Mitt liv som barn. Del 1

Livet har sina vändningar, och jag har under min snart 28 åriga livstids lyckats samla på mig en del livshistorier som jag bär på men som få vet om.

Jag har nu bott i Sverige i 20 år och jag har ett liv som jag knappt kunde drömma om. Hade jag bott kvar i El Salvador hade livet utan tvekan sett annorlunda ut.

Idag tänker jag dela med mig av vad ja väljer att kalla Mitt liv del 1.

6 oktober 1989 kom jag till världen. Ovetandes om vad detta liv hade att erbjuda. Min biologiska mamma ( Som vi kallar för C ) då 17 år var ett barn själv men valde trots det att behålla mig. El Salvador är ett fattigt land med hårda förutsättningar. Livet där är ingen dans på rosor. Så att föda barn när man är så ung är inte en självklarhet då allt blir svårare.

Med hjälp av familj och framförallt gammelmormor (G-mormor)  avlastades hon från sin uppgift som mamma i den mån det gick. Blott 17 år var hon inte redo för mammarollen och ansvaret gällande mig övergick till familjen. G–mormor (Julia) tog på sig ansvaret och där tillbringade jag mina första år.

Det är svårt att få tillbaka alla minnen från mina unga år men trots den unga åldern har jag lyckats bevara mycket. Kanske för att man på något sätt växer upp snabbare i länder som El Salvador. Det gäller att hänga med, hjälpa till i tidig ålder och lära sig snabbt. Eller kanske för att det är känsliga händelser.

G-mormor var en hård dam. Hon var änka sedan många år tillbaka och hade ensam tagit hand om sina barn. Livets hårda skola hade gjort henne till en bestämd och hård kvinna. Det var inte snålt med kärlek i hushållet trots en sträng uppfostran. Det var aldrig någon tvekan om att jag var G-mormors Allt och hon var min diamant. Hon var den som tröstade mig när jag var ledsen, som gav mig mat och lärde mig saker och ting. Hon var min hjälte och min (mamma).

När jag bodde hos min G-mormor kom C och hälsade på ibland. Det minns jag väl. Så fort hon kom till G-mormor ville hon överta mammarollen, det gick inte för sig. Jag hade andra rutiner inne och det var G-mormors regler som gällde.

G-mormor hade ett hus,med 3 rum som hon hade tillsammans med sin son . Där bodde vi alla tre. Förr var vi 4 men en av hennes söner avled. (Återkommer till den historien).

På framsidan av huset hade min morbror sin snickeri verksamhet och vi hade även en bakgård. Där hade vi höns,citronträd och där kunde jag leka fritt. Jag brukade ha min badbalja där och njuta av solens strålar samtidigt som jag plaskade i vattnet.

5 år har hunnit gå av mitt liv, trots en annorlunda uppväxt var mitt liv fyllt av glädje, busighet och massa kärlek.Jag var ett tryggt barn som hade precis det jag behövde.

5-6 år


Ca 4 år på bilden

 

En dag minns jag att jag åkte iväg med C. Vi skulle till hennes vänner. Och de hade också barn som jag kunde leka med. Till min förvåning blev jag kvar där. Inte en dag utan flera. Med främlingar jag inte ville vara med. Jag förstod att hon hade lämnat mig här och min fråga var bara när jag skulle bli hämtad av mina nära och kära. Jag längtade efter G-mormor, och min morbror. Den önskan om att bli hämtad slog plötsligt in när dom plötsligt knackade på dörren.

-som vi har sökt efter dig lilla flicka. Detta ska aldrig få hända igen. Min G-mormor var rasande och hon satte även familjen som tagit emot mig  på plats. Hur kunde vuxna människor inte veta bättre.

Jag visste att C var i knipa. Hon hade lämnat mig hos en familj jag inte kände, tagit mig från G-mormor och svikit hennes förtroende.

Den kvällen var ren lycka för mig, mindre för C. G-mormor ville inte veta av henne. Hon var djupt besviken,hur kunde hon ge bort sitt barn när jag redan hade min familj och ett hem, slita mig från min trygghet. Hon gick över alla gränser som fanns och det kunde inte G-mormor tolerera. Så nu skulle hon inte under några omständigheter få vara ensam med mig.


