Kärlek kan driva en till stordåd…

Stockholm Ultra 100km (SM) fanns inte i mina planer. Ni som följt mig vet att jag helgen innan sprang i Skövde Ultra festival 24h men fick kliva av banan efter ca 12h på grund av att magen inte tog emot någon energi.

Jag vet inte vad som hände med mitt huvud men såfort jag kom hem började jag fundera på ifall det trots allt kanske kunde vara möjligt för mig att delta i Stockholm Ultra och göra loppet för 3:e året i rad. Jag själv tyckte att jag inte lät riktigt klok…skulle jag hinna återhämta mig, var jag tillräckligt stark orkade jag verkligen med detta. Jag lät det hela vara, men jag gick och tänkte på det konstant, bara tanken av att jag möjligtvis skulle springa där gjorde mig lycklig och alldeles uppspelt. Det är liksom en obeskrivlig kärlek till sporten, till loppet som gjorde att jag tog beslutet att åka. Och självklart ett intygande från min Coach som tyckte att jag verkade såpas fräsch i kroppen att jag var kapabel till att fixa detta loppet med bravur. Sagt och gjort. Boende bokades, fixade så jag kunde få ledigt från jobbet och så var det bara att ladda om på nytt. När jag anmälde mig visste jag att det inte fanns någon återvändo. På spontan resan/tävlingen hängde även familjen Falkek med, Emil anmälde sig till 50km även han deltog i Skövde. Sprang då 6h och avverkade 70km.(för er som inte vet så är Emil en maskin)..han springer hela tiden & han gör det bra. Han inspirerar mig:)

Tävlingen startade 07:00 vilket innebar en tidig uppgång..Jag är inte jätte morgonpigg så jag var riktigt sömnig när klockan ringde strax efter 5 på morgonen.

Påväg till Starten för att lägga upp mina saker på bordet.

Nu påväg till startlinjen med bestämda steg, nervös, uppspelt men glad.

Redan från tidig morgon bjöd Stockholm på vackert väder.

Innan start fick jag kramas med massa goa människor och en av dom var underbara Jan-Erik.

I väntan på att startskottet ska avlossas. Nu börjar jag inse att jag faktiskt ska springa 100km..Att jag för 3:e året i rad står vid denna startlinjen.

Fokus låg på att hitta ett jämt och bra tempo från början inte pressa mig för mycket då det redan från start var riktigt varmt och jag var rädd att värmen skulle ta hårt på mig. Jag ville hitta en go rytm i stegen och andningen. Och visst gjorde jag det. Jag njöt så mycket jag kunde, tog åt mig alla hejarop och blev alltid varm i hjärtat när någon ropade mitt namn.

Ja var duktig och fyllde på med energi vid varje station, kylde ner mig och försökte hålla så jämt tempo som möjligt. Vid några tillfällen närmare slutet började jag känna mig lite trött och jag tyckte att jag tappade tempot helt men jag slappade inte för det utan fyllde på med än mer energi och sedan var jag back on track. Upplevde aldrig att jag hade någon mental svacka. Men alla funktionärer publik och självklart min coach och Familjen Falkek spred så mycket kärlek så det var inte mycket negativt som fick plats i tankarna.

Sista varvet skrek hela familjen Falkek + Georg så högt att jag hörde dom över på andra sidan. Det var som att jag fick eld i baken och helt plötsligt fick jag mer energi och glädje. Så jag ökade farten lite.Längtade efter att få passera målinjen:) Det är svårt att med ord beskriva vad det gör när man hör att någon hejar på en med entusiasm vilja och kärlek. I vilket fall som helst är det en fantastisk känsla.

Den klassiska ..hälla vatten över huvet kortet efter målgång:)

Tröstas av Birgitta, en härlig funktionär som varit med alla tre åren & som alltid tagit emot med och gett mig medalj efter målgång:)

När jag sedan hade stannat upp lite blev jag än mer känslosam. Allt bubblade upp och jag kunde inte hålla tillbaka tårarna.

och lite mer tårar.

Men sedan var jag på fötterna igen. Kände mig otroligt pigg och fräsch i kropp och knopp. Så då passade jag på att fotas med lite andra löpare.

Här tillsammans med Johan Steene.

Här tillsammans med värdslöparna från Kroatien. Nikolina Sustic och Marija Vrajic.

Sedan var det dags för prisutdelning. Jag kunde knappt fatta vad jag lyckades åstadkomma. Jag slog PB med 19min, sprang in på 8.34 & blev SM 3:a. Jag var och är överlycklig och så tacksam för att min kropp samarbetade med mig på detta viset.

Stolt Tjej!

Lycka rakt igenom!

Frida Södermark 2:a, Stina Svensson 1:a & jag 3:a. Stolta och glada!

Allt kändes rätt overkligt efteråt för mig. Jag har aldrig känt mig såhär fräsch efter ett lopp, vilket är positivt. Det betyder att jag har mer att ge och att jag kan utvecklas än mer.

Tack till alla funktionärer runt om på banan, vilket kanonjobb ni gör, stort tack till alla medlöpare som hejade fram mig och alla er som stod vid sidan av och ropade. Det betyder mycket.

Tack till alla på Fever gym som driver och peppar under träningspassen!

Mina supportrar i helgen:)

Och Mega stort tack till Mina underbara supportrar i helgen som gav mig kärlek pepp, massa energi och glädje. Jag är så otroligt glad över att Emil +familj var lika spontana och bestämde sig för att hänga med så att vi blev ett härligt gäng:) ❤

Ja vad ska jag mer skriva.. Jag är stolt och lycklig med ett nytt pers och ett SM Brons. Jag  är helt säker på att kärleken till det hela(sporten) och kärleken jag fick vid sidan av gjorde sin del med.
Nu fortsätter min resa och jag siktar in mig på nya äventyr:)

Men nu får jag tacka för mig. Måste äta, plocka ur tvätten och sedan jobba:)