Idrotts- och Fritidsstipendium 2017

För 20 år sedan kom jag till Sverige som 8-åring. Jag kommer ursprungligen från El Salvador, ett vackert land med mycket som jag älskade som liten,dock med lite av det som Sverige har att erbjuda. Möjligheter.

Året var 1997 och mina föräldrar befann sig redan i Sverige, på grund av andra anledningar fick jag flyga till Sverige senare…själv. Att som 8-åring komma till ett främmande land är något utav det läskigaste jag har gjort, all min trygghet, min grund lämnades bakom mig för att träda in i en helt ny värld. Nya människor nytt språk ny skola.

Jag minns allt så väl när alla I El Salvador vinkade hejdå och kramade om mig, jag minns varje tår och jag minns hur hårt jag höll i min gammelmormor för att jag inte ville åka. Detta trots att jag visste att mor och far befann sig i Sverige. Jag led, grät och det smärtade ordentligt i mitt barnahjärta.  Resan blev plågsam på många sätt och vis, en distans från många av de man älskar som inte går att förklara i ord,en längtan som är så stor att man sprängs & en slags vilsenhet som skapar oro. Innerst inne visste jag att jag var påväg mot något bättre, mot något jag själv inte kunde greppa vid den åldern.

Året var alltså 1997 då jag för första gången satte min fot på svensk mark, då jag med rädsla i ögonen och gråten i halsen försökte infinna mig i  att detta skulle bli mitt hem.

Mina föräldrar gav mig en biljett in i möjligheternas land och Sverige tillät oss alla att stanna här och växa med trygghet.

Nu är året 2017 och jag har kommit en lång väg, jag har upplevt otroligt mycket under mina år. Byggt på min egna historia. Det har inte alltid varit lätt, men vem har en raksträcka genom livet egentligen?.

Den 6/6 (Sveriges nationaldag) fick jag motta Varbergs Idrotts- och Fritidsstipendium. Då flashade allt förbi, då kom allt tillbaka, hela resan jag har gjort. Jag ljuger inte när jag säger att detta är en bekräftelse som går rakt in i hjärtat, det är så mycket mer än så. Sverige har givit mig och min familj en trygghet som vi annars inte hade haft.

Jag har gjort en enorm resa inom mig själv, från att vara barn till att snabbt bli tonåring då livet inte alltid kändes enkelt och därpå gå igenom en övervikt vid ung ålder. Övervikten blev ett  fängelse som skulle bli svår att slita sig loss ifrån.

Resan har inte vart lätt, tårar har fällts, jag har börjat om på noll flertalet gånger och på vägen slutat tro för att sedan fortsätta kämpa igen.  Den jag är idag är den jag velat bli sen långt tillbaka, en person som förhoppningsvis inspirerar, en stark kvinna som kan stå på egna ben och stå upp för det jag tror på. Men jag har också en bra bit kvar, det är inte här jag vill stanna. Jag vill fortsätta utvecklas både personligen men också inom löpningen. Jag tror på mig själv, jag vill utvecklas, bli starkare och bättre och då är jag helt säker på att detta kommer att ske. Allt tar tid och att ta mig hit där jag är idag har tagit mig tid och krävt tålamod, men det har varit värt varenda sekund, varje tår, varje dag av frustration.

Att min stad väljer att lyfta fram mig på detta viset känns för mig som att jag är på rätt väg.Jag fortsätter att skriva min egna historia.

Där jag är idag trodde jag aldrig att jag skulle vara när jag kom hit som 8-åring. Jag blir rörd av tanken att min stad väljer att lyfta fram mig bland alla som idrottar, jag blir rörd av tanken att jag har gjort Varberg stolt. Mest av allt blir jag rörd över att jag har haft så fantastiska människor vid min sida som stöttat mig påvägen för att komma dit jag är idag och för att de fortfarande fortsätter att vara där och vill se mig växa och utvecklas. Jag är så tacksam för all kärlek och support som jag får att ord inte räcker till.

