var lika spontana och bestämde sig för att hänga med så att vi blev ett härligt gäng:) ❤
image

Ja vad ska jag mer skriva.. Jag är stolt och lycklig med ett nytt pers och ett SM Brons. Jag  är helt säker på att kärleken till det hela(sporten) och kärleken jag fick vid sidan av gjorde sin del med.
Nu fortsätter min resa och jag siktar in mig på nya äventyr:)

Men nu får jag tacka för mig. Måste äta, plocka ur tvätten och sedan jobba:)

Dagen innan Skövde 24-h

Allt närmar sig med stormsteg. Just nu fokuserar jag bara på att låta kroppen vila så mycket den kan. Sedan matar jag huvudet med massa bra grejer som ger mig motivation, glädje och ännu mer vilja. Sakta men säkert låter jag även min fighting spirit träda fram.

image

Tillsammans med Lilla Iriz❤

Det märks på mig så tydligt att ja har börjat lägga fokus på mig själv..på loppet och allt som hör till. Ja kan inte längre kommunicera med folk utan att mina tankar vandrar iväg till annat. Jag är bara närvarande i få sekunder sedan går ja tillbaka till mitt huvud och fortsätter jobba där. Om folk pratar med mig och det inte handlar om något som hör till tävlingen ja..då stänger min hjärna av. Då vet jag att det är allvar..att min kropp och knopp håller på att koppla samman för att klara av denna resan.

image

En bild som påminner mig om den eviga fighten mot mig själv.

Jag har nu precis slutat jobba för dagen och skall nu bara packa klart..gå igenom allt ännu en gång och sedan är det bara för mig att ta det lugnt. Låta tiden gå och vänta in fredagen med tålamod.

Jag känner mig glad..förväntansfull och sugen på att springa..

image

En bild fylld av glädje..här tillsammans med min fina vän Annelie❤

Det är rätt mycket jag vill skriva men precis som i verkliga livet så är jag fåordig såhär precis innan tävling. Men jag försöker dela med mig så gott jag kan just nu. (Hoppas ni har förståelse)

För er som vill följa tävlingen hemifrån så kan ni kika in HÄR För er andra som vill skicka hälsningar..känn er fria att bomba min facebook eller telefon med kärlek:) om Jag inte ser det under tiden så kanske någon annan läser upp det för mig;)

image

Dags för mig att fortsätta göra ingenting typ..men samtidigt ladda.

Håll tummarna för oss alla som krigar!

Postat med WordPress för Android

Linde 6-timmars

Detta blir 3:e gången jag ger detta inlägget ett försök. Precis efter varje gång jag skrivit det och skall publicera det så har det försvunnit.  😕

Jag tänkte bjuda på lite bilder från helgens bravader och försöka hålla mig någorlunda kort när det gäller texten.

Det var min spontanitet och suget efter att springa som tog mig och 3 grabbar till Lindesberg denna helg. Det hela planerades ganska snabbt och så helt plötsligt var vi på plats.

image

image

Miguel var en av grabbarna och den enda av dom som sprang. De andra 2 var supportrar och såg till att vi fick det vi skulle. Miguel debuterade i Ultra och skulle därmed bli av med oskulden.

image

image

Efter att vi kommit fram vandrade vi runt lite och såg oss omkring. Det var gångavstånd till allt och det var lugnt och skönt. Dessa bilder är tagna nedanför Stadshotellet i Lindesberg där vi bodde.

image

Efter ett litet tag var det dags att fylla på med mat. Vi åt på Cafè Oscar som tillhörde hotellet. Vi beställde in huset pyttipanna i egen version. Jag vill helst inte äta saker som magen inte är van vid dagen innan lopp. Men efter lite justeringar så slank allt ner i magen.

image

image

image

Med mig hade jag även min Ph9 flaska som ser till att jag får bästa tänkbara vattnet!

image

Efter att få i oss mat bar det av till hotellet för att sakta men säkert göra oss iordning inför natten.