Jag är nu 5 år, mer medveten, mer på alerten men fortfarande ett barn. Jag befinner mig på bakgården plaskandes i vattnet medans solens strålar värmer huden. Glädje och frihet är det jag känner. När jag plötsligt ser en kvinna som står och tittar på mig. Det var C (Jag har fått det bekräftat att det var C då jag bara hade en suddig bild av just ansiktet )Hon ser uppgiven ut och bakom henne kan jag se skymten av en resväska. Jag minns hur jag tittar på henne och samtidigt försöker jag återgå till mitt plaskande som om ingenting. Hon går fram till mig med tårar rinnandes nerför hennes kinder, hon klappar mig huvudet och kramar om mig. Jag ställer mig upp och kramar henne. Förståendes om att något är fel. Hon gråter samtidigt som hon säger till mig:

-min fina flicka, Jag  måste ge mig av…

Känslorna var miljontals på en och samma gång, paniken i hjärtat, slaget som kom när hon sa det chockerade mig. Inga tårar, ingenting. Jag minns bara att jag bad henne att ta med mig.  Där höll jag hårt i hennes hand, rädd för vad som skulle ske, tårkanalerna börjar bränna. Men hon släpper min hand och går. Jag ser henne vända mig ryggen ta sin väska och gå. Och där sitter jag igen i min badbalja väl vetandes om att hon nu skulle vara långt långt borta och förmodligen aldrig återvända.

Det var sista gången jag såg henne…..

 

Fortsättning följer…..

 

”If you live in a cold world, don’t forget to be warm hearted”

 

Summertimes

  1. Sommaren bjuder på olika väder och även massa olika händelser. Tittar tillbaka och inser att man konstant är med om saker och tiden flyger förbi. Jag borde bli bättre på att dokomentera dagarna. Det är ett fint minne att titta tillbaka på.

Jag börjar med midsommar. Som bjöd på härligt väder tidigt under dagen vilket resulterade i att jag kunde springa till Glommen för att sedan fira med alla härligheter midsommar har att komma med. Löpturen var tung då det blev riktigt varmt och jag var rätt tom på energi. Kilometrarna kändea längre och längre för varje minut men med ett leende tog jag mig till slutmålet.

Det blev en härlig dusch för att sedan kunna skåla och njuta med resten av sällskapet.

 

Midsommarafton bjöd på ännu en fest. Eller kalas. Min syster firade sina 15 år på denna jord. Kändes som att det var igår hon föddes. Men just då i den stunden som man ser henne blåsa ut ljusen på tårtan inser man att tiden har gått blixtsnabbt. 

Det var i vilket fall en fantastisk dag med familj och vänner samt massa glädje och kärlek:)

Den fantastiska tårtan var gjord av familjens fina vän Dellis.

Fantastiskt god mat..härligt sällskap och fint väder. Bättre kan man inte ha det. En bra dag Helt klart.

 

Idrotts- och Fritidsstipendium 2017

För 20 år sedan kom jag till Sverige som 8-åring. Jag kommer ursprungligen från El Salvador, ett vackert land med mycket som jag älskade som liten,dock med lite av det som Sverige har att erbjuda. Möjligheter.

Året var 1997 och mina föräldrar befann sig redan i Sverige, på grund av andra anledningar fick jag flyga till Sverige senare…själv. Att som 8-åring komma till ett främmande land är något utav det läskigaste jag har gjort, all min trygghet, min grund lämnades bakom mig för att träda in i en helt ny värld. Nya människor nytt språk ny skola.

Jag minns allt så väl när alla I El Salvador vinkade hejdå och kramade om mig, jag minns varje tår och jag minns hur hårt jag höll i min gammelmormor för att jag inte ville åka. Detta trots att jag visste att mor och far befann sig i Sverige. Jag led, grät och det smärtade ordentligt i mitt barnahjärta.  Resan blev plågsam på många sätt och vis, en distans från många av de man älskar som inte går att förklara i ord,en längtan som är så stor att man sprängs & en slags vilsenhet som skapar oro. Innerst inne visste jag att jag var påväg mot något bättre, mot något jag själv inte kunde greppa vid den åldern.