Jag fortsätter min resa med huvudet högt och med tankesättet att allt går bara jag vill. Jag siktar mot toppen och kommer säkerligen möta mycket motstånd påvägen. Men skam den som ger sig.

Tack till alla inblandade❤

Sist  med inte minst…Tack mamma och pappa för att ni öppnade upp dörren till möjligheternas land när ni fick den<3

Kärlek/ Yudith

Fortsätter ni bläddra får ni se lite fler bilder från prisutdelningen och lite mingel?

Här tillsammans med min farbror❤

Här med Chrisrofer Bergenblock: ordförande för kultur och fritidsnämnden.

Dagen till ära lämnades löparkläderna hemma?

 

Utveckling och bra start…

Dagens läxa är avklarad (löpningen) hemläxa nummer 2 är kvar (styrketräningen) rätt härligt att kunna skriva eller överhuvudtaget veta att ja kan springa. 

När jag tittar tillbaka på mina blogginlägg inser jag hur mycket år 2016 präglade mig. Skadeåret som jag gärna aldrig återvänder till men som ändå lärt mig en del i slutändan. 

Inför 2017 har jag i stort sett fått lära om allt på nytt. Börjat på ruta ett. I början var det ofantligt svårt, jobbigt och otroligt kämpigt. Och jag hade inga direkta mål förutom att komma tillbaka och kunna springa igen. Men Möten med människor som jag stötte på gjorde otrolig skillnad i mitt tankesätt och dessa personer väckte mig till liv igen. 

I slutet av 2016 handlade allt om uppbyggnad, hitta kraften,viljan ,orken och ge kroppen tid samt ha tålamod. För att jag nu iår skulle kunna komma tillbaka. 

Nu är vi inne i Mars månad. Och så mycket som har hänt. Så mycket som har förändrats. Jag säger inte att allt är tiptop, jag har mina ups and downs fortfarande. Men jag älskar min kropp för att den trots allt jobbar med mig nu. Det bästa av allt är att jag kan springa utan  skavanker. 

För 2 veckor sedan gjorde jag årets första marathon i kiel. Var helt deppig veckan innan loppet då jag blev förkyld med feber och allt. Och jag tacklar väll inte sådant jättebra. Hela världen  höll på att gå under för min del haha. Men världen gick inte under och jag kunde springa under komtrollerade förhållanden samt känna att jag gjorde mitt bästa just då. Vinsten jag tog med mig därifrån var att jag sprang utan några som helst känningar från gamla skador och att jag några timmar efter knappt kände av loppet i benen. 

Jag är helt enkelt påväg framåt trots att det inte är enkelt alltid. Nästa mål är satt, eller har varit ett bra tag och det är i stort sett enda fokuset just nu. 
All träning görs för det målet så just nu blickar jag endast framåt.  

Förra året bestämde jag att 2017 skulle bli ett bättre år. Och jag tror att jag rör mig åt rätt håll, eller jag vet att jag gör. 

Året började fantastiskt bra med äran om att få pryda baksidan på arlas mjölkpaket.

En otrolig ära, och fantastiskt kul att Ultralöpning uppmärksammas tycker jag. 

  • Kroppen är med mig och jag kan springa utan skavanker.
  • Jag har fantastiska människor som finns vid min sida.
  • Jag älskar möjligheterna jag får, och jag är så glad för att jag känner den starka viljan.
  • Och jag är glad att trots att det inte alltid är lätt så fortsätter jag framåt. 

2017 skall bli bra! Det har jag redan bestämt!

Jag skall avsluta med glädje..

Så längesen jag skrev och berättade för alla vad som försigår eller vad jag gör. De närmaste vet att jag under en lång period varit skadad och jag fick efter många försök inse att 2016 inte skulle bli mitt år.

Året har istället blivit ett år av rehab..ett år av återhämtning..ett år fyllt med nederlag som jag fått ta mig upp ur och förvandla till något som stärker mig med tiden. Mentalt är det alltid en fight att inte kunna göra det man vill. Man brottas med sig själv och sina tankar om vart man borde vara men inte är. Om vad man kunde gjort men inte kan göra. Men man kommer inte heller någon vart om man stannar där. 