Tävlingsdagen:
Vi alla fick sova ut för att sedan njuta av en enkel frukost på hotellet. Därefter kunde vi i lugn och ro förbereda oss inför loppet samt vila lite innan. Loppet startade inte förrens 14.00. Om jag får säga det själv är det lite för sent men det gick.

image

Här är vi påväg till starten med bestämda steg.

image

Här tillsammans med resten av gänget från fever gym som skulle springa. Vi alla är styrketräningskompisar och kämpar även där tillsammans.

image

Står och väntar in nedräkningen samtidigt som vi får lite info av tävlings arrangören.

image

Startskottet går och det är dags för alla att dra iväg. En del av löparna sprang 1, 2,3 eller 6timmars.Och alla som hade anmält sig kom.

image

Emil och jag krigade sida vid sida länge.

image

Blåsten var tuff denna lördan och den tog rejält. Varje gång jag försökte trycka på kändes det som att någon drog tillbaka mig. Men jag är så otroligt glad över att jag lyckades vinna över vinden och inte störa mig på det särskilt mycket. Bra mental träning. Och när det var ca 55 min kvar la jag en rejäl spya men lyckades trots allt kötta på rätt bra sista varvet.

image

Emil han är en maskin. Han slog pers och vann Motionsklassen. Han är lite av min nya idol och jag kan stolt säga att han är min styrketränings buddy☺. Leendet ni ser på bilden..det hade han i stort sett under hela loppet.Härligt tycker jag.

Lindesberg var ingen jättelätt bana och det var inte den lättaste fighten i helgen. Men jag åkte dit med rätt inställning och övervann rätt mycket den dan. Fick mycket mental träning, fick samlat lite mil och fick mig ännu ett långpass. Älskar det..känslan när man vunnit över något som man annars kan störa på sig rätt mycket. Motvind och jag brukar bli ovänner rätt snabbt annars.

image

image

När stoppskottet gick och jag stannade upp kom alla känslor på en gång. Jag var så glad över att jag höll igång under alla timmar, att jag hade så fina människor som supportade mig..så mycket kärlek. Ja, allt blir så känslosamt och det är svårt att sätta ord på känslan man har efter man fullföljt ett lopp.

image

Efter att ha samlat mig lite fick jag ta bild med Emil och Marika.

Miguel som debuterade låg och spydde i närheten och kunde därför inte va med på bilden. Hans mage crashade efter 3 timmar och den lät då inte honom behålla någon energi. Dessutom spydde han stup i kvarten. Jag om någon vet precis vad han fick genomlida. Men trots det knallade han runt resterande timmar och fullföljde loppet. Ännu en fighter från fever gym!

image

Vi hade bästa tänkbara personen vid sidan av banan som såg till att vi gjorde det vi skulle. Det är så otroligt betydelsefullt att ha rätt människor vid sidan av banan. Vi kunde inte haft det bättre.

image

Alla som hejar, som ser till att man går framåt som pushar och peppar och som tror på en. Ni är alla en del av framgången.

image

Trots att jag var rätt illamående lyckades min glädje skina igenom. Bräckte det gamla banrekordet med 10km och lyckades placera mig som första dam och framförallt lyckades jag njuta och vinna fighten mot blåsten och allt annat. Med mig fick jag nya erfarenheter, ny glädje och nya minnen.

image

Massa fina priser fick jag ta emot.

image

Detta är nog en utav de mest speciella priserna jag fått och som jag med glädje adderar till prishyllan.
Läcker och maffig diamant.

image

En läcker och maffig Diamant

Kropp och knopp mådde och mår bra efter tävlingen. Inga direkta känningar och ingen träningsvärk efteråt heller. Styrketräning is the shit;)
Men illamåendet höll sig kvar ett tag. Men det är ingen nyhet utan jag är van. Det är bara att vänta in och låta magen säga till när den är redo att ta emot lite mat.  Senare mot kvällen piggnade Miguel till och våra magar bestämde sig för att låta oss få i oss lite mat. Sagt och gjort. Vi gick upp och mumsade i oss lite pizza.

image

image

Det satt fint kan jag säga. Vi båda var grymt hungriga och superpigga. Men 4 på natten fick lydligt lyssna på coachens råd och lägga oss en stund för att vi skulle orka med hemresan några timmar senare.

image

Tack Lindesberg, arrangörer, medlöpare, publik , vänner sponsorer och familj för all support.

Nu siktar jag vidare mot mitt nästa mål som blir Skövde 24-timmars. Vi har lite saker vi måste reda ut min vän 24-timmars och jag!

Postat med WordPress för Android

Att släppa taget…

Jag har haft svårt att släppa taget. Men det har jag alltid. Har aldrig varit bra på det och kanske därför går jag igenom sådana händelser om och om igen för att jag skall lära mig och hantera det på ett bättre sätt.