Året var alltså 1997 då jag för första gången satte min fot på svensk mark, då jag med rädsla i ögonen och gråten i halsen försökte infinna mig i  att detta skulle bli mitt hem.

Mina föräldrar gav mig en biljett in i möjligheternas land och Sverige tillät oss alla att stanna här och växa med trygghet.

Nu är året 2017 och jag har kommit en lång väg, jag har upplevt otroligt mycket under mina år. Byggt på min egna historia. Det har inte alltid varit lätt, men vem har en raksträcka genom livet egentligen?.

Den 6/6 (Sveriges nationaldag) fick jag motta Varbergs Idrotts- och Fritidsstipendium. Då flashade allt förbi, då kom allt tillbaka, hela resan jag har gjort. Jag ljuger inte när jag säger att detta är en bekräftelse som går rakt in i hjärtat, det är så mycket mer än så. Sverige har givit mig och min familj en trygghet som vi annars inte hade haft.

Jag har gjort en enorm resa inom mig själv, från att vara barn till att snabbt bli tonåring då livet inte alltid kändes enkelt och därpå gå igenom en övervikt vid ung ålder. Övervikten blev ett  fängelse som skulle bli svår att slita sig loss ifrån.

Resan har inte vart lätt, tårar har fällts, jag har börjat om på noll flertalet gånger och på vägen slutat tro för att sedan fortsätta kämpa igen.  Den jag är idag är den jag velat bli sen långt tillbaka, en person som förhoppningsvis inspirerar, en stark kvinna som kan stå på egna ben och stå upp för det jag tror på. Men jag har också en bra bit kvar, det är inte här jag vill stanna. Jag vill fortsätta utvecklas både personligen men också inom löpningen. Jag tror på mig själv, jag vill utvecklas, bli starkare och bättre och då är jag helt säker på att detta kommer att ske. Allt tar tid och att ta mig hit där jag är idag har tagit mig tid och krävt tålamod, men det har varit värt varenda sekund, varje tår, varje dag av frustration.

Att min stad väljer att lyfta fram mig på detta viset känns för mig som att jag är på rätt väg.Jag fortsätter att skriva min egna historia.

Där jag är idag trodde jag aldrig att jag skulle vara när jag kom hit som 8-åring. Jag blir rörd av tanken att min stad väljer att lyfta fram mig bland alla som idrottar, jag blir rörd av tanken att jag har gjort Varberg stolt. Mest av allt blir jag rörd över att jag har haft så fantastiska människor vid min sida som stöttat mig påvägen för att komma dit jag är idag och för att de fortfarande fortsätter att vara där och vill se mig växa och utvecklas. Jag är så tacksam för all kärlek och support som jag får att ord inte räcker till.

Jag fortsätter min resa med huvudet högt och med tankesättet att allt går bara jag vill. Jag siktar mot toppen och kommer säkerligen möta mycket motstånd påvägen. Men skam den som ger sig.

Tack till alla inblandade❤

Sist  med inte minst…Tack mamma och pappa för att ni öppnade upp dörren till möjligheternas land när ni fick den<3

Kärlek/ Yudith

Fortsätter ni bläddra får ni se lite fler bilder från prisutdelningen och lite mingel?

Här tillsammans med min farbror❤

Här med Chrisrofer Bergenblock: ordförande för kultur och fritidsnämnden.

Dagen till ära lämnades löparkläderna hemma?

 

Amsterdam.

Förra vecka var jag i Amsterdam tillsammans med några kära vänner. Amsterdam var helt otroligt, så mysigt och underbart på sitt sätt. Åker mer än gärna tillbaka dit.

Ja en vecka har gått sen jag och mina grabbar kom hem från Amsterdam.

På den korta tiden vi var där hann vi med mycket tillsammans. Vi vandrade runt mycket, var på museum, marknader, affärer, matbutiker och åkte mysig båt i deras kanaler.Ja vi gjorde så mycket vi kunde men utan stress. Att strosa runt i lugn och ro, suga in stämningen i staden var underbart.