Ett tag tappade jag suget för allt. Ville inte träna nåt..jag var trött på allt. Det var inte längre roligt. Och hur mycket jag än försökte intala mig själv om att träningen visst var rolig så lös det igenom i allt jag gjorde att fallet inte var så. Så jag la ner allt. Efter att ha gjort mitt jobb som farthållare på stockholm marathon la jag ner allt vad träning heter.  Det fanns ingen glädje i det jag gjorde..så jag behövde hitta tillbaka till glädjen och längtan efter träningen.
Efter några veckor kom ambitionen igen om att fortsätta förbättra svagheterna, detta såg jag som ett steg i rätt riktning. Jag började ta tag i allt..sakta kom glädjen och hoppet tillbaka och små små framsteg gjordes.

Sedan jag fick äran att bli en del av Ultra 360 förändrades allt. Mötet med Anders Tysk i slottskogen i somras blev inledningen till något som förändrade mycket. Han inspirerade verkligen mig och hans sätt att tala om löpningen fick mig att minnas den kärleken jag också känner. 

Sakta kunde jag gå vidare och göra allt jag gått igenom till något som stärkte mig.Men jag har Inte varit själv..jag har haft fantastiska personer vid min sida som funnits där i vått och torrt och lyft upp mig när jag inte orkat.Pushat mig när jag inte trott på mig själv. Jag är så otroligt tacksam och glad för att jag har dessa fantastiska människor vid min sida och otroligt glad för alla nya bekantskaper som tillkommit. 

2016 är inte slut riktigt än. Och trots att detta året inte varit någon riktig höjdare så har det funnits glada stunder,minnen och lärdomar som jag tar med mig. Och trots allt som skett iår kommer jag avsluta året i glädjens tecken.

Just nu befinner jag mig på en bra plats med allt vad det innebär. Jag är fantastisk glad över att jag är kompis med min kropp igen och att jag kan springa. Sakta men säkert bygger jag upp mig med glädje och kärlek för det ja gör. Jag har längtat så tills dessa stunder då jag kan njuta av löpningen. Nu är jag där..fylld av glädje och förhoppningar..

Så jag ska låta 2016 gå mot sitt slut i glädjens tecken? 

Skall försöka sätta ihop ett litet inlägg med foton från året. Om inte annat för min skull..alltid kul att titta tillbaka i bloggen.

/? Yudith

Bra, mindre bra, bättre

Tiden tickar och träningen rullar på bra.Jag har fått ett nytt upplägg för att få lite fart på benen inför mitt nästa lopp vilket har funkat bra. Visst är det jobbigt och kroppen blir smått chockad då jag inte är van men ack så skönt när man känner att det börjar släppa sakta men säkert. Allt börjar falla på plats på något sätt. All träning börjar gå bättre och bättre och jag kan glädjas åt att kroppen svarar.

Men det är inte alltid bra och lätt, jag har mina dagar jag med. Där jag helst av allt vill ligga kvar under täcket och inte vistas ute. Sedan jag kom hem från Las Playitas har jag haft ett helsike med all pollen. Jag har vart ett vrak, haft svårt att andas, varit så trött att jag trott att jag käkat sömnmedel och det har påverkat mitt mentala enormt. Har känt mig så otränad och allmänt omotiverad. Jag har inte haft lust att springa eller ork, det har vart pest och pina. Men jag har trots allt pressat mig och gjort mina pass. Det har inte vart lätt och ibland har jag velat gråta av frustration men det fanns bara ett alternativ och det var att bita ihop. Jag har varit hos läkaren nu och tagit nya tester. Tar nya tabletter mot allergin och nu när det har vart en del regn har jag mått betydligt bättre. Så jag är glad att jag trots allt följt schemat och gjort mina pass för nu känner jag att det sakta men säkert börjar bli lite fart i mina små ben.