Men varje gång tycks jag hamna på ruta ett efter att ha varit med om det. Denna gången handlar det om att en förkylning kom ”i vägen”. Jag kan inte göra något åt det. Men det första som invaderar mitt huvud är alla negativa tankar. Men det är väll så vi människor funkar. Skillnaden är bara att vissa av oss kan svänga runt på tankarna och ändra det till något positivt trots allt.  Just den biten hanterar jag inte alltid så bra själv. ( Tack G för att du vägleder mig i mina envisa & negativa stunder )

Men när jag bara har ett fåtal val att välja mellan så väljer jag självklart det som ger mig nåt positivt. Jag kommer inte kunna springa detta loppet  (Kustmaran) som jag planerat i huvudet. Men om jag kan springa och ta mig igenom det utan problem så är det en stor vinst för mig i detta läge.

Allt vad tävlingstankar heter inför detta loppet är long gone. I den bemärkelsen att jag  inte tänker pressa mig för att se vad jag har att ge. Nu skall jag dit och se det hela som ett lugnt långpass.Träning ger färdighet som dom säger och långpass, det kan jag behöva. 
Trots allt negativt som invaderat mitt huvud de senaste dagarna väljer jag NU att släppa taget. Jag är glad att jag ens känner att jag kommer orka springa, imorgon skall det njutas,ja skall ha kul, andas in atmosfären och förhoppningsvis hittar jag den underbara känslan rätt snabbt under loppet. Så trots all skit..Kustmaran here I Come!

image

Fotot är från när jag var på Playitas.

Postat med WordPress för Android

Copenhagen Marathon- ett bra besked.

Sedan jag kom hem från Playitas har jag börjat träna fart, för att va så förberedd det gick att vara inför Köpenhamn och även inför framtida lopp. För mig och min kropp blev det en stor omställning då jag inte alls är van vid sådan fart och framförallt mentalt hade jag svårt att tro att jag skulle vara kapabel till att fixa det. Men kroppen tog åt sig träningen på ett bra sätt och jag började bygga på tron på att jag faktiskt kunde fixa det.

 

Jag träffade på ett fan/supporter som också trodde på mig=)

Jag träffade på ett fan/supporter som också trodde på mig=)

 

Tillsammans med ett härligt gäng åkte vi till Köpenhamn 3 av fem för att springa de andra var med för att supporta och  ge oss eller ja..mest mig kunglig behandling 😉 Jag var också den som var mest nervös vilket inte alls är ovanligt.

11349954_10206687936938295_1409642268_n

Hela lördagen spenderades i lugnets tecken. Laddade så gott jag kunde under dagen, inga konstigheter.

image

Med mig var även min mästerfotograf..som lyckas fånga nästan alla ögonblicken på bild;)

Hämtade nummerlapp, satt ute och tog en go kaffe med gänget ute på någon terrass och njöt av vädret för att sedan mot kvällen avsluta det med Måns uppträdande på Eurovision.

Jag var förvånad över hur utvilad jag kände på söndags morgon trots att jag vaknade upp några gånger under natten. Nu kände jag mig taggad och förväntansfull. I lugn fart förberedde jag mig och intog min frukost för att sedan 08:45 gå mot startlinjen med resterande.

11281710_10206687930938145_727712737_n

En nervös tjej påväg ner mot lobbyn…

 

Väl på plats kände jag hur kyligt det var..jag skakade. Det var dock en del nervositet och resten kyla. Fick börja värma upp sakta men säkert för att få upp värmen. När klockan började närma sig start fick jag göra en sista check gällande skor energi och allt vad det innebar och sedan fick jag inta mina sista peppande ord från bästaste G (Fever)

Benen skakade av nervositet och när startskottet gick trodde jag ärligt talat att jag skulle falla ihop. Inte förrens vid ca 10km släppte det och jag kunde då börja njuta av löpningen ordentligt. Vädret sprack upp ganska omgående och solen kom fram med stekande värme.