Alla de människor jag stötte på var trevliga och hjälpsamma. Och om inte annat var folket allt som allt ordningssamma.  Amsterdam är känt för att vara en cykelstad och det stämmer, defenitivt. Kanske ännu mer på våren och sommaren. Men ändå var det det många cyklister där, som cyklar på som bara den. Riktigt kul att se då det rörde sig om alla åldrar.

Vädret var verkligen behagligt. Inte alls den bitande kylan vi har i sverige. Men det skifter säkert där med. De flesta caféer och restauranger hade fortfarande uteserveringar.
Nog med text..
Tänkte bomba er med lite bilder:

image

image

image

image

image

Massa cyklar som står parkerade.

image

image

image

image

Chokladen på marknaden!

Något annat jag tared mog från resan är minnet av deras ostar. Nu har jag ingen bild här. Men jag har aldrigi mitt liv ätit så goda ostar som när vi var där. När vi alla gick på marknaden passade jag på att slå till på lite ostar. Den smaken..en sensation för smaklökarna. Fick med mig ost med smak av röd pesto och en med smak av grön pesto. Magiskt gott. Sedan lite get ost å någon mer. Ja vad skall man säga. Gudomliga smaker.

image

Deras våfflor är populära med en del valmöjligheter gällande toppingen.

Våfflan testade jag med. Tjock stor och mättande. Så kände jag mig efteråt oxå;)

image

Vackert på kvällen.

image

Tomten fick vara med på ett hörn.

Känns bra att ha åkt dit. Kvällarna där var magiska i den bemärkelsen att man fick se alla ljus tändas upp i olika färger överallt. Kändes i stort sett som att staden aldrig sov.

Tack till mina fina vänner som återigen skapade fina minnen tillsammans med mig:)

Den mentala träningen.

Under tiden jag har tränat har jag fått jobba mycket med det mentala. Min tränare har inte bara varit noga med att stärka min kropp utan även mig som person. Att jag skall tro på mig själv, vara stark och stå upp för den jag är. Jag skall gå min väg om jag trivs med det och på vägen utvecklas. Detta har krävt mycket mental träning. När jag tävlat har jag jobbat extra mycket på det mentala då jag alltid känt att jag behöver vara lite starkare. Men med tiden har jag förstått att den mentala styrkan behövs överallt, vi människor styrs så mycket av våra tankar och behöver jobba på det hela tiden för att kunna bli bättre människor och utvecklas.

IMG_20131129_233219 Igår var jag på en föreläsning med Olof Röhlander som är en mental coach. Föreläsningen heter ”Det blir alltid som man tänkt sig” . En väldigt bra talare och han var väldigt inspirerande och jag är glad att jag var där och lyssnade. Jag fick även äran att lyssna på Stefan Andersson som föreläste lite kort. Samtidigt som jag var där insåg jag att jag har haft en otrolig bra vägledare och mental tränare vid min sida hela tiden. Min tränare. De Olof sa har jag hört innan men via en annan röst. De Olof berättar har jag i vissa delar upplevt men också tagit mig igenom det på grund av jag haft en otroligt bra människa/människor vid min sida.

Men man kan aldrig få nog med mental träning och vi borde alla lyssna på Olof någon gång. Så får ni chansen, gå på hans föreläsning. För mig var det perfekt att gå nu innan jag skall iväg och springa. Då jag ofta börjar tänka för mycket och på vägen så blir jag mottaglig för både negativ samt positiv energi. Numera har jag blivit lite bättre på att kasta bort det negativa men det kan ändå klanga sig fast ibland.

För mig är det viktigt att tävla med mig själv, men samtidigt njuta på vägen och detta tog Olof upp, varför skall vi människor jämföra oss med andra, det är vårt liv, våra mål och våra val. Men om vi inte lyckas nå våra mål, är vi då förlorare. Absolut inte. Men allt beror på hur vi tacklar motgången som skett, antingen bearbetar vi den, släpper den och utvecklas och blir starkare av den. Eller så ältar vi och står och stampar på samma ställe.  Jag skall inte avslöja hela föreläsningen för er utan som sagt Ta chansen och gå och lyssna på honom om ni kan.