Så nu när det känns bättre kan jag även känna att det är något som händer med mig….jag kan känna utvecklingen. Som att mekanismen uppdateras. Mentaliteten stärks, kroppen blir tåligare och jag vill mer. Det är en speciell känsla, svårt att förklara men bara tanken på att jag vet att jag utvecklas får mig att le. Det är skönt. Så jag hoppas innerligt att jag får ha kvar den känslan länge till och att all Pollen inte påverkar mig lika mycket framöver. För nästa vecka är det dags för mig att springa. Då ska jag ta en liten utlandstripp till ett av grannländerna. Men tills dess är det bara att fortsätta träna och förhoppningsvis utvecklas lite till samt vila, äta och jobba.

image

Avslutar med lite Nalle Puh vett;)

/Yudith

En kort liten sammanfattning.

Nu har det gått två veckor sedan ja kom hem från en underbar resa där jag fått chansen att träna njuta och utvecklas.
image

När jag anlände till Playitas kändes det som en dröm. Jag kunde inte tro att från att ha haft drömmen om att åka dit på träningsläger så var det hela nu verklighet och där stod jag och kände den varma luften och solen mot min hud.

Första veckan gick bra och andra veckan  bättre..mitt mål var att samla så mycket mil i benen som jag bara kunde.

image

Sagt och gjort bara att samla mil i två veckor fokusera på träningen och på att må bra. Dessutom behövde jag aldrig tänka på mat. För det var bara att gå in i restaurangen och plocka av den fräscha maten som serverades 3 gånger om dagen. Jag kände mig redigt bortskämd men ack så skönt.

image

image

Playitas har en kanon miljö att springa i, jag fick uppleva värme,vind och defenitivt ett annat underlag än vad jag är van vid. Jag har upplevt så mycket, jag har blivit jagad av en liten ilsken hund, blivit överraskad av en annan liten vovve som ville leka. Fått stanna för att getter korsar vägen och flertalet gånger gått vilsen för mitt lokalsinne suger. Roliga minnen men huvudsaken är att kroppen samarbetade med mig och tog åt sig löpningen precis som jag önskade.

image

Jag kunde köra två pass om dagen samt ett styrkepass upptill. Och när jag hittade något roligt pass som de körde i grupp så passade jag på att vara med på det också. 

image

Andra veckan kom jag bättre in i mina rutiner och och samlade lite mer mil än vad jag gjorde första veckan. Bara av att tänka tillbaka på det ler jag. För jag är så otroligt tacksam att kroppen min verkar vara rätt träningstålig.

image

Att ha fått möjligheten att åka iväg och bara få koncentrera mig på mig och min träning har varit guld värt. Det har gett mig möjligheten att sätta upp nya mål, att tro ännu mer på att jag kan. Jag har så fint och bra stöd utifrån så om jag är villig att lägga ner tiden på det så kommer jag så småningom att ta mig dit jag vill.

image

Det otroligt stora gymmet jag fick nyttja.

Stort TACK till min sponsor Ezy för att de gjorde detta möjligt, tack för att ni valt att vara en del av min resa.
Och detsamma gäller min klubb Varbergs GIF Friidrott som från dag ett stöttat mig.
/  🙂

Borlänge Ultra 6h

Borlänge Ultra 6h. Vilket lopp det blev och vilket besked min kropp och knopp gav mig.
Jag åkte dit med inställningen att detta skulle vara träning, jag skulle samla lite mil, träna mentalt, njuta och samtidigt bevisa för mig själv att Jag kan om jag vill.
Att jag slog damernas banrekord och placerade mig 1:a var en Stor fet bonus som jag självklart är jätteglad över.

image

Foto av: Åsa Bergman

Jag överträffade mig själv och bevisade för mig själv att JAG ÄR STARK. Alla behöver vi en påminnelse ibland.Nu blickar jag framåt och fortsätter med sikte på nya mål.

Loppet:

Jag hade aldrig någon mental dipp, däremot vet jag att jag saktade ner farten några varv. Men det gjorde mig inte så mycket sålänge jag fortsatte springa.Det var så mycket folk som hejade, eneginivån var balanserad och jag var glad och fokuserad.  Det var det viktiga för mig, att göra hela resan med kärlek. Med ett driv som bara ren kärlek kan ge. Och jag fick ett fint svar tillbaka.