Ute på banan

Ute på banan

Var 4:e km tog jag min energi och jag blev glatt överraskad över hur bra min kropp hanterade farten. Det hjälpte självklart mitt mentala men jag visste att det förr eller senare så skulle det komma att bli tufft och då var det bara att bita ihop och hålla i sig. Första delen kändes kanon och publiken gjorde ett underbart jobb med att heja fram alla löparna. Jag höll dock en lite för hög fart för det tillsammans med värmen gjorde att jag tappade i slutet. Jag var väl medveten om det men jag kunde inte göra mer än att fortsätta kämpa och försöka göra mitt bästa. Jag var trots allt fortfarande väldigt glad inombords över att jag  fixade att hålla en för mig helt ny fart i denna distansen. Vid 3 tillfällen snappade jag upp min tränare (G) som skrek så hela Köpenhamn vaknade till liv. Helt otroligt vad det gör. Sista gången jag hörde honom skrika var när jag hade ca 1,5km kvar. Och då hejade publiken fram mig på banan och skrek mitt namn. Jag kände mig redan där som en vinnare. Nu var det bara att ge allt. Ända in i mål. Och det var precis vad jag gjorde, min ena vad hade tagit stryk efter kullerstenarna och jag var nära att få kramp, men inte ens det kunde stoppa mig från att ge allt den sista biten. Sagt och gjort.  Och såfort jag passerade målet kom spyan. Men värre än så blev det inte. Sedan var jag go å glad. Kunde gå som vanligt, och kände mig trots allt ganska fräsch i benen.

11263857_10206684900502386_1904752493_n

Glad tjej =)

Med ett nytt PB på 3.03, 4:e plats i min åldersgrupp, 12:a bland alla kvinnorna och Som Bästa svenska kunde jag nu  glatt njuta av resten av dagen.

Kroppen gav mig åter igen ett bra besked , träningen tar sig och jag tror att jag är på rätt väg.  Jag fortsätter att jaga den bästa versionen av mig själv!

“To give anything less than your best is to sacrifice the gift”

Segerintvju ;)

Segerintervju med Yudith Hernandez:

Med en kross av det tidigare banrekordet, en tredje bästa tid på världsårsbästalistan och den femte bästa sextimmarsdistansen för damer i Sverige någonsin segrade Yudith Hernandez Melgar från Varbergs GIF i Loxodonta Borlänge Ultra 6H.

image

Foto av:Laila Öjefelt

 
Hallå där Yudith Hernandez Melgar, tävlandes för Varbergs GIF, som inte bara sprang till sig första platsen i lördags utan också pulvriserade det gamla banrekordet för damer! 

Hej! Vilken ståtlig presentation jag fick.

Hur kommer det sig att du åkte ända från Varberg hit till Borlänge? Det blev ju en ganska lång resväg!

Jag behövde ett mål som gjorde att jag kunde ge lite extra på träningarna. Annars är det lätt att det blir mediokert om man inte har något speciellt att träna inför. Långsiktiga mål har jag men jag behövde något mål som låg närmare. Därför var detta loppet perfekt. Jag läste lite om det och blev genast sugen på att få springa det. Så ca tre veckor innan loppet skulle gå bestämde jag mig för att delta. 

Du alltså! 73 621 meter! Det är ju fantastiskt bra! Med det resultatet är du trea i världsårsbästa statistiken och dessutom är det den femte bästa damdistansen i Sverige någonsin på ett sextimmeslopp! 

Jag hade ingen aning om den faktan förrän jag läste om det dagen efter. Känner mig stolt och otroligt ärad över att vara bland toppen. 

Hade du banrekordet i tankarna när du kom till Borlänge innan loppet eller hur gick funderingarna?

Nja, det kan jag väl inte påstå. Träningen har varit ”sisådär” så jag hade inga jättehöga förväntningar. Mitt mål med loppet var framförallt att kolla formen, träna mentalt och bevisa för mig själv att jag kan om jag vill och framför allt njuta. Det var mål nummer ett. Sedan ville jag springa 70 kilometer och om krafterna nu fanns så skulle jag ha 73 i tankarna. 

Jösses! Träningen har varit ”sisådär” och du kommer så långt! Hur långt kommer du då när träningen varit perfekt?!

Ja, det är frågan. Jag hoppas att jag kommer väldigt långt då. Den tanken triggar mig till att fortsätta kämpa ännu hårdare och vilja utvecklas. 

Som arrangör tycker man ju att det är jätteroligt med det här resultatet! Kommer du nästa år och gör en ännu längre distans?

Kul att höra. Om jag får bestämma och ingenting annat kommer i vägen så kommer jag definitivt stå där nästa år igen och jaga min distans.  

Hur nervös var du före loppet?