20130906_175342IMG_20131125_203856

Gällande mig så är jag tacksam för allt jag har att vara glad över och varje dag försöker jag påminna mig att njuta och vara glad för det jag har. Jag är väldigt glad för alla framgångar jag  fått uppleva men jag vet också att jag inte är här tack vare mig själv. Utan jag har underbara människor som stöttar och finns där i vått och torrt. Och när jag säger framgång menar jag inte bara att ”löpningen”  går bra. Framgång för mig är att jag har fina människor vid min sida, att jag kan sprida positiv energi och lägga ett leende på en annans läppar, att jag har ett jobb att gå till som jag  trivs med, och att jag är frisk och mår bra. Framgång är så mycket mer än bara karriär.

Lilla jag har en lång väg att gå, men på vägen är jag beredd att ta lärdom av allt jag går igenom och bli starkare utav det. Ibland kanske det tar lite längre tid, men jag gör mitt bästa. Så mental träning ligger på schemat precis som all annan träning;)

Men jag är tacksam för att jag för det mesta kan gå med ett leende på läpparna=)

Iriz & jag  IMG_20131103_063620  20121213_210947

//Yudith

 

Flying without wings…

Vilket väder Sverige bjuder på idag. Värme sol och en aning liten svalkande vind.  Perfekt för mig och mina vänner som hade bokat fallskärmshopp i Vårgårda idag.  Jag skall göra en lång historia kort. För snart 2 år sedan bestämde vi oss för att hoppa fallskärm. På grund av andra planer som kom i vägen fick vi aldrig hoppat det året vi köpte presentkorten. Iår har vi dock bokat hoppet 3 gånger och alla 3 gångerna har det avbokats på grund av dåligt väder och en av gångerna för att piloten som skulle flyga planet blev magsjuk.

 

_DSC8943 Claes var chaffisen som vanligt;)

Men idag smällde det till. Vi prickade in en fantastiskt dag. Vid halv nio begav vi oss från Varberg till vårgårda. Lite nervösa förväntansfulla och med ett härligt pirr i magen satt man i bilen i väntan på att komma fram. Väl där var det dags att skriva på lite papper..typ ”vi hoppar på egen risk”.

_DSC8950 _DSC8951

Nerverna hann komma sakta men säkert innan vi skulle hoppa och vi alla spekulerade i hur det skulle komma att kännas när vi väl var där. Men innan det blev vår tur passade vi på att knäppa lite bilder och knyta skorna ordentligt så att ingen av oss skulle bli utan skor;)

_DSC8952 _DSC8955

Vi hann även se flera styckna som landade efter sina hopp och så fick vi en liten titt på planet som skulle ta oss 4000m upp i luften.

_DSC8957   När det väl närmade sig vår tur fick vi titta på en liten instruktions film som visade oss hur vi skulle agera innan hoppet efter hoppet m.m. Sedan fick vi på oss all utrustning med hjälp av våra instruktörer som vi skulle hoppa med.

_DSC8970 _DSC8974 _DSC8976

Att komma 4000m upp i luften tog oss ca 15-20 under tiden fick vi sitta allihopa i det lilla planet med våra instruktörer och njuta av utsikten. Vi hann bli än mer nervösa och tänka på vad vi faktiskt skulle göra. Jag och resterande satt dock där  med ett leende på läpparna hela tiden. Det var en sådan go känsla att veta att om bara en stund skulle jag få hoppa ut i tomma intet och sväva i luften. Men visst var jag nervös. Men min instruktör Petter var kanon och hade ett lugnt och skönt sätt att prata på, och fick mig snabbt på andra tankar:)

Det bullrade något så förbaskat på planet men utsikten var grym..så det jämnade ut bullrandet. När vi sedan började närma oss sluthöjden spändes vi fast i de vi skulle hoppa med och blev förberedda. Först ut var Claes, han bara svaldes bort av vinden och jag blev helt till mig…för sen var det min tur. Jag hade förväntat mig att jag skulle få sitta vid kanten av planet och andas lite innan vi hoppade ut, men icke det var snabba ryck och det var bara för mig att luta huvudet mot min instruktörs axel och så vart vi iväg flygandes i luften. Vilken chock, vilken känsla vilken vind och vilken otrolig jädra kick.  jag upplevde inte någon skräck över höjden en endaste gång. Ingen rädsla alls egentligen. Man blir helt enkelt bara tagen av själva händelsen som är så unik så man själv måste uppleva det för att förstå.