Vädret var kanon, varmt, vindstilla (förutom mot slutet) och alla funktionärer gjorde ett kanonjobb. Riktigt skönt när de gick runt banan och hejade på oss alla.

Jag höll mig till planen att hålla en någorlunda jämn fart som kändes bra och att trycka på och ge allt de sista minutrarna vilket jag tycker att jag gjorde.

Det var sån glädje och sådan vilja som drev mig det sista varvet. Jag gav allt. Valde att se den sista runda som en tuff intervall. Och med den sista kraften jag hade gav jag allt och såfort jag stannade spydde jag. Men då tänkte jag på det Carolina Klüft säger i en dokumänter om att det är så det ska kännas när man pressar sig till det yttersta. Och det sista varvet då sprang jag för livet, kändes det som iallafall.
Och med det kom ett leende som sedan förvandlades till lyckotårar. Och där stod jag efter 6h, gråtandes kall och super dupernöjd över mig själv och min prestation.

Ja jag kan väll helt enkelt summera helgen till en fantastisk bra helg fylld med glädje,överraskningar och nervositet.

Att sedan få läsa detta på Ultradistans:

På damsidan vann Yudith Hernandez Melgar, tävlandes för Varbergs GIF Friidrott, med 73 621 meter vilket är den femte bästa svenska distansen för damer någonsin. Med det resultatet slog hon sig också in på en tredje bästa plats i världen i år!

Det gör mig glad, ger mig ett driv och det ger mig ännu mer kärlek till det jag håller på med. Läxan för helgen är avklarad och jag ger mig själv ett bra betyg med en hel del rum för förbättringar.

image

Foto av: Åsa Bergman

Tack till alla som är med mig påvägen och som tror på mig och Tack till min fina vän Linus som åkte med mig samt såg till att jag fick i mig energi under loppets gång.

Tack för denna gången Borlänge .

22 mars

Hej och välkomna till bloggen alla ni som tittar in då och då. Här sker bloggtorka. Nja kanske inte riktigt men jag har väll bara inte prioriterat tid för det. Fy mig!

Just nu ligger jag under mitt goa täcke och planerar morgondagen i mitt huvud. Funderar på när uppstigning skall ske, hur långt som skall springas och hur jag skall planera resten av timmarna innan det vankas jobb. Ja det är ungefär så det går till. Vanligtvis planerar jag dagen innan jag lagt mig..men idag fick det bli såhär. Helt ok.

VECKAN SOM GÅTT:

Denna veckan som gått har varit en bra träningsvecka för mig.
I måndags körde jag intervaller med Gif’s löpargrupp på bana. Och jag lyckades pusha mig själv lite extra och gjorde helt okej tider för att vara jag. Kände verkligen skillnad från när jag var med på första intervallpasset för några månader sedan. Så tummen upp för det. Benen fladdrade som små löv efteråt så jag var nöjd med passet. Träningsvärken dagen därpå gjorde det en aning jobbigare att springa men det som inte dödar det härdar så det var bara att kötta på.

Även styrketräningen har varit bra. Det har känts i kroppen att jag har tränat bra och det gillar jag. Speciellt när man vaknar på natten å känner av träningsvärken när man ska vända sig i sängen. Ja då vet jag att jag lever. Nu när ja väl börjar bli av med träningsvärken var det dags att rulla om bandet och köra ett benpass idag..Hoppas benen mår bra imon☺

Utöver det så har det vart fullt upp med jobb , har även hunnit umgås med vänner och familj och haft egna stunder för mig själv, även det mycket viktigt.

Sen har lite planering inför nästa helgs utflykt börjat…skall skriva mer om det sedan.:)

Dags att sova..

Street Strider, mat och lite till.