Oj. Jag var rena nervvraket. Det började redan på torsdagen. Hemskt. Jag kunde knappt äta. På fredagen var det lugnare. Jag försökte tänka på att jag inte var där för att prestera utan för att ha kul och för att göra något jag älskar. Men sån är jag alltid. Inför varje lopp kommer nerverna och den dagen dom inte kommer.. Ja, då är det nåt som inte står rätt till. På själva dagen sa jag till min vän som var med mig att det kändes som att jag skulle träffa någon jag var kär i. Det pirrade fint i magen. 

Den senare delen av nervositet låter ju lite småmysig!

Vad var det som gjorde att du kom så långt tror du?

Kärleken till löpningen, viljan att vara där och den mentala inställningen. Det tror jag tog mig hela vägen. 

Tål att tänkas på!

Vad tycker du om banan?

En perfekt bana på många sätt. Bra distans, flack vilket gör att man slipper en del påfrestningar som man får vid lopp med backar. Jag gillar den skarpt. Öppet och bra. 

Och perfekt för de som vill slå pers.

😀

Hur hanterar du mentala dippar för när man springer så pass länge och så fort som du gör så är det väl ofrånkomligt att de kommer i en eller annan form?

Om jag skall vara ärlig så hade jag denna gången inga direkta mentala dippar. Jag får dom vid andra lopp men i Borlänge blev jag skonad. Med det gäller att försöka hantera det hela på rätt sätt. Sedan gör det otroligt mycket med alla människor som peppar. Det gör att man matar hjärnan med positivt. Musik är också ett tips. Det hjälper mig en del. Och en bra balans på enerignivån så håller man hjärnspökena borta. 

Du sprang ju din första ultra 2011. Hur kom det sig att du började med ultra?

Tiden går fort. Känns som att det var i går jag började springa. Jag hade tidigare varit farthållare i Stockholm marathon för 5.15 gruppen tror jag och det var mitt allra första lopp. Sedan så skulle min tränare Georg Hällstorp delta i ett 6H lopp i Trollhättan och då tyckte han att jag skulle köra på jag med. Så jag antog utmaningen och körde på. Jag visste att han var med på banan och det blev en trygghet. 

Och så var du fast?

Nej, det kan jag inte riktigt påstå just då. Men det var efter det jag började träna lite mer. Sedan blev det några marathon och sedan gjorde jag min debut i 24H i Trollhättan. Och innan jag gjorde det loppet sa Georg, antingen kommer du hata det och aldrig mer vilja göra det eller så kommer du älska det och vilja göra det om och om igen. Och efter det loppet var jag definitivt fast. Och nu är jag där. Fast! 

Jag kan bara tilläga att jag för fyra år sedan inte tränade något och var då överviktig. Men för att gå ner i vikt började jag springa och debuten gjordes ju då i Stockholm 2011. Man kan om man vill!

Törs man fråga hur mycket du tränar i veckan? 

Just nu har jag legat på ca 8-10 mil i veckan och styrketräning på det.  

Målet är att succesivt öka och lägg till mer alternativ träning och då är det min streetstrider som gäller. (Det är som en crosstrainer på hjul som man kör ute.) Tillåter mig att träna hårt och skonsamt då jag inte belastar knäna.

Har du egentligen något annat liv utöver träning och tävling? Hinner du med det? När du inte springer, vad kopplar du av med?

Jadå, visst har jag det. Allt handlar bara om extra planering. Jag jobbar precis som alla andra. Träffar vänner och familj i den mån jag kan. De flesta som står mig nära vet att jag satsar på löpningen och har därför en annan förståelse. När jag inte tränar gillar jag att läsa böcker och titta på serier och umgås med de människor som får mig att må bra och skratta. Finns inget bättre än när man kan drömma sig bort i en bok, bli lite beroende av en serie eller att skratta med sina vänner så att magen gör ont. ☺

Hur känns det i kroppen dagen efter en sådan här prestation?

Extremt bra faktiskt. Jag tackar min kropp något enormt för att den orkar med. Visst kändes benen stela och kroppen tröttare än vanligt men för övrigt var jag piggelin. Jag lyckades dock inte sova något efter loppet. Så var rätt sömnig dagen efter. 

Jag sov inget den natten heller. Man blir rätt speedad som funktionär också!

Ja, jag förstår det. Jag låg och tänkte på hur många varv ni funktionärer gått under tiden vi andra sprang. Ni var rätt flitiga ni med. ☺

Tack!

Hur känns det i knoppen dagen efter en sådan här prestation?

Knoppen mår bra. Svårt att smälta allt bara. Det var så mycket positivt så man hinner knappt med att ta in allt på en gång. Men knoppen fick sig en egoboost och jag fortsätter att jobba med den så att vi kan utvecklas tillsammans. 

Tack för pratstunden och till sist: Stort GRATTIS!

Jag tackar och bugar. Och stort tack till er alla som gjorde det möjligt. Era hejarop och publikens gjorde underverk. Jag ser fram emot att träffas nästa år igen!

Borlänge Ultra 6h

Borlänge Ultra 6h. Vilket lopp det blev och vilket besked min kropp och knopp gav mig.
Jag åkte dit med inställningen att detta skulle vara träning, jag skulle samla lite mil, träna mentalt, njuta och samtidigt bevisa för mig själv att Jag kan om jag vill.
Att jag slog damernas banrekord och placerade mig 1:a var en Stor fet bonus som jag självklart är jätteglad över.

image

Foto av: Åsa Bergman

Jag överträffade mig själv och bevisade för mig själv att JAG ÄR STARK. Alla behöver vi en påminnelse ibland.Nu blickar jag framåt och fortsätter med sikte på nya mål.

Loppet:

Jag hade aldrig någon mental dipp, däremot vet jag att jag saktade ner farten några varv. Men det gjorde mig inte så mycket sålänge jag fortsatte springa.Det var så mycket folk som hejade, eneginivån var balanserad och jag var glad och fokuserad.  Det var det viktiga för mig, att göra hela resan med kärlek. Med ett driv som bara ren kärlek kan ge. Och jag fick ett fint svar tillbaka.

Vädret var kanon, varmt, vindstilla (förutom mot slutet) och alla funktionärer gjorde ett kanonjobb. Riktigt skönt när de gick runt banan och hejade på oss alla.

Jag höll mig till planen att hålla en någorlunda jämn fart som kändes bra och att trycka på och ge allt de sista minutrarna vilket jag tycker att jag gjorde.

Det var sån glädje och sådan vilja som drev mig det sista varvet. Jag gav allt. Valde att se den sista runda som en tuff intervall. Och med den sista kraften jag hade gav jag allt och såfort jag stannade spydde jag. Men då tänkte jag på det Carolina Klüft säger i en dokumänter om att det är så det ska kännas när man pressar sig till det yttersta. Och det sista varvet då sprang jag för livet, kändes det som iallafall.
Och med det kom ett leende som sedan förvandlades till lyckotårar. Och där stod jag efter 6h, gråtandes kall och super dupernöjd över mig själv och min prestation.

Ja jag kan väll helt enkelt summera helgen till en fantastisk bra helg fylld med glädje,överraskningar och nervositet.

Att sedan få läsa detta på Ultradistans:

På damsidan vann Yudith Hernandez Melgar, tävlandes för Varbergs GIF Friidrott, med 73 621 meter vilket är den femte bästa svenska distansen för damer någonsin. Med det resultatet slog hon sig också in på en tredje bästa plats i världen i år!

Det gör mig glad, ger mig ett driv och det ger mig ännu mer kärlek till det jag håller på med. Läxan för helgen är avklarad och jag ger mig själv ett bra betyg med en hel del rum för förbättringar.

image

Foto av: Åsa Bergman

Tack till alla som är med mig påvägen och som tror på mig och Tack till min fina vän Linus som åkte med mig samt såg till att jag fick i mig energi under loppets gång.

Tack för denna gången Borlänge .

Live Tv och Live resultat.

Godmorgon allihopa!
Frukosten är intagen och jag befinner mig uppe på rummet och fixar det sista.

image

Frukosten var väldigt inbjudande. Men nerverna tillåter mig inte att äta så mycket och dessutom kan jag inte direkt ladda särskilt mycket inför loppet.

image
Nu ska jag finslipa det sista och smörja in mig med vaselin sätta på mig lindor och skor. Sedan bär det av mot det jag sett så mycket fram emot. Jag är tillbaka ur dimman imorgon någon gång! Tills dess önskar jag alla andra löpare lycka till och håller tummarna för oss alla. Tack för allas stöd och Tack till er alla som sänder en tanke till mig.

Här nedanför finner ni lite länkar:

För alla därhemma som har en stund över och på ett eller annat sätt är intresserade så finner ni här nedanför två länkar där ni kan följa alla löpare på. En för Live tv och en för resultaten. Den med resultaten uppdateras vart 5:e minut.

Länk till LIVE TV

Länk för resultat