Man får uppleva 50sek fritt fall innan det är dags för fallskärmen att komma fram;) och när den väl dragits fram är det en helt annan känsla, allt går i någon slags slow motion och man svävar däruppe lätt som en fjäder och njuter av varenda sekund andas in känslan fotar utsikten med ögonen och försöker göra allt för att den stunden skall bevaras i ens hjärna för evigt.   För en liten stund glömmer man bort allt annat och verkligen njuter av att man är där uppe i luften hängandes med en helt okänd människa som man samtidigt upplever något så grymt med.  Jag önskade att det inte skulle gått så snabbt som det gjorde men det var värt varenda varenda öre och varenda ombokning vi gjort, för idag prickade vi in den perfekta dagen.

Sådan adrenalin kick man fick och vi alla hade kunnat göra det om på nytt redan efter att vi landat. Det är ett äventyr som vi alla är glada att vi gjorde och en utav de grymmaste och häftigaste jag upplevt. Får jag chansen kommer jag definitivt göra om det. Men nu är jag glad att jag kan bocka av det på min ”To do list”.

 

_DSC8977 _DSC8978

Såhär glad var jag både före och efter hoppet=)

 

_DSC8981 _DSC8982 Alla var vi nöjda och glada efter den grymma upplevelsen=)

_DSC8989 _DSC8991 _DSC8985 _DSC8986 Eftersom vi alla vart så grymt duktiga fick vi varsitt fina diplom som vi stolt visar upp tillsammans med våra härliga och duktiga Tandemhopp instruktörer.

//Yudith

Helgen som varit.

Som vanligt har helgen flugit förbi, men jag är glad ändå. Har varit ful rulle. I lördags träffade jag min fina vän Annelie. Vi började dejtandet med lite mat (husmanskost) på en fancy restaurang. här kom dom in med en surfplatta där man kunde läsa menyn. Bye bye till de gamla pappers menyerna:P

20140308_11482420140308_115755

Därefter bar det av till Trollhättan där vi för första gången skulle se en Boxningsmatch. Jag och Annelie var väldigt spända, varken hon eller jag visste hur vi skulle reagera när vi såg det live. Jag var där för att stötta min vän Doni som skulle göra sin debut match. Det var en spännande kväll fylld med nervositet och spänning men Doni gjorde det han skulle och tog hem en klockren seger 3-0. Så kvällen där hade inte kunnat sluta bättre.  Eller?

20140308_201710

Just denna kvällen var det dags för lite UFC svensken Alexander ”The Mauler” Gustafsson skulle gå match, denna matchen kunde avgöra om han skulle få chans till en titelmatch igen så den var extremt viktig. Georg ville verkligen inte missa att titta på detta så jag fixade så vi kunde se det på datorn påvägen hem. Vi ville alla hem såfort som möjligt så bästa lösningen var att köra hem, Georg och jag satt i baksätet med min dator och tittade på matchen. Lite annorlunda men en bra lösning:)

20140308_21205020140308_212225

Såhär såg det ut, måste säga att trådlösa nätet höll kanonbra och batteriet på datorn klarade sig precis. Hade matchen varat lite längre hade vi säkerligen missat finalen men vi fick sett den viktigaste matchen å vi var glada och nöjda. Georg var nog mest glad. Han som är åksjuk satt för första gången på väldigt länge där bak utan några större problem. Tänk vad en bra match kan göra;)

Två vinster, massa glädje härligt umgänge och helt enkelt en bra helg. Emellan allt kul har det självklart blivit lite löpning med.

Men nu är det ny vecka och nya tag.