Då var helgen över för min del och imon är det dags för en ny dag. Dagarna består fortfarande av träning för min del. Inte något som förändras där.
I fredags tog jag mig en tur på min älskade Street Strider. Vilken härlig tur det var.

image

Efter en tur på Stridern skålar man med en Noccobcaa. 😉

Hjärtat pumpade och jag jobbade stenhårt. Jag kände helt enkelt att jag levde. Älskar street stridern för den får mig verkligen att jobba på ett helt annat sätt och hjälper mig att utvecklas utan att slita på kroppen vilket också är viktigt.

Utöver det så försöker ja träna så gott jag kan(styrka,löpning). Jobbar också en del med kosten. Tyvärr så kan jag vara en liten slarver gällande det och det påverkar både mig och min träning, så struktur är det som gäller när det kommer till mat.
Mina sponsor på Comwell ger mig chansen att kunna ta del av deras fantastiska mat under veckorna på lunchen vilket för mig är ett stort priviligeum. Deras mat är ”to die for”.  Så har ni vägarna förbi och vill ha en god och fräsch lunch buffè..ja då säger jag – Testa!

image

Utsikten är alltid ett plus!

Resan fortsätter då för min del där jag hela tiden försöker förbättra mig själv i alla aspekter. Där jag försöker se ljuset i tunneln när allting känns segt och tungt. Men så är det med allt! Alla har pissiga dagar, alla har vi det jobbigt ibland. För min del handlar det bara om att inte glömma varför jag gör det jag gör varje dag. Och framförallt att ALDRIG tappa glädjen i det!

image

Godnatt på er.

Step by step

Ibland känns det som att kroppen är emot mig. Hur mycket jag än jobbar så händer det inte särskilt mycket. Och ibland känns det som att -nu fasiken är jag påväg tillbaka, men så nästa dag känns det som att jag är på ruta 1 igen.

Just nu bygger jag upp mig själv, bit för bit. Träningen är inte alltid rolig just nu, hjärnan är inte alltid med mig och kroppen vill inte alltid samarbeta. Är det inte det ena så är det de andra. Men ibland får jag till det. Sånna pass som man bara längtar efter, där allt flyter samman och man är 1 med sin kropp.

Men jag har bestämt mig för att inte stressa, jag vet att snart så kommer jag över den där tröskeln och så hoppas jag att det lättar lite så att kropp och knopp kan samarbeta bättre. Tills dess väljer jag att kämpa vidare för att hitta tillbaka där jag en gång var men också för att bli bättre än jag tidigare varit. Med glädje väljer jag att fortsätta kämpa.
Vi alla vet att Rom inte byggdes över en dag;)

Glatt överraskad

Alla som känner mig vet att jag är kräsen när det gäller en del grejer. Och jag är väldigt kräsen när det gäller sådant som jag skall dricka under tiden jag springer eller styrketränar.

Det ska smaka gott, jag skall längta till nästa klunk och i värsta fall ska jag vilja klunka i mig hela drickan för att det är gott. Sist men inte minst skall jag självklart känna att det gör nytta under mina pass och jag ska inte ha någon bismak i munnen efter att ha intagit drycken.  Ja typ sådär kan mina kritirier se ut. Vissa lyckas uppfylla dom andra inte.

Varför jag skriver om detta är för att jag har fått äran att testa Bcaa 8:1:1 från Golden Generation. Två olika smaker. Passion fruit och Sparkling cassis(svart vinbär) denna bcaa:n innehåller även electrolyter(tummen upp för det)

image

Idag drack jag sparkling cassis under mitt 20km pass på Kurorten

Smakerna passade mig perfekt. Smakar saft och jag hade enkelt kunna dricka det under en varm sommardag. Absolut inga bismaker och känns fräscht att dricka under passen.

Jag har under mina löppas känt mig pigg och alltid sett fram emot varje klunk. Efteråt har jag inte känt samma trötthet utan energinivån har känts jämn.

Golden generation levererar helt klart och smakerna var som sagt kanon.Tycker om svart vinbär då jag inte haft aminosyror med den smaken innan. Kul med nytt.

Tack till Golden Generation för att jag fick testa och för alla er som vill testa ( vilket jag tycker ni ska göra) så kan ni hitta deras produkter på xxxl sweden, gymkostbutiken och proteinbolaget.

/